En värld i obalans

Sedan den ekonomiska krisen i Asien (97-98), där Asiens ledande tigerekonomier drabbades av plötslig kapitalflykt, har den ekonomiska doktrinen varit att hålla hårt i slantarna. Denna doktrin, som tycks förnuftig, är en av de viktigaste delorsakerna till den globala finanskrisen. Sydkorea, Kina, Taiwan, Japan och Singapore, regionens ekonomiskatungviktare , har i mer än ett decennium haft stora offentliga överskott. Exporten har lett tillväxten och bytesbalansen har varit stark. Dessa pengar investerades dock inte i någon större utsträckning i landet i form av sociala välfärdssystem som allmänna pensioner, fri sjukvård, sjukförsäkring ocha-kassa. Istället har man sparat dessa pengar i form av framförallt amerikanska statsobligationer och aktier. Detta medförde att kredit kunde vara så billigt för amerikanarna, trots den amerikanska centralbankens upprepade räntehöjningar. Den enorma transaktionen av kapital från fattiga kinesiska arbetare till amerikansk medelklass skapade en global obalans så stor att den bara kunde sluta på ett sätt: i en krasch.

Och trots asiaternas trägna sparande och ekonomiska frugalitet tycks de drabbas hårt av krisen. Deras exportinriktade ekonomier var till stor del beroende av amerikanska konsumenters köpkraft. När den nödvändiga korrigeringen nu sker i form av en total kollaps i denna köpkraft tvingas exportföretag i Kina till massuppsägningar. Men krisen i Kina började inte med fallande exportinkomster. Krisen har sin orsak i en allt för svag inhemsk konsumtion och köpkraft. Kinas ledare trodde att om de kunde hålla exportindustrin nöjd, så skulle de därmed kunna hålla arbetslösheten nere och folklig ilska på en hanterbar nivå. Därför höll man valutans värde på en onaturligt låg nivå de senaste fem åren. Denna låga nivå innebar en subvention för exportindustrin på den inhemska konsumtionens bekostnad, eftersom import av råvaror och bränsle hölls uppe av den svaga valutan. När sedan mat och oljepriser drev upp inflationen och vidare undergrävde kinesernas köpkraft var krisen ett faktum. För att göra saker och ting värre svarade den kinesiska centralbanken med att höja räntan och andra former av kreditåtstramning, något som i än högre grad höll ned konsumtionen. Om Kina i stället hade tagit exempel av svensk socialdemokrati under 50- och 60-talet, och använt höga exportinkomster för att bygga ut den offentliga välfärdsstaten, hade förmodligen kinesiska konsumenter varit mer villiga att öppna sina plånböcker, samtidigt som USA hade kunnat undvika den bolånekris som kastat oss i denna globala finanskris.

Men det är förstås alltid lätt att vara efterklok. Vad Kina bör göra idag är att ta till sig lärdomarna från sina egna misstag. Den globalaobalansen i världsekonomin måste läggas tillrätta. Det kan ske genom att amerikanska konsumenter radikalt minskar sin konsumtion eller genom att kinesiska konsumenter radikalt ökar sin. Det senare är utan tvekan det mest önskavärda alternativet, även om det är oundvikligt att den amerikanska medelklassen får dra åt bältet.

Rent konkret innebär det att regeringen i Beijing bör introducera en allmän sjukförsäkring, ett allmänt pensionssystem, en statlig A-kassa och en omfattande nationell plan för att sanera förgiftad mark, luft och vatten. Detta är förstås redan på väg. I november året stod det klart att Kina planerar ett stimulanspaket värt nästan 4 biljoner yuan (ungefär lika många kronor) , vilket är den största utgiftsökningen för en ekonomi i fredstid i mänsklighetens historia. Men allt eftersom har det framgått att många av investeringarna i stimulanspaketet var "gamla pengar" eller saknade full finansiering. Nyligen kom nya uppgifter om att Kina planerar att spendera 850 miljarder yuan på en allmän sjukförsäkring, och att dessa pengar inte är del av stimulanspaketet. Fler detaljer om detta paket har ännu inte offentliggjorts.

Kina verkar alltså vara på rätt väg, men borde parallellt med stimulansåtgärderna vidta andra åtgärder för att öka den inhemska konsumtionen. Bland annat borde man revalvera sin valuta ytterligare, sänka reporäntan, samt ge bönder äganderätt till den mark de nu leasar. Den sistnämnda reformen kan på sikt vara den mest avgörande. Om bönder tillåts äga sin mark kan de därmed belåna den och skaffa sig möjligheter att investera i ny utrustning och därmed öka sin produktivitet. Samtidigt skulle ökade markrättigheter för Kinas fattigaste freda dem i viss mån mot korrupta politiker som dagligen exproprierar mark.

Läs även Johan Shücks analys i DN och Lars- Gerorge Bergkvists i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerad fredag, januari 30th, 2009 i ekonomi, Kina, politik.

4 kommentarer

  1. Great post with lots of imrtpoant stuff.

  2. Hi Kate! Good to know about tofu – I had been leaving it out because I assumed it was exactly the same as eating soybeans. One question though – this is the first checklist I’ve seen that has pumpkin as a problem food. Eek! Can you confirm exactly which type of pumpkin you’re referring to? (I’m in Australia, so I know the terminology can sometimes be different for certain vegetables between Aus and US). Also, do you have any info on the exact amount of fructose and glucose in pumpkin, or know where I could get this info from?

  3. that, permit me tell you what did do the job. Your article (parts of it) is certainly rather convincing and that is probably the reason why I am making the effort to comment. I do not really make it a regular habit of doing that. 2nd, whilst I can easily see a jumps in reason you make, I am not sure of just how you seem to unite the ideas which in turn help to make the actual final result. For now I shall yield to your issue but trust in the near future you actually connect your facts much better.

  4. Maria, it was great meeting you and sharing this experience with you as well. What a great weekend with MeRa and Brian. But I think the best part is the bonding we’ve all done after the workshop, the feeling of togetherness, and knowing we all have this community of women who “get it” and will lift us up when we need lifting, hold our hand when we need holding, and share and support always. It was and continues to be truly amazing. You are an extremely talented photographer and I am blessed to share this journey with you. ♥xoxo Marcy

Vad tycker du?