Om demokrati

Ordet demokrati är förrädiskt mångtydigt, något som gjort att diskussionen om demokrati blivit lidande. Det finns, som jag ser det, två olika saker vi talar om när vi säger att ett land, ett system eller en procedur är demokratisk.

En lag är demokratisk i en mening om den har en förankring till vad folkmajoriteten på något sätt. Vi kan kalla denna idé av vad demokrati innebär för ?folkdemokrati?. Det innebär att en lag som har stort folkligt stöd är mer demokratisk än en lag som inte har det och att en ledare är mer demokratisk ju mera folkligt stöd han eller hon åtnjuter. Ett system är mer demokratiskt ju mer folkopinionen kan påverka politiska beslut. I den här meningen är till exempel Burmas ledare väldigt odemokratiska. Kinas ledare är i den mån de är mer populära än Burmas ledare, mer demokratiska. På andra sidan spektret finner vi Venezuelas Hugo Chavez, som har vunnit åtskilliga val och åtnjuter alltjämt ett starkt folkligt stöd. Även Rysslands president Vladimir Putin tillhör en av världens mest demokratiska ledare.

En annan betydelse vi lägger i ordet demokrati är hur väl en stat försvarar en given uppsättning medborgerliga rättigheter. Dessa brukar omfatta rättsäkerhet, yttrandefrihet, organisationsfrihet, religionsfrihet, skydd av och respekt för minoriteter, starka och stabila institutioner osv. Vi kan kalla denna idé för ?rättighetsdemokrati?. I denna mening har Ryssland och USA blivit mindre demokratiska sedan den elfte september 2001. I detta avseende har Kina blivit mer demokratiskt under samma period, även om Kina är mycket mindre demokratiskt än de förstnämnda länderna.

Ibland sammanfaller rättighetsdemokratin och folkdemokratin. Så är fallet i Sverige till exempel. Men detta gäller inte alltid. Vissa länder har omfattande civila rättigheter trots att inga val förekommer. Ett exempel på detta är Förenade Arabemiraten. Ett annat är Singapore och Japan, där val visserligen hålls, men där samma partier haft makten i princip oavbrutet sedan andra världskriget. Hong Kong är ett annat exempel på ett land där rättigheter utan folkmakt gäller. Pakistan under större delen av Musharrafs styre kan också karakteriseras som ett land med vissa medborgerliga rättigheter trots att det var en diktatur. Ryssland, Afghanistan och Irak är exempel på länder där förhållandena är de motsatta. Här finns det folkvalda parlament och civila regeringar, men större delen av befolkningen lever rättslösa i samhällen som inte drar sig för att tortera, där journalister mördas och där en religiös, etnisk eller sexuell tillhörighet som går mot normen innebär livsfara.

Där folkdemokratin ofta står stadigt förankrade i konstitutionen kan rättstatens respekt för medborgarnas rättigheter lätt urholkas i ansträngda situationer. Ett exempel på detta är de terrorlagar som har klubbats igenom i många västerländska demokratier, som gör långtgående ingrepp i individers rättssäkerhet i namn av den nationella säkerheten. Detta sker ibland med en vettskrämd folkmajoritets gillande. Det är i dessa fall vi bär fråga oss; vad är egentligen viktigast? Kan en stark folklig opinion rättfärdiga kränkningar av demokratiska rättigheter? Och om svaret är nej, hur ska vi försäkra oss att detta inte sker?

Den amerikanska modellen för att hantera detta problem är konstitutionsdomstolar. USA: s högsta domstol kan ogiltigförklara den folkvalda församlingens beslut med hänvisning till att den strider mot konstitutionen. Jag tror att denna modell är en som vi bör ta lärdom av. Den markerar att visserligen så utgår makten från folket, men att vissa saker aldrig får inträffa, inte ens om en folkmajoritet vill det.

Publicerad fredag, november 9th, 2007 i Allmänt.

Vad tycker du?