En hyllning till Charles Darwin

I år är det 150 år sedan en av världshistoriens viktigaste böcker lämnade tryckpressarna och fick en värld att skälva. Om arternas uppkomst blev omedelbart en kontroversiell bok, och det forskningsprogram som det gav upphov till, evolutionsbiologin, är lika kontroversiell idag. Utan tvekan innebar rasbiologins och eugenikens exesser ett svärtande av Darwins teorier som många biologer ännu brottas med. Och marxismens påstående att människors beteenden präglas helt av den sociala miljön utövar än idag nästan total dominans över den politiska beslutsprocessen. Detta är som att försöka laga en bil utan att veta hur den fungerar, det kan lyckas, men det är lika sannolikt att man misslyckas.

Darwins idé om arternas utveckling genom naturligt urval kan enkelt sammanfattas i följande påståenden; att olika individer är genetiskt olika, att ny variation kan uppstå slumpmässigt, att vissa av dessa olikheter ärvs från en individ till dess avkomma och att fler individer existerar än vad som kan få plats i den befintliga miljön. Konsekvensen av detta är en kamp om överlevnad, där de som är bäst anpassade till sin miljö kan reproducera sig och kan sprida sina gener. Så uppstår nya arter och så har alla arter uppstått.

Varför mördar människor varandra, när de allra flesta mördare åker fast och straffas mycket hårt? Varför hyser så många ett så starkt hat mot människor med en annorlunda hudfärg? Varför har vi ett hämndbegär och varför anser vi att en paretoförbättring som implicerar en ojämlik fördelning av resurser är orättvis? Dessa frågor har sociologer, antropologer och teologer försökt besvara i årtusenden, men deras svar har hittills varit i bästa fall otillfredsställande. I värsta fall har de varit obegripliga. Politik baserade på dessa förklaringar har inte fungerat, eftersom de har ignorerat ett avgörande faktum: evolutionens krafter.

Egentligen är det rätt märkligt att de flesta upplysta människor i vår värld godtar den okontroversiella tanken att våra kroppar formats av en evolutionär process, men har svårt att ta till sig tanken att våra hjärnor, och därmed vårt beteende, har det. Även inom akademin är föreställningen att kultur och samhälle entydigt bestämmer vårt beteende utbredd, som om evolutionen bara gällde upp till nacken.

I en evolutionsteoretisk förklaring av mänskligt beteende finns det en aspekt som är fundamental: reproduktion. Därför består mycket av vår vardag i att visa upp oss för det motsatta könet. Och om muskelmassa och god hälsa var de primära statusmarkörerna för 200 000 år sedan, så är det pengar som spelar huvudrollen i vår samhällshierarki. Förr trodde man att människors attraktion till rika partners berodde på den förmögne underförstådda förmåga att kunna ge avkomman goda möjligheter att själva reproducera sig. Detta är utan tvekan ett skäl. Men ännu viktigare är att både kvinnor och män finner rikedom attraktivt är att den som är rik anses i sig ha goda gener, något som tros garantera avkommans framgång. Och det råder ingen tvekan om att rika män förökar sig i större utsträckning än fattiga män i industriländerna. Danile Nettle och Thomas Pollet, från Newcastle University, visade nyligen att det finns en klar korrelation mellan antalet barn och inkomst bland män. Av förklarliga skäl föreligger inte samma förhållande hos kvinnor, då de endast kan föröka sig ett begränsat antal gånger.

Detta förklarar två saker, dels varför vi alltid vill har mer, eftersom pengar utöver en viss mängd inte är till för att garantera vår välfärd eller bekvämlighet, utan för att visa status i förhållande till andra. Dels förklar detta varför vi inte tycks bli lyckligare av en absolut ökning av resurser om vår relativa rikedom är konstant. Om du är den fattigaste i samhället tenderar du att vara lika olycklig som den fattigaste i samhället var på 70-talet, trots att du i absoluta termer har mycket mer pengar än den fattigaste hade då. Därför innebär en darwinistisk analys en utmaning för de som hävdar att generell tillväxt gynnar alla. Mycket viktigare är det med social och ekonomisk jämlikhet, om man är intresserad av att öka människors välbefinnande.

Denna analys bekräftas av att de fattigaste i ett samhälle som i absoluta termer är rikt, har det värre än fattigare människor som tillhör medelklassen i ett samhälle som i absoluta tal är fattigare. Ett exempel på detta är att även om den fattigaste tiondelen i USA har högre köpkraft än den kubanska medelklassen, är den sistnämnda friskare, lyckligare, mindre brottslig, bättre utbildad och har en längre förväntad livslängd. Att ha lägst status i ett samhälle orsakar sämre hälsa, högre dödlighet och olycka, enligt Michael Marmot, från University College, London.

När oddsen är så pass höga är det kanske inte så förvånande att många av de som inte ser några som helst möjligheter att ta sig upp till samhällstoppen ser brottslighet som ett rationellt alternativ. Och även om den förväntade livslängden för en genomsnittlig kriminell man är betydligt lägre än för en man med mycket låg status, är sannolikheten för reproduktion desto högre. Så i darwinistisk bemärkelse kan man nog påstå att brottslighet är rationellt, givet att ens möjligheter att bli rik på konventionell väg är tillräckligt låga. Även detta är ett tämligen intuitivt argument för en jämlikare fördelning av samhällets resurser och för lika möjligheter att lyckas i livet. Ju mer utsiktslöst livet ter sig för en hederlig medborgare, desto mer sannolikt är att han ska falla in på brottets bana.

Darwins idéer kan, om de tillåts att förklara mänskligt beteende, ge oss möjlighet att lösa hittills olösliga samhällsproblem. Politiker och tjänstemän borde erkänna detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerad fredag, februari 13th, 2009 i Allmänt, filosofi, politik.

Vad tycker du?