Ett försvar för etisk intuitionism

Etisk intuitionism är en teori som består i följande påstående:
I.Det finns åtminstone en etisk intuition X att P sådan att X utgör evidens för P

Etisk intuitionism implicerar epistemisk intuitionism, som är det svagare påståendet att:
II.Det finns åtminstone en intuition X att P sådan att X utgör evidens för P.

Detta paper kommer att försöka försvara etisk intuitionism. Försvaret kommer att bestå i följande delar: Först kommer jag att definiera vad som menas med ?intuition?. Därefter avser jag att redogöra Joel Pusts argument om varför vi inte bör utgå från antagandet att intuitioner är opålitliga, eftersom detta skulle undergräva mitt resonemang. En utmaning som jag anser vara särskilt svår för intuitionismen är ?Harmans villkor?. Detta kommer att presenteras kort och därefter kommer jag att presentera det bästa positiva argumentet för att vissa moraliska föreställningar får evidentiellt stöd av intuitioner1. Förhoppningsvis kan mitt argument visa att intuitionismen kan bemöta Harmans villkor. Slutligen kommer jag att precisera och klargöra detta påstående genom att diskutera Gilbert Harmans invändning mot detta argument2.

En intuition är ett omedelbart förteoretiskt intryck att P, där P är en föreställning av icke-empirisk natur. Alltså är intrycket att bilen var svart när den egentligen var mörkblå inte en intuition. Däremot är intrycket att något som är fyrkantigt inte kan vara runt en intuition, eftersom intuitionen inte direkt överlappar med våra observationer. Moraliska intuitioner är, liksom våra matematiska intuitioner, inte om empiriska objekt. Intuitioner är inte ofelbara.

Pust presenterar, anser jag, ett viktigt argument som möjliggör fortsatt diskussion om intuitioners eventuella evidensvärde. Om vi förutsätter att inga intryck kan ge oss evidens, kan vi omöjligen undkomma skepticismen, menar Pust. Detta eftersom det enda sättet att påvisa ett intrycks evidensvärde är att åberopa ett annat intryck. Om alla intryck helt saknar evidensvärde kan vi aldrig undkomma total skepticism. Enligt Pust intuitionismens kritiker tillbakavisat den skeptiska slutsatsen genom att stipulera att empiriska intryck (observationer) utgör pålitlig evidens. Men detta påstående tycks vara helt godtyckligt, menar Pust. Varför skulle observationer vara mer pålitliga än intuitioner? Pust skriver att vi måste utgå från att alla intryck, såväl observationer och intuitioner som minnet, kan utgöra evidens för ett påstående tills motsatsen är bevisad. Om intuitionismens kritiker vill visa att intuitioner inte utgör evidens måste de argumentera för att så är fallet, de kan inte helt enkelt förutsätta det som ska bevisas. Således måste varje filosof som inte är pyrrhonist medge att varje möjlig rättfärdigandepraktik, alltså både observationer och intuitioner, är pålitlig och har därmed evidensvärde, tills motsatsen har bevisats, menar Pust. Ett sätt att visa att intuitioner är opålitliga är att peka på den oenighet som tycks råda mellan olika personer3. Oenighetsargumentet är en formidabel utmaning för intuitionisten som jag dessvärre inte kommer att kunna diskutera här.

Eftersom påståendet ?intuitionismen är sann? betyder ?det finns ett X sådant att X är en intuition att P och X är evidens för att P? är intuitionismen rättfärdigad om vi kan komma överens om att det finns åtminstone en intuition X sådan att X är evidens för P. Det vill säga att om intuitionisten kan ge ett exempel på en intuition X att P som utgör evidens för P, och läsaren godtar detta, måste läsaren också godta att intuitionismen inte är falsk.

Under vilka omständigheter kan en intuition X att P vara evidens för P? Ett villkor man rimligen kan ställa på intuitioner och observationer är att det vi intuierar eller observerar ska vara den bästa förklaringen till att vi intuierar eller observerar att de är sanna. Detta villkor har kallats för ?Harmans villkor?. Men detta kan vara ett problem för intuitionismen. Som Harman påpekar, så kan vi i många fall, särskilt när det kommer till intuitioner om etiska föreställningar, förklara varför vi har intuitionerna på ett sätt som inte förutsätter att att föreställningarna är sanna. Detta resonemang tycks undergräva intuitioners evidensvärde. Om den bästa förklaringen till att vi har en intuition inte förutsätter att föreställningen som intuitionen tycks stödja är sann tycks vi sannerligen ha goda skäl att tvivla på just denna intuitions evidensvärde.

Lyckligtvis tror jag att intuitionisten kan svara på denna utmaning. Vissa föreställningar är, tror jag, sådana att de är syntetiska a priori. Det innebär att vi inte rimligen kan tvivla på att de är sanna. Om det finns sådana föreställningar att vi är a priori rättfärdigade i att ha dem, så är vi rättfärdigade att ha dem i kraft av vissa intuitioner. Och om våra intuitioner kan rättfärdiga att vi har dessa föreställningar, så måste det finnas intuitioner sådana att de kan rättfärdiga vissa trosföreställningar. Alltså är intuitionismen sann, om intuitionisten kan leverera ett övertygande exempel på en trosföreställning som vi kan vara a priori rättfärdigade att hålla för sant.

Exemplet som intuitionisten presenterar måste dock leva upp till två villkor: (1) intuitionen får inte vara om en trosföreställning som är analytiskt sann. Dessa påståenden behöver nämligen inte bevisas, eftersom de är sanna givet sitt innehåll. Föreställningen måste alltså vara syntetisk (icke-analytisk) a priori (verifierbar endast med hjälp av intuitionen). Dessutom bör intuitionen i fråga vara teorioberoende. Detta villkor är viktigt eftersom intuitioner inte kan stödja en viss teori om de samtidigt är beroende av teorin.

Descartes konstaterade att den som tänker inte kan tvivla på att han existerar. Även om denna slutsats var lite väl djärv, tycks det mig omöjligt att tvivla på att det finns (minst) ett medvetande, eller en ström av tankar och reflektioner. Denna föreställning är inte en observation. Och det som tycks erbjuda den bästa förklaringen till att vi har intuitivt tror att det existerar en ström av tankar sådan att den upplevs av mig, är att det finns en sådan ström av tankar. Det bästa förklaringen till att jag har denna intuition är alltså att den är sann. Alltså är min intuition att det finns en ström av tankar som upplevs från (minst) ett perspektiv evidens för föreställningen att dessa tankar finns. Samtidigt är denna föreställning inte analytisk, eftersom satsen ?det finns tankar? inte är definitionsmässigt sant. Trots det kan jag a priori veta att den är sann. Alltså finns det åtminstone en intuition X att P sådan att den utgör evidens för att P. Alltså är intuitionismen inte falsk.

Detta innebär dock inte att etisk intuitionism är sann. För att denna ska vara sann så måste det vara fallet att det finns (minst) en intuition X att P sådan att P är en etisk föreställning och att intuitionen utgör evidens för P. Räcker det verkligen med att en etisk föreställning är rättfärdigad? Det beror på vilken etisk teori man har. För en utilitarist räcker det med att föreställningen ?du bör maximera lyckan? är rättfärdigad. Andra, mer komplexa teorier, kräver att fler föreställningar är rättfärdigade.

Men låt oss gå till väga på samma sätt vi som vi gjorde när vi kom fram till att intuitionismen kan vara sann. Låt oss ge exempel på föreställningar som vi inte rimligen kan tvivla på. Alltså en föreställning vars intuitiva stöd är orubbligt. Betänk följande påstående, som vi kan kalla ?det hedoniska antagandet?:

(H)    Varje mängd smärta är sämre än varje mängd välbefinnande, allt annat lika.

Detta är inte en analytisk sats. Likväl kan vi inte tvivla på att det hedoniska antagandet är sa
nt. Om man förstår vad orden i påståendet betyder, så är man rättfärdigad att tro att det är sant. Om vår intuition att (H) är sann är evidens för att (H) är sann, så bör vi acceptera att etisk intuitionism inte är falsk. Men detta resonemang är, det måste medges, mycket sårbart. Om läsaren inte är beredd att acceptera att (H) inte rimligen kan betvivlas, så är det ett problem för argumentet. Lyckligtvis kan det finnas fler exempel på påståenden som kan tänkas vara rättfärdigade a priori på samma sätt som (H). Betänk ?den väldigt motbjudande slutsatsen?:

(S)   För varje population A med mycket hög välfärd finns det en population B med mycket hög    negativ välfärd och en mycket större population Z med lägsta möjliga positiva välfärd, så    att B & Z är bättre än A, allt annat lika4.
Denna slutsats har, med rätta, kallats för den väldigt motbjudande slutsatsen. Den är en svagare variant av den motbjudande slutsatsen. Min intuition är att den är oacceptabel, och att det är uppenbart att den är det. Fler exempel på moraliska föreställningar av denna sort finns i Appendix A i Gustaf Arrhenius bok Future Generations5. Om läsaren ännu inte är beredd att acceptera att det finns moraliska föreställningar som vi kan vara rättfärdigade a priori så måste läsaren vara beredd att acceptera att den väldigt motbjudande slutsatsen inte är uppenbart oacceptabel. Jag tror att få skulle godta detta. Detta ?exempel-argument? har följande steg
1.Den etiska föreställningen P är syntetisk a priori
2.Det innebär att vi kan vara a priori rättfärdigade att tro P
3.Detta rättfärdigande vilar uteslutande på intuitioner
4.Alltså är den etiska intuitionen X att P evidens för att P
5.Alltså finns det åtminstone en etisk intuition X att P sådan att X är evidens för P
6.Alltså är den etiska intuitionismen sann.

Detta ?exempel- argument? har tillbakavisats av Gilbert Harman6. Han menar att de vanligaste exempel som förekommer i litteraturen av påståenden som sägs vara a priori är knappast så självevidenta som vi föreställer oss. Ibland beror vår föreställning att de är det på att vår fantasi är så begränsad, enligt Harman. Till exempel så verkar påståendet ?om A ligger till höger om B och B ligger till höger om C, så måste C ligga till höger om A? vara självevident. Men då har vår fantasi missat att A, B och C kan vara ordnade i en triangel. På samma sätt är exemplet ?inget kan vara helt rött och helt grönt samtidigt? inte självevident. Ett föremål kan ju vara rött från en vinkel och grönt från en annan, menar Harman. Alltså är många av dessa ?uppenbart? självevidenta påståenden inte självevidenta alls.

Harmans invändning är inte övertygande. Även om han har rätt om ovanstående exempel, så innebär det inte att mina exempel är inte är självevidenta. Även om det stämmer att inte alla påståenden som vi anser vara självevidenta verkligen är det, räcker det egentligen med att ett (etiskt) påstående är självevident för att intuitionismen ska vara riktig. Eftersom det tycks finnas en hel del påståenden som kan tänkas vara självevidenta, så bör anti -intuitionisten presentera andra argument.

Publicerad måndag, april 7th, 2008 i filosofi.

Vad tycker du?