Boris Jeltsin, låt oss minnas

Boris Jeltsin dog igår. Nekrologer är av hävd övervägande positiva. I Boris Jeltsins fall kunde inte ens Svenska Dagbladets ledare uttrycka odelat positiva omdömen. Boris Jeltsin var mannen som såg en möjlighet och på några ögonblick förändrade världshistorien. Ett imperium gick i graven, en era var över. Borgerliga ledarsidor talar om honom som mannen som gav liberalismen och demokratin en seger över kommunism och despotism. Men Boris var långt ifrån vare sig demokrat eller liberal.

Han var den som, uppsåtligen och för egen vinning, åstadkom den största stölden i mänsklighetens historia. Den egendom som Sovjetunionens befolkning arbetat upp under decennier, och som de var berättigade till, stals av en handfull oligarker. Det samhälle som skapades i skuggan av denna hisnande stöld, som motsvarade en värdeförstöring större än den som den tyska armén gjort sig skyldig till under Kriget, var ett laglöst land som ännu präglas av extrem fattigdom, rasism, missbruk och en patologisk brottslighet. Den chockterapi som högerekonomer applåderade då visade sig innehålla mer chock än terapi. Den rövarregim som Jeltsin ledde orsakade en medellivslängdsminskning med minst 10 år.

Följaktligen ledde den till hundratusentals människors förtidiga död. Vissa menar att detta brutala massmord som följde Sovjetunionens fall berodde på misstag från Jeltsins sida. Andra hänvisar till de enorma svårigheterna som förändringen gav upphov till. Jag tror att detta inte är annat än en orimlig skönmålning. Jeltsin visste mycket väl vad som skulle hända när han i ett svep avskaffade matsubventionerna och därmed orsakade en inflation på 2000 procent. Jeltsin visste mycket väl att den skamlösa privatiseringen han inte genomförde skulle komma folket till väl. Jeltsin visste även mycket väl vilket sorts samhälle han skapade, och han gjorde det för att säkra sin maktposition. Med oligarkerna i ryggen kunde en försupen och svårt sjuk Jeltsin vinna valet 1996.

Jeltsins ständiga konflikter med parlamentet fick en tillfällig lösning i hans egenmäktiga revidering av konstitutionen, som gav honom som president oproportionerligt stor makt. Denna makt användes, så som despoter gärna gör, för att starta ett blodigt krig mot Tjetjenien som inte kan beskrivas som något annat än en humanitär katastrof.

Om man delar upp historiens värsta despoter i två kategorier finns de som startat krig och utplånat sin befolkning i namnet av en perverterad ideologi och de som gjort detsamma för att berika sig själva och konsolidera sin maktposition. Om Hitler och Stalin hörde hemma i den tidigare, så tillhör Saddam Hussein och Boris Jeltsin den senare.

Publicerad tisdag, april 24th, 2007 i Allmänt.

Vad tycker du?