Vad är en art?

Frågan har ett filosofiskt såväl som ett biologiskt svar. Frågan kan ställas på ett annat sätt för att tydligare visa distinktionen mellan de svar vi letar efter. Om vi frågar efter en arts ontologiska kategori, vad som i världen kan kallas för arten X, så vänder vi oss till filosoferna. Om vi söker efter ett ord att använda oss av i studier av naturen bör vi söka oss till biologerna.

Det svar som vi då kommer att få kommer antagligen att skilja sig från det svaret som filosoferna skulle ha gett oss. Detta kan upplevas som en estetisk brist i en teori. Samtidigt är det varken ett logiskt eller metodologiskt fel att använda sig av ett begrepp som inte refererar till något när man bedriver empirisk forskning. Låt oss börja diskutera hur filosoferna har resonerat kring begreppet art och dess ontologiska status.

Traditionellt har man förstått arter som klasser. Det innebär att man menade att det som var gemensamt för alla hundar var att de instansierade egenskapen ?hund?. Egenskapen hund är ett abstrakt begrepp som därmed inte har någon utsträckning i tidsrummet. Detta kan kännas som en något vågad metafysisk teori, men den vara konsistent med vårt vardagsspråk. Ett problem som klasserna har är att om de är abstrakta så kan de inte kausalt orsaka att vi kan ha kunskap om dem, enligt principen om att något i en abstrakt värld inte kausalt kan påverka något i en faktisk värld (något som redan Descartes hade svåra problem med). I så fall kan man ju förklara hur vi vet att hundar är hundar utan att behöva anta att de instantierar egenskapen ?hund?. Vi vet att en hund är en hund eftersom den är en hund. Egenskapen hund verkar inte behövas och kan därmed skäras bort enligt principen om maximal enkelhet (Ockhams rakkniv). Vi ska dock inte fördjupa oss i denna diskussion här.

Biologerna verkar ha dessutom en specifik invändning varför just arter inte kan förstås om instantieringar av egenskaper. Då egenskaper är statiska, oföränderliga entiteter lämpar de sig illa för att beskriva något som hela tiden utvecklas så som arter, menar biologerna. Nu är detta en invändning som man knappast kan isolera från den övriga diskussionen kring egenskaper. Det finns andra ting i universum som också förändras, ibland helt oväntat, ibland på grund av yttre, ibland på grund av inre omständigheter. Stjärnor är ett exempel på sådana ting. Om klassifikationen enligt abstrakta klassbegreppet är olämpligt för arter är den också olämplig för stjärnor. Men det verkar som om förändringen hos stjärnan inte är problematiskt att förklara för begreppsrealisten. Att en stjärna eller djurart förändras i ett väsentligt avseende kan förstås som att tingen, som ju är föränderliga, slutat att instansiera en egenskap och börjat instansiera en annan egenskap. Eller att en mängd individer som instansierat arten X, genom evolutionen får avkomma som inte längre omfattar vissa väsentliga egenskaper a, b, c som är utmärkande för arten X och övergår så att instansiera arten Y som har de utmärkande egenskaperna d, e, f. Konstigare än så är det inte.

Ett annat argument som har hörs från biologerna är att strikta lagar för förändring och utveckling inte förekommer i biologin på ett sätt som är analogt med t ex fysiken, och att man därmed inte kan använda sig av samma statiska ontologi som man använder när resonerar kring fysiska, icke-organiska entiteter. Nominalisterna menar att naturlagar beskriver regelbundna sammanhang mellan klasser. Och eftersom det inte finns regelbundna lagar, så kan inte det finnas klasser som begreppsrealisterna tänker sig dem. Nominalisterna menar istället att ?art? refererar till gruppen av alla individer som tillhör arten. Denna definition är väldigt märklig då den (1) förutsätter att vi redan vet vilka som tillhör arten X innan vi kan urskilja vilka individer som tillhör den arten. Detta är inte på något sätt givet. Definitionen är alltså cirkulär. (2) Hypotetiska individer tycks falla utanför definitionen på ett sätt som inte är plausibelt. T ex så skulle jag ha haft ett barn om min fru inte hade gjort en abort. Är inte den möjliga personen en människa? (3) Mentala bilder tycks inte heller tillhöra arten. Inledningsvis kan detta kännas plausibelt. Det är klart att min tanke på en häst inte är en häst. Jag kan ju inte ha en häst i min hjärna! Men om man reflekterar kring hur vi upplever färger till exempel så finner vi att frågan om inte vår upplevelse av rödhet är åtminstone i någon bemärkelse röd inte är given. Alltså kanske hästen i våra tankar ändå på något sätt också tillhör arten häst, något som Hulls definition inte kan förklara på ett tillfredsställande sätt. En begreppsrealist skulle kunna förklara det genom att säga att min tanke och hästen delar en egenskap, den att tillhöra arten häst, men att de skiljer sig i det avseendet att hästen är ett djur och min tanke är bara en tanke.

Denna debatt mellan sidorna tycks ha stagnerat tycker Reydon. Han föreslår att vi ska lösa problemet med en wittgensteiniansk approach. Detta skulle innebära att vi förstår artbegreppet som familjelikhet. Spel är Wittgensteins exempel på familjelikhet. Alla spel kan sägas tillhöra samma familj, fastän de inte har någon likhet sinsemellan förutom att de är just spel. En företeelse som inte vanligtvis betraktas som ett spel kan genom ren stipulation bli ett spel om någon bestämmer sig för att det är ett spel. Reydon föreslår att vi ska förstå arter som en familjelikhet analogt med Wittgensteins exempel. Vi ska inte förstå en djurart som en entitet med ett ändligt antal nödvändiga och tillräckliga egenskaper för att kunna räknas till just den specifika djurarten, utan snarare förstå arter som stipulativt definierade grupper av individer som hålls samman av familjelikhet.

Detta är ett förslag som är mycket intressant. Men frågan är om man verkligen inte kan definiera nödvändiga och tillräckliga egenskaper för att djuret X ska tillhöra arten Y. Kanske är arter i vissa fall inte analoga med spel, som helt klart inte har några essentiella egenskaper. Kanske är arter mer lika t ex trianglar som har väldigt klara essentiella egenskaper. Detta är antagligen en empirisk fråga, men om vi tar t ex arten människa så kan vi göra en lista av egenskaper som är tillsammans är tillräckliga för att vi ska säga att en specifik individ är en människa. Dessutom kanske vi kan lista en del nödvändiga egenskaper som att ?om arten Y inte är ett däggdjur så är det ingen människa? eller ?om arten Y inte har en specifik uppsättning gener så är det ingen människa? osv.

Detta för oss till en angränsande fråga, nämligen den som handlar om vilken systematik man ska använda sig av för att definiera egenskaper som avgränsar arter från varandra. Här menar till exempel kladismen att man ska förstå arter utifrån deras genealogiska träd. En fågel liknar rent genealogiskt en ödla mer än vad den liknar en fladdermus. Därför tillhör fågeln samma grupp arter som ödlor snarare än den gruppering som man skulle kunna göra utifrån fågelns egenskaper (i det här fallet flygförmåga). Det här verkar vara en ganska rimlig tolkning av faktiska djur och fall, men problem uppstår om man tar till mer abstrakta tankeexempel. Hur ska man klassificera en art som jag har tillverkat av genetiskt och kemiskt råmaterial i ett laboratorium men som har alla egenskaper som hästar vanligtvis har, ja som till och med kan para sig med hästar? Enligt kladismen är det inte en häst, eftersom den saknar gemensam genealogi med varje individuell häst på jorden.

De logiska positivisternas (fenetikernas) svar verkar inte heller helt tillfredsställande. De menar att man, utan att låta sig vilseledas av teoretiska antaganden, ska samla in en mängd fakta om de egenskaper som olika arter har och på ett objektivt sätt uppr
ätta en klassifikation. Problemet uppstår när man ska sålla mellan egenskaper. Vissa egenskaper som vissa djur delar verkar inte ha något att göra med att de tillhör samma art. T ex kan både fåglar och fladdermöss flyga, att detta skulle implicera att de är närmare besläktade än t ex fladdermöss och råttor är absurt. Essentialism om egenskaper måste till för att på något sätt kunna urskilja mellan den mängd av egenskaper som olika individer och arter har. Här har Mayr en möjlig kompromiss mellan de två extrema teorier som presenterats ovan. Mayr menar att man bör klassificera arter efter likhet men att likheten bör utgå från de egenskaper som en art har utvecklat under sin historia. Genealogin bestämmer var vi ska rikta våra blickar när vi letar efter egenskaper att avgöra arttillhörighet. Det låter rimligt och påminner om det sätt vi oftast använder oss av när vi avgör om en art är nära besläktad med en annan i vardagsspråket.

Publicerad måndag, december 10th, 2007 i filosofi.

Vad tycker du?