Om aborter

Om aborter

Efter Göran Hägglunds totala kapitulation inför en massiv folkopinion råder nu politisk konsensus om att aborter bör vara tillåtna. Jag tror dock att vi har goda skäl att ifrågasätta denna ståndpunkt. Utifrån ett par okontroversiella antaganden kan vi nämligen sluta oss till att aborter är ur moralisk synpunkt djupt problematiska. Jag har kommit att omfatta dessa antaganden som delar av min större normativa teori och finner därmed att jag, åtminstone i teorin, bör tillbakavisa den abortliberala praxis som nu råder. Mitt resonemang är det följande.

Tilläggas bör att jag förutsätter en idé om personlig identitet som kallas för animailsm. Enligt animalismen är vi essentiellt ett mänskligt djur. Det vill säga, jag är min kropp i vissa tillstånd. Enligt denna idé så existerar jag trots att jag inte för tillfället har ett medvetande. Exempelvis så existerar jag trots att jag är medvetslös och även innan jag föddes. Även om jag inte var medveten då, så existerade det som skulle bli min kropp.

Den främsta rivalen till denna teori menar att vi essentiellt består av ett flöde av överlappande minnen och handlingsdispositioner. Enligt denna idé så existerar vi inte när vi är medvetslösa eller sover drömlös sömn. Ibland när vi drömmer, och har andra minnen och andra handlingsdispositioner är vi någon annan än den vi var när vi var vakna. Denna teori tycks mig väldigt märklig.

Personer är individer som är medvetna och kapabla till rationellt tänkande. I filosofisk litteratur beskrivs dessa som agenter. Det är fel att under några som helst omständigheter döda dessa individer mot deras vilja.

Icke-personer är individer som kan vara medvetna, men som inte förmår tänka rationellt. De flesta djur faller inom den här kategorin, men även dementa, gravt förståndshandikappade och andra former av före detta personer. Det är fel att döda dessa individer av rent godtycke. Goda skäl måste anges innan vi kan göra det.

Potentiella personer är individer som för tillfället inte är personer men som har möjlighet att bli det. Medvetslösa individer, spädbarn och foster faller inom denna kategori. I kraft av att de kan bli personer bör de skyddas i större mån än icke-personer. Under normala omständigheter anser vi att endast om moderns liv står på spel kan det vara acceptabelt att ett spädbarn dör. Men det finns inga moraliskt relevanta skillnader mellan ett barn och ett ofött foster. Båda är potentiella personer, båda är oförmögna att leva utan omsorg och hjälp.

Således bör aborter på foster som också är potentiella personer, vara förbjudna förutom i de fall de hotar en persons liv. Endast om en person kan räddas är bör vi vara tillåtna att döda en potentiell person.

Motargumenten mot denna idé är många men låt mig ta upp de som jag anser vara särskilt drabbande för min idé.

1) I länder där aborter är förbjudna utförs ett stort antal aborter illegalt, vilket leder till att många kvinnor dör eller får livslånga skador och trauman. Att förbjuda aborter av respekten för personers liv och värdighet tycks kontraproduktivt.

Svar: I många av de länder där abort är förbjudet är tillgången på preventivmedel mycket dålig. Dessutom är det sociala straffet för unga kvinnor som blir gravida före äktenskapet stort. I vissa länder riskerar de även att straffas av samhället. Dessa omoraliska attityder gentemot tonårsföräldrar finns inte i Sverige, eller inte i samma utsträckning åtminstone. En ung flicka som blir gravid riskerar varken att stenas till döds eller bli utkastad av sin familj. Skulle hon vilja adoptera bort barnet finns det en extrem stark efterfrågan på adoptivbarn. Problemen i Sverige är helt enkelt inte så stora så att vi kan förvänta oss en våg av illegala aborter. Trots detta innebär varje illegal abort en stor risk för modern. Därför bör aborter i första hand förebyggas med hjälp av en större tillgång på preventivmedel och samtalsterapi för gravida som uppmuntrar till att adoptera bort barnet istället för att abortera fostret.

2) Potentiella personer bör inte omfattas av samma skydd som personer. Ett foster är en cellklump, inte en människa.

Svar: Strängt taget är vi alla cellklumpar. Det betyder inte att vi förtjänar att behandlas respektfullt. Ett foster är inte en person, och därmed inte berättigad till samma skydd som en sådan. Vanligtvis anser vi inte att det är riktigt att döda en människa för att rädda en annan. Däremot är det riktigt, anser jag, att döda ett foster om det hotar kvinnans liv i på något sätt. Detta innebär inte att vi för döda foster hursomhelst, men att vi måste ha extremt goda skäl för att göra så. Att det innebär ett stort obehag för en kvinna att bära barnet fram till dess födelse och att det innebär väsentlig smärta att föda barnet och att kvinnan kan uppleva skuldkänslor av att adoptera bort barnet är inte tillräckliga skäl att döda en potentiell person. Även om vi som samhälle bör på alla möjliga sätt underlätta kvinnans börda, är det inte rimligt att döda någon för att bespara någon annan från obehag.

Analogt kan man säga att en individ som är medvetslös inte för tillfället är en person. Men individen kommer att vakna snart och då vara en person. Vi skulle tycka att det var motbjudande att döda denna individ för att bespara någon ett visst obehag.

3) Modern har inga skyldigheter gentemot fostret. Det är visserligen tragiskt att en potentiell person dör, men modern har inga skyldigheter mot det. Ingen skulle göra anspråk på att parasitera på din kropp, tynga ned den och suga näring ur dig i nio månader och förvänta sig att du skulle acceptera detta för endast personens egen skull. Detta argument fördes fram av den amerikanska filosofen Judith Jarvis Thompson.

Svar: En kollega har argumenterat för att eftersom modern är ansvarig för barnets existens, antingen avsiktligt eller av oaktsamhet, så är modern också ansvarig för att barnets överlevnad. Jag anser att min kollega har rätt i detta. Men det innebär också att i de fall som en kvinna blir gravid som resultat av ett ofrivilligt samlag, så har inte kvinnan dessa särskilda skyldigheter gentemot barnet. Alltså bör abort vara tillåtet om kvinnan är gravid som ett resultat av en våldtäkt.

Men jag är inte så säker på att Jarvis Thompson har rätt när hon hävdar att vi inte kan göra anspråk på att andra gör stora uppoffringar för vår skull. När vi dör så förlorar vi allt. Alla möjligheter och mål går utsiktslöst förlorade. Ett foster har hela livet framför sig. Förlusten för fostret är mycket stort.

4) Enligt medicinsk statistik leder 2/3 av samtliga graviditeter till missfall, ofta under graviditetens två första veckor. Det innebär att den absolut vanligaste dödsorsaken för mänskliga individer är att dö i ett spontant missfall. Om vi bör ta hänsyn till potentiella personers rättigheter bör vi avsätta den absoluta majoriteten av våra medicinska resurser för att förebygga dessa dödsfall. Dessa kan förebyggas om kvinnor i ?riskgruppen? hålls med benen högt under större delar av dygnet och övervakas ständigt av medicinsk personal. Detta är absurt och praktiskt ogenomförbart. Alltså bör vi tillbakavisa idén om att potentiella personer bör skyddas så som abortmotståndare föreskriver.

Svar: Invändningen saknar inte kraft. Konsekvenserna av mitt resonemang blir ett absurt förfaringssätt. Därmed faller mitt argument så länge som det är ogenomförbart att tillämpa det. Men vem vet vad framtiden har i sin linda?

Publicerad torsdag, maj 17th, 2007 i filosofi.

Vad tycker du?