Lönenivåer, kapitalism och socialism

För fackligt aktiva socialister finns det ett ideologiskt skäl att kräva högre löner. Socialismen delar upp samhället i två grupper som står i motsättning till varandra: kapitalister och löntagare. Kapitalisterna, eller aktieägarna får sin inkomst från företagens vinst. Löntagarna får sin inkomst från sina löner. Ju högre löner, desto lägre vinst för företagen, desto lägre inkomst för kapitalisterna. Genom att mäta förhållandet mellan den vinst som företagen delar ut till sina ägare och den mängd pengar som företagen delar ut i form av löner kan man mäta det rådande styrkeförhållandet mellan löntagare och aktieägare. Således är det så att i en välfungerande socialism, så sker inga aktieutdelningar. Vinsten återinvesteras i företagen eller i arbetarnas löner.

Givet en föga kontroversiell uppfattning att social och ekonomisk jämlikhet är något att eftersträva, ter sig socialismens mål som attraktiva. Rikedomarna i ett samhälle bör såklart fördelas bland de många, istället för att ackumuleras bland några få. Problemet ligger givetvis i att företagen, för att skapa de rikedomar som vi alla vill ha, måste operera i en markand. Och marknaden förutsätter ägare och löntagare. Marknaden innebär också att om lönerna är för höga i förhållandet till efterfrågan på arbetskraft, så får vi ett överskott på arbetskraft. Alltså arbetslöshet. Det finns goda skäl att bekämpa arbetslösheten, inte bara därför att den resulterar i lägre löneanspråk för arbetare, utan främst för att arbetslösa människor blir djupt olyckliga.

Alltså tycks vi ha tre oförenliga önskemål: å ena sidan vill vi att arbetarnas löner ska öka i förhållande till kapitalägarnas utdelningar, för att på så sätt öka jämlikheten i samhället. Å andra sidan vill vi även ha en låg arbetslöshet. Detta vill vi samtidigt kombinera med ett samhälle med god och stabil tillväxt.

Liberala ekonomer har dragit slutsatsen att det första önskemålet är lättast att offra. De menar att om tillväxten är tillräckligt god så kan arbetarnas villkor vara högst drägliga samtidigt som kapitalisterna blir många gånger rikare. Kommunister har dragit en annan slutsats. De har varit beredda att offra en god tillväxt till förmån för ett jämlikare men fattigare samhälle. Socialdemokrater har valt en medelväg. Genom höga löner har arbetslösheten bitit sig fast, även om tillväxten har varit god. Dock har det inte hindrat klyftorna i samhället att öka dramatiskt.

Ingen av dessa lösningar tycks vara tillfredsställande. Men jag har ett annat förslag, som kan förbigå problemet: statligt ägande.

Istället för att tillåta en lagstiftning som leder till onaturligt höga löner bör staten öka sin andel av det privata näringslivet, i Sverige, men också utomlands. I samförstånd med Svenskt näringsliv bör företag betala staten med en viss mängd aktier för den ?tjänst? som staten gör dem i det att den säkerställer en god tillgång på billig arbetskraft. De minskade intäkterna från inkomstskatten borde med råga överträffas av de vinstutdelningar som staten kan få i kraft av att vara delägare i samtliga svenska aktiebolag. Denna vinst bör uteslutande användas till att kompensera för den ojämlikhet man skapat genom sänkandet av lönerna. Det vill säga: återupprättandet av en välfungerande välfärdsstat. Tanken är att, trots att arbetare har lägre löner, så ska de, i högre utsträckning än idag, ha råd med sådant som är viktigt: mat, sjukvård, skola, kultur, rekreation.

Fördelen med mitt förslag är att den rådande trenden idag är en klar förskjutning av den ekonomiska balansen från löntagare till aktieägare. Att över en miljard nya arbetare kommer att bli tillgängliga på den globala arbetsmarknaden i takt med att Indiens och Kinas jordbruk rationaliseras innebär ett hittills oöverträffat tryck på lönebildningen. Detta kommer att ytterligare öka kapitalets vinster på bekostnad av lönearbetare och de stater som är beroende av de intäkter inkomstskatten genererar. Jag tror att min lösning på sikt är det enda sättet att säkerställa en effektiv och human välfärdsstat

Publicerad måndag, juni 4th, 2007 i Allmänt.

Vad tycker du?