Politisk Filosofi

Ekonomiska doktriner

Samtidigt som nyliberalismen attackeras från alla håll tycks det allt mer uppenbart att få vet vad de egentligen talar om. Därför skulle jag vilja reda ut ett par missförstånd. Begreppet "nyliberalism" används ofta som ett skällsord på det nyliberaler kallar för "ekonomisk konservatism", eller ibland (Norberg) bara "liberalism". Denna uppfattning förespråkas avThe economist, Wall Street Journal, och Milton Friedman. Ekonomisk konservatism innebär en minimal stat, låga eller inga skatter, inga handelshinder och framförallt, inga statliga ingripanden i ekonomin. Den bärande tanken bakom nyliberalismen, som alltså är en rent ekonomisk teori, är att marknaden uppnår, om den inte störs av klåfingriga politiker, ekvilibrium. Med ekvilibrium så menas det att efterfrågan på arbetskraft kommer att öka i den mån det är lönsamt att anställa. Om lönerna är för höga, kommer de att sjunka tills full sysselsättning är uppnådd. Konkurrensen, som är optimal i ett tillstånd av ekvilibrium, kommer att hålla inflationen nere, samtidigt som varje företag kommer frenetiskt att försöka maximera sin produktivitet, för att på så sätt öka sin profit. Ökad produktivitet leder till ökad välfärd och högre köpkraft. Företag som inte är tillräckligt innovativa kommer att utplånas och ersättas av effektivare företag.

Ekonomiska liberaler eller socialliberaler (även nykeynesianer) anser att marknadsekonomi och kapitalism är de bästa ekonomiska systemen, men anser även att staten bör ha en aktiv roll i ekonomin. Staten bör enligt liberaler göra detta av två skäl: trots att marknadsekonomi garanterar lika möjligheter så tenderar den att skapa stor faktisk ojämlikhet. Denna ojämlikhet är oacceptabel, anser liberaler. Därför bör staten, med hjälp av progressiv beskattning och transfereringar, utjämna inkomstskillnader och garantera att lika möjligheter råder. Dessutom tror ekonomiska liberaler att marknaden ibland kan upphöra att fungera. Detta kan ske när det blir enråvaruchock eller en kreditkris. I dessa situationer anser liberaler att staten bör ingripa för att återställa ordningen. Vissa, mer radikala, liberaler anser att staten bör ingripa både under vanliga lågkonjunkturer och högkonjunkturer för att minskavolatiliteten i ekonomin. Det innebär att man sparar och höjer skatter i tider av högkonjunktur och minskar skatter och spenderar när det är lågkonjunktur. Detta kallas för aktiv finanspolitik.

Korporativism är socialliberalens brunblåa kusin. Korporativisterna anser att staten kan och bör äga företag och intervenera i marknaden, men att detta bör ske för att (1) garantera en hög tillväxt (2) gynna politikernas, deras kompisars och deras kusiners affärsverksamheter. Korportivism är helt enkelt skurkekonomi eller kleptokrati.

Sociala ideologier

De flesta, men inte alla (ex: Thacher) nyliberaler och liberaler är också libertarianer (eng. civili libertarians) som anser att var och en ska ha den största möjliga uppsättningen friheter som är förenlig med att andra kan ha samma friheter. Dessa anser att homosexuella, kvinnor och andra diskriminerade minoriteter ska ha samma rättigheter och möjligheter i samhället. De anser också att individens integritet är viktig att försvara mot statliga ingrepp. Libertarianer anser ofta att dödsstraffet är fel, att staten ska vara separerad från kyrkan, att republik är bättre än monarki och att demokrati och parlamentarism är det bästa sättet att styra ett samhälle på.

Social konservatism (eller kulturkonservatism) är idén att samhällen hålls samman av historia, traditioner och sedvänjor. Trender och uttryck som vill bryta mot dessa sedvänjor ses därför som hot mot samhällets sammanhållande kitt. Konservatismen anser att det finns ett egenvärde i att bevara dessa sedvänjor, även om de inte längre har stark folklig förankring. Kyrka, monarki, statligt styrd kulturstöd och en moralisk (judiskt-kristen) lagstiftning är populära hos socialt konservativa. Vissa socialt konservativa är nyliberaler, andra är socialister eller ekonomiskt socialliberala.

Moralkonservatism är idén att de flesta människor är förtappade stackare som bör hållas efter av en stark polismakt och hårda ingrepp i integriteten. Långa fängelsestraff och i vissa fall dödsstraff är de moralkonservativas mantra. De moralkonservativa vill ha mer disciplin i samhället, som annars riskerar att urarta i flum och anarki. I skolan ska elever tilltala läraren som "magistern" och så vidare. Hårdare straff, lägre bevisbördor, fler betyg och mer kontroll av medborgare är centralt för moralkonservatismen. Moralkonservatismen kan kombineras med alla ovanstående "ismer" förutom libertarianism.

Läs även andra bloggares åsikter om liberalism, nyliberalism, ideologier

Share on Facebook