Slaveriet och skuldfrågan

Det rasar en infekterad debatt i frågan om vem som egentligen bär skulden till den humanitära katastrof som benämns som ?triangelhandeln?; det vill säga den massiva slavhandeln mellan Afrika och ?Den nya världen? som kan ha varit avgörande för västvärldens ekonomiska och strukturella dominans i modern tid.

Dick Harrison, historiker med känsla för kontrovers, har i sin trilogi om slavhandeln utmanat en rådande föreställning om att den enda parten med lik i garderoben skulle ha varit giriga vita män. Enligt Harrison skulle triangelhandeln inte ha varit möjligt utan assistans från lokala afrikanska kungar, som berikade sig ofantligt på denna omänskliga hantering av mänskliga varor. Denna uppfattning delas inte av Kitimbwa Sabuni (Afrosvenskarnas Förbund). Sabuni menar att den maktrelation som rådde under triangelhandeln var till sådan extrem till européernas favör att den kan liknas vid relationen mellan nazister och de judar som under dödshot förrådde sina egna under förintelsen. Denna maktrelation befäster de vitas skuld men fråntar de svarta från sin eventuella skuld, menar Sabuni. Jag är inte så säker på att han har rätt. Slaveri är utan tvekan ett av de mest motbjudande inslagen i världshistorien. Tyvärr är det inte ett sällsynt förekommande inslag, så som Harrisons gedigna genomgång visar. Och jag har svårt att värja mig mot tanken att varje människa som medverkat till och profiterat från slaveri genom historien kan och bör klandras. Detta gäller såväl Sokrates som Saladin, Jefferson som Joao II. Däremot har jag svårt att se hur historisk skuld kan bäras av nu levande människor. Det sunda förnuftet säger oss att om det ska vara meningsfullt att klandra oss för något, så måste vi i någon mening vara ansvariga för den handlingen. Men hur kan man vara ansvarig för något som skedde före vår födsel? Jag tror, såsom Sabuni, att det finns ett värde i att erkänna vår historiska inblandning i slavhandeln och att fullt inse att våra förfäder var mer klandervärda än vad vi ofta föreställer oss. Men vårt klander blir inte mindre starkt och vår indignation är inte mindre äkta därför att vi inser att våra förfäder bodde i en värld där slavhandel var ett vanligt förekommande fenomen. Likväl som vårt klander kan riktas mot mina arabiska förfäder, kan också vårt klander riktas mot de av Sabunis förfäder som var inblandade i och profiterade av slavhandeln.

Å andra sidan innebär det inte att vi rika och privilegierade västlänningar är utan skuld. Även om vi inte på ett plausibelt sätt kan sägas vara ansvariga och därmed skyldiga till triangelhandeln så är vi i allra högsta grad ansvariga för det slaveri som idag är en garant för vår välfärd. Ingen jag känner, mig själv inräknad, avstår från att köpa varor som vi vet är möjliga att konsumera just därför att människor utnyttjas. Ingen jag känner, mig själv inräknad, ger så mycket pengar till dessa människor som de skulle kunna ge, trots att vi vet att de pengar vi skulle kunna ge gör oerhört mycket mer nytta där än här. Vår skuld är inte historisk. Vår skuld är samtida.

Publicerad tisdag, november 6th, 2007 i filosofi.

Vad tycker du?