Rödebydråparen, rättvisan och moralen

Rödebydråparen, eller Rödebypappan, som han ofta kallas i media, har av hovrätten bedömts ha varit medveten när han allvarligt skadade en tonåring och avrättade en annan. Det är inte särskilt märkligt att hovrätten gjort bedömningen att en person som laddar, siktar, skjuter och laddar om och skjuter igen, denna gång för att döda en skadeskjuten tonåring som som ber för sitt liv på sina knän, varit medveten när han utfört dessa ohyggliga dåd. Hovrätten har dock kommit fram till att mannen varit så mentalt förvirrad, berusad, påverkad av mediciner och stressad att han rimligen inte kan ställas ansvarig för den brutala avrättning han utförde. Denna bedömning har stöd hos en samlad intelligentia av landets främsta bedömare inom psykiatri. Jag har inga som helst skäl att betvivla dessa bedömares kunnighet eller opartiskhet i detta fall, men det som slår mig är att det innebär att om denna dom blir vägledande så måste vi göra en annorlunda bedömning av andra brottsfall i vår rättshistoria.

Gevär av samma typ som använder vid avrättningen.

Jag tänker främst på Mattias Flink, Sveriges mest kände massmördare. Det var klart redan under tingsrättsförhandlingarna att Flink begått sina ohyggliga mord under en svår psykos, där hans verklighetsbild kraftigt avvek från det sunda och normala. Men Högsta Domstolen fann honom likväl skyldig för att han själv försatt sig i detta psykostillstånd genom att berusa sig med stora mängder alkohol, trots att han hade inga skäl att misstänka att berusningen skulle leda till denna psykos, eller ännu mindre att han skulle därmed bli kapabel att begå de mord han begick. Men från både tingsrättens och hovrättens domar framgår det att Rödebydråparen berusat sig själv och dessutom blandat sina mediciner med andra lugnande mediciner på ett mycket olyckligt sätt. det är uppenbart att situationen är analog till fallet Flink, och att om hovrätten menar att rödebydråparen borde gå fri, så implicerar det att även Mattias Flinck omdelbart borde friges och tillmätas ett lödigt skadestånd för den tid han orättfärdigt suttit fängslad.

Bör oavsiktligen självförvållad men tillfällig otillräknelighet fria från straffansvar? Jag anser att svaret på denna fråga är ja. Straffansvar måste förutsätta tillräknelighet vid brottsögonblicket, allt annat är orimligt och inte förenligt med vår syn på moraliskt ansvar och moraliska skyldigheter. Men konsekvensen av detta blir att både Flink och Rödebydråparen måste gå fria.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vill du veta mer om mig? Kolla min hemsida.

Publicerad måndag, november 24th, 2008 i filosofi.

Vad tycker du?