Barack Obamas budget: välfärdsstaten hägrar

En presidents budget är mer än bara en budget: det är en idéförklaring, svart på vitt vad man vill och vad man tror om världen. Det är ett dokument som är mer än bara tom retorik, det är verkligheten, och hur man vill förändra den. President Obamas budget visar en president som är den mest socialdemokratiska som USA haft sedan Lyndon Johnson. Obama utökar statens roll i medborgarnas liv, och han gör det med besked. De 15% av USA: s befolkning som inte omfattas av någon sjukförsäkring kommer att täckas, om än successivt. Stora satsningar kommer att göras på underfinansierade skolor, särskilt i fattiga områden. En rad satsningar görs för att minska den sociala sedrekryteringen.

Kostnaderna för denna expansiva politik är ofattbara. Bara sjukvårdskostnaderna kommer att bli 634 miljarder USD. Obamas administration har försäkrat att de kan drastiskt minska kostnaderna för sjukvården genom att uppmuntra till en hälsosammare livsstil. Här svävar man lite på målet. Är det realistiskt att ändra amerikanska matvanor? Även här har Obamas förslag en typisk socialdemokratisk prägel: höjd alkohol- och tobakskatt, och en skatt på fet ochohälsosam mat. Om Obama kan få fetmaepidemin under kontroll skulle det utan tvekan få enorma konsekvenser för hälsoläget i USA, som är som bekant ett av de fetaste länderna i världen. Frågan om det är möjligt. Det tycks i alla fall inte saknas vare sig idéer eller handlingsvilja.

Sannolikheten att Obama kommer att kunna reducera underskottet till 3% av BNP mot slutet av sin första mandatperiod är små. De baseras på en optimistisk uppskattning av recessionen. Men här görs vissa försök till att spara pengar. Bland annat kommer fläsket (the "pork") till de stora jordbruken att skäras ned, även om det kan bli hårda strider om detta med Capitol Hill. Obama kommer också att göra beskattningen mer progressiv, bland annat genom att inte förnya George Bushs skattesänkningar för de allra rikaste och ta bort möjligheten att göra vissa avdrag för mycket rika hushåll.

Det som är mest uppmuntrande är att Obama räknar med att få in 645 miljarder USD från försäljning av utsläppsrätter. Istället för att ge bort utsläppsrätter, som EU hittills gjort planerar man faktiskt här att göra det dyrt att smutsa ned. Det återstår att se hur Obama kommer att spendera dessa pengar, ett förslag är att de ska delas ut till de fattigaste i form av skatterabatter. Utöver det lovade Obama att upphöra med de skatterabatter som de stora oljebolagen fått. Det skulle inbringa en relativt liten summa, 30 miljarder USD över 10 år, men är symboliskt viktig. Oljebolagen har haft historiska vinster under de åren då oljan var dyr, och det vore orimligt att subventionera vissa företag om man samtidigt beskattar dem.

Trots dessa inkomstkällor kommer alltså underskottet att vara ett fortsatt problem. Men givet att världsrecessionen blir relativt kort kan det vara hanterligt. Det finns inget som tyder på att Kineserna kommer att sluta köpa amerikanska statsobligationer, och de skakiga tiderna har gjort att många investerare söker sig till dollarn. Det faktum att USA sitter på världens mest omsatta valuta ger landet en möjlighet att bedriva finanspolitik som inget annat land har. Lyckligtvis inser Obama detta. Med denna budget kan vi känna oss lite mer optimistiska om att krisen kommer att vara kortare snarare än längre. Och att USA, som mer jämlik nation, kommer att bli ett bättre ställe att leva i.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Länktips: Paul Krugman, kolumist i NYTimes gillar budgeten. The Economist anser att den är ett uttryck för "farligt önsketänkande".

Publicerad tisdag, mars 10th, 2009 i ekonomi, politik.

Vad tycker du?