Är det omoraliskt att inte vilja skaka hand?

not: I en tidigare version av detta inlägg blandade jag ihop Carl Hamilton, författaren och journalisten med Carl B Hamilton, riksdagsledamot för Folkpartiet. Jag ber Carl B Hamilton om ursäkt för detta slarv.

Carl Hamilton, känd författare och opinionsbildare anser att om man kommer till Sverige, då får man anpassa sig till de seder som råder här. Detta är en syn som går emot de liberala grundprinciperna som Hamilton säger sig försvara. En av liberalismens fundamentala teser är att det står var och en fritt att göra vad man vill och leva sitt liv i enlighet med vilken filosofi man vill så länge som man inte kränker någon annans rättighet att göra detsamma. Detta är en princip som de flesta i samhället finner tilltalande, inte bara liberaler. Faktum är att i man kan betraktas som extremist i en svensk kontext om man anser att vissa människor inte borde få leva sina liv som de vill, även om de inte skadar någon annan. Tydligen är Hamliton extremist i denna mening. Han anser att människor som bor i Sverige borde anta majoritetssamhällets sedvänjor. Det innebär att Hamilton rimligen måste tycka att om muslimer bör "anpassa sig" (assimilera sig), så borde även katoliker, ortodoxa, frireligiösa, judar och buddhister också göra så.

Den springande punkten är huruvida vägran att skaka hand med Carl Hamilton konstituerar ett övergrepp. Om så är fallet, kan Hamiltons resonemang bli mer begripligt. Om Hamilton kan övertyga oss att hans mänskliga värdighet kränktes när han inte fick skaka hand med Halal-tv:s programledare så kan vi rimligen acceptera hans åsikt att dessa kränkningar bör stoppas som en rimlig och moderat sådan. Men jag kan inte förstå hur vägran att skaka hand med någon kan tolkas som ett övergrepp, om denna person gjorde det klart att det inte rörde sig om en personlig animositet dem emellan, utan att det handlade om programledarens livsfilosofi. Som ett analogt exempel kan vi ta min erfarenhet med kramar. I min generation och umgängeskrets är det social praxis att man efter att man träffat någon en gång "känner varandra" och därmed måste krama varandra när man träffas igen (om Hamilton fick bestämma skulle denna absurda minoritetssed självklart förbjudas). Personligen känner jag mig en smula obekväm att krama folk jag knappt känner, och har därför valt att inte göra det, trots att det ibland föranleder frågor och obekväma situationer, som att en person börjat en kramgest som jag bemöter den med min utsträcka hand. Men då förklarar jag hur jag känner och jag har aldrig mött någon som inte förstått eller respekterat min känsla inför kramandet av i princip okända människor. Jag kan med stor säkerhet säga att ingen av de människor jag vägrat krama känt sig kränkta eller upplevt att de skulle har rätt att avkräva mig en kram.

Jag skulle vilja påstå att denna situation är i alla relevanta moraliska avseenden identisk med Hamiltons och Halal-tv: s programledare. Den enda skillnaden, som för en person som inte är en rabiat bigott borde vara irrelevant, är att där min vägran att kramas grundar sig i en personlig känsla, är halal-tv:s programledares vägran grundad i en personlig övertygelse, alltså en viss tolkning av Islam. Jag håller inte med den tolkningen av Islam, eller med någon annan tolkning av någon annan religion, men jag anser att var och en bör ha rätt att tro vad den vill och få agera i enlighet med den tron, så länge som man inte kränker någon annan. Och man kan inte rimligen påstå, efter att ha övervägt saken noga, att en religiös vägran att skaka hand med vissa människor är en sådan kränkning. Trots att den trosuppfattning som motiverade ens handling inte var den tro som majoriteten i samhället är anhängare till. Alltså är det inte omoraliskt att inte vilja skaka hand. Alltså förespråkar Carl Hamilton en åsikt som befinner sig långt till höger om den partipolitiska mittfåran.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vill du veta mer om mig? Kolla min hemsida.

Publicerad måndag, november 24th, 2008 i filosofi.

Vad tycker du?