Rapport från ett sorgligt spektakel

Jag besökte konferensen A Green New Deal for Sweden?: Transformation of Ecological, Energy and Economic Systems in the 21st Century. Titeln var anspråksfull och panelen såg lovande ut. Men det urartade i ett bisarrt spektakel där olika särintressen presenterade sitt case för att få en del av den pengapåse som hägrade i förgrunden.

En representant för Stockholms kommun, Gustaf Landahl,  presenterade stolt hur han lett projekt som spenderat otaliga miljoner av våra skattepengar på att få stockholmare att köpa miljöbilar. Att den mest sålda "miljöbilen" är Volvo v70Felxifuel, som är ett bränsleslukande monster, nämndes inte. Inte heller problematiserades etanolfrågan. Landahl verkade på allvar tro att marknaden nu hade mognat så mycket att den snart inte behövde de massiva subventioner som regnat över "miljöbilarna".

En representant från vindkraftsindustrin, Matthias Rapp, ville ha högre subventioner av vindkraft. Han glömde nämna att vi har ett elöverskott i Sverige, och att det kan finnas bättre användning av skattebetalarnas pengar för att minska växthusgaserna. Han nämnde inte kraftnät till kontinenten, en integrerad europeisk elmarknad eller ens elexport.

En batteritillverkare, Torbjörn Sundström, ville också han ha pengar. Hans batterier kunde finnas i framtidens bilar, trodde han. Varför just han och inte de konkurrenskraftiga kinesiska exportörerna skulle ha vårt stöd förklarade han inte. Jo, det var för att Sundströms företag anställer 20 (!) personer. I Sverige alltså.

En utredare från IFMetall, Ola Asplund, påpekade att de där små Cleantech-företagen, det var minsann inget att lita på, de riktiga "gröna" företagen fanns i den traditionella industrin. Ta till exempel Volvo, ett riktigt miljöföretag. Men om staten ville att industrin skulle vara grön, då måste staten vara beredd på att öppna plånboken och ge sitt stöd. Det spelar ingen roll hur olönsamma förslagen är, eller hur lönsamma alternativ det finns utomlands. Svensk industri ska stödjas, med skattepengar, till varje pris. Bokstavligt talat.

Värst var nog en klimattalesman för Vattenfall. Detta företag släpper ut mer växthusgaser än hela Sverige, inklusive den tunga industrin. Detta företag har en investeringsbudet på flera hundra miljarder. Samma företag ville ha pengar av staten. För att utveckla CCS, det kanske dyraste, olönsammaste och mest korkade sättet att få fram "ren" energi på. Anledningen till att Vattenfall inte ville göra det själva: det är olönsamt. Han sa det, helt ogenerat. "Vi har en skitdålig idé, men vi vill inte satsa på den eftersom den är så olönsam. Så vi tänkte att staten skulle hjälpa oss lite. Eller ganska mycket, egentligen."

Ingen nämnde koldioxidskatt, utsläppshandel, eller någon lösning som inte innebär att staten ger företag pengar. Ingen ville ha en marknadslösning, alla ville ha planekonomi, så länge det gynnade dem.

Jag åkte hem med en smak av ruttet kött i munnen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Publicerad onsdag, mars 11th, 2009 i Allmänt, ekonomi, klimatet, politik.

Vad tycker du?