Varning för sinofobin

I samma utsträckning som Kina återtar sin plats på världsscenen och börjar göra intryck på den globala kampen om resurser och makt, så ökar det potentiella hot som Kina utgör för vissa nationer. Men att Kina utgör ett hot för vissa stormakters ambitioner för världsdominans är inte ett gott skäl att jämställa dagens Kina med Nazityskland eller Stalins Sovjet. Kina är en regional stormakt som spelar samma spel som andra stormakter, ibland går man överstyr, och politiken präglas av cynism och respektlöshet för mänsklig värdighet; precis som andra stormakters. Att tongångarna från Washington har hårdnat är ett faktum, men vi bör akta oss från att låta dessa tongångar att spilla över på vårt svenska debattklimat.

Redan idag präglas Dagens Nyheters och Svenska dagbladets rapportering och opinionsavdelning av en grumlig underton av sinofobi. Man väljer automatiskt den världsbild som är minst gynnsam för Kina. De senaste veckornas upplopp i Lhasa är ett exempel på detta. Eftersom inga svenska medier hade en journalist på plats i Lhasa när upploppet bröt ut har man blivit tvungen att förlita sig på andrahandsmaterial. Här har man konsekvent valt att presentera den tibetanska exilregeringens bild som fakta och den kinesiska regeringens bild som propaganda. Detta samtidigt som man är väl medveten om att exilregeringen i Dharamasala har ett stort egenintresse av att förmedla en polerad bild av den tibetanska självständighetsrörelsen.

Dessbättre fanns det en opartisk källa på plats. The economist hade sin korrespondent där, och hans skildring av det som hände kan ni läsa här.

Sammanfattningsvis skriver the economist att påståendet att upploppet började med misshandeln av två tibetanska munkar är ett rykte som visserligen kan vara sant, men som är i allra högsta grad spekulativt. Det som inte är en spekulation är att på eftermiddagen den 14 mars löpte en stor folkmassa med uppretade tibetaner amok längs Beijing road. De slog sönder affärer, restauranger och taxibilar, satte hus i brand och misshandlade de etniska hankineser som påträffades. Ett stort antal mordbränder ägde rum när hus med där skräckslagna hankineser gömt sig stacks i brand. Trots skadegörelsens brutala framfart, var den vare sig osystematisk eller urskillningslös. Tibetanska hem och affärer markerades med vita halsdukar och besparades därmed från plundring och brand. Trots att tusentals kineser över en natt förlorade sitt levebröd var den lokala polisen förvånansvärt återhållsam. Det verkar som om man visste att om man gått till väga på det sätt som svenska polisen gjorde vid EU-toppmötet 2001, så hade världsopinionen slagit ned på Kina och orsakat långt större kapitalförstöring, i form av förlorad goodwill, än ett par tusen kinesers sönderslagna affärsverksamheter. Inte förrän midnatt den 14de anlände poliseskorterade brandbilar till Beijing Road. Man avstod även från att förklara undantagstillstånd. Trots detta deltog militärer med i polisens ordningsskapande åtgärder dagarna efter upploppen, rapporterar the economist. Denna bild skiljer sig markant från den bild vi matats med i framförallt DN och Svenskan, där man skrivit att "kinesisk polis slagit fredliga demonstranter", till bilder av nepalesisk och indisk polis som slår på demonstrerande munkar.

image10

Bejing Road 14-15 mars. Fredliga demonstrationer?

Publicerad torsdag, mars 27th, 2008 i Kina.

Vad tycker du?