Jobbar vi lika mycket idag som för hundra år sedan?

Nina Björk, numera doktor i litteraturvetenskap, gör en riktig men föga revolutionerande observation i sin kolumn i söndagens DN. Hon menar att med hjälp av produktivitetsökande teknik kan mycket av det som producerades för säg hundra år sedan tillverkas på en bråkdel av tiden idag. Men Björk menar att trots detta så jobbar vi lika mycket idag som vi gjorde för hundra år sedan, åtta timmar.

 "Vi arbetar våra åtta timmars arbetsdagar precis som vi gjort i hundra år. Som om knypplingsmaskinen aldrig uppfunnits. Som om tid aldrig frigjorts. "

Detta är, som alla som vet något om historia, uppenbart falskt. 40-timmarsveckan var inte normen. Men det är falskt i ett avseende som inte många riktigt tänker på, och som fick mig att inse hur bra vi egentligen har det i förhållande till de stackars satar som levde för hundra år sedan. Det jag har i åtanke är hur arbetstiden förkortats drastiskt om vi tänker på hur sent vi inträder i arbetsmarknaden och hur mycket tid vi ägnar på att leva efter att vi har lämnat arbetsmarknaden. För hundra år sedan var det ovanligt att man gick ut gymnasiet, ja ens högstadiet. Barn tvingades jobba för familjens fortlevnad från den tidiga tonåren. Ofta mycket mer än 40 timmar i veckan. Om det överhuvudtaget fanns något pensionsavtal så var det inte sannolikt att man som arbetare kunde leva tillräckligt länge för att kunna uppleva den. I jämförelse med hur vi har det idag är det en slående skillnad. En person som går i pension idag kan statistiskt räkna med åtminstone 10-15 års arbetsfri tillvaro, ofta ett liv med flera år i relativt god hälsa och vigör. Många 25-åringar spenderar sina dagar med studier och rekreation, en tillvaro som är fjärran från den slit som kännetecknade en 25-årings vardag för hundra år sedan.

Men Nina Björk har också fundamentalt fel i ett annat avseende. Vi behöver nämligen inte jobba 40 timmar i veckan för att överleva. För hundra år sedan var människor tvugna att slita dag och natt för att få råd med en enkel kost och en futtig, inte sällan utkyld och illa byggd bostad. Större delen av lönen gick till det som kan klassas som absoluta nödvändigheter. Idag finns inte det tvånget. En vuxen person kan klara sig mycket bättre än det på att arbeta en bråkdel av vad våra förfäder gjorde. En person kan jobba deltid, alltså 20 timmar i veckan på ett vanligt jobb, och ändå bo tryggt och bekvämt, äta god och näringsriktig mat och ändå kunna köpa hemelektronik och förkovra sig själv. Denna frihet utnyttjas också av många, även om de flesta föredrar att jobba mer och tjäna mer pengar. Skillnaden mellan nu och då är alltså helt annorlunda än vad Nina Björk tror att den är.

1. Vi jobbar färre timmar per dag idag
2. Vi jobbar färre timmar i våra liv idag
3. Vi jobbar en mindre andel av våra liv idag
4. Vi kan välja att jobba endast en bråkdel av den tid vi jobbar idag och ändå ha råd med saker som man förr inte ens kunde drömma om

Slutsatsen måste bli att det verkar som om Nina Björk inte vet vad hon pratar om.

Publicerad tisdag, oktober 28th, 2008 i Allmänt.

Vad tycker du?