Kvinnohat, hedersvåld och islam

Kvinnohatet har dominerat mänsklig samvaro sedan civilisationernas begynnelse. Varje förmodern kultur har burit på detta beklagansvärda uttryck för mänsklig vanmakt. Japan höll 200 000 koreanska och kinesiska kvinnor i tortyr- och våldtäktsläger under andra världskriget, i Indien mördas tusentals kvinnor varje år av sina män och fäder, i Sydasien "saknas" 50 miljoner kvinnor på grund av selektiva aborter och spädbarnsmord (Oxfam), i Chile är abort ännu förbjudet och ett stort men okänt antal kvinnor dör varje år på grund av illegela aborter, i Sydafrika våldtas det minst en kvinna medan du läser denna text, tusentals andra kvinnor smittas av aids av sina egna män som envist vägrat skydda sig när de varit otrogna i resten av kontinenten. I Ryssland, Sverige, Storbritannien mördas och terroriseras miljoner kvinnor av sina berusade män. I hela västvärlden tycks det finnas ett direkt samband mellan alkoholkonsumtion och våld mot kvinnor. Kvinnohatet genomsyrar hela världen. Alla samhällen dras med det. Alla har konfronterats med det någon gång, känner någon vars far har slagit dennes mor, känner någon vars ansikte har dolts av skam för att visa blåmärken och spruckna läppar.

Så även i de muslimska länder som styrs av Sharia-lagar. Här har kvinnohatet, till skillnad från vissa samhällen, men i likhet med andra, institutionaliserats. Sharialagar påbjuder våld mot kvinnor som sätter upp sig mot den rådande ordningen, och ger en rationalisering av ett hat som för oss kan tyckas blint. Idag, den 8de mars, kvinnodagen, borde vi höja rösten till skydd för slagna kvinnor över hela världen, se kvinnohatet i civilisationens barndom och i vår samtid. Istället ser vi hur vissa utnyttjar sin röst för att hetsa mot vissa samhällen som klumpas samman under etiketten "muslimska". Lisbeth Lindeborg, känd islamofob, skriver på Brännpunkt i SvD att toleransen (gentemot islam) dödar kvinnor. Underförstått är det islam och den "kultur" som finns i muslimska länder som är orsaken till våld mot kvinnor. Denna föreställning delas av vår Jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni, som i en intervju i DN ger uttryck för den.

Men var och en som kan läsa vet att kvinnohatet finns i såväl kristna som konfucianistiska samhällen, och att det också finns muslimer som inte slår kvinnor och som aktivt kämpar mot varje uttryck av kvinnohat. Således är att vara muslim varken ett nödvändigt eller ett tillräckligt villkor för att vara en kvinnohatare eller hedersmördare.Varför då denna starka fokus på just muslimer?

Jag menar att den förklaring som ges av Sabuni och Lindeborg, att muslimskt våld är särdeles grymt och grovt, inte håller för närmare empirisk granskning. Istället bör förklaringen sökas på annat håll. En förklraring som ges av vissa samhällsteoretiker pekar ut kriget mot terrorismen som orsak till att man till varje pris försöker identifiera en muslimsk kultur och demonisera den genom att tillskriva den en unik grymhet som den givetvis saknar. Ett krig är, menar dessa samhällsteoretiker, inte bara fysiska handlingar i avsikt att förgöra en fiende, det är även en produktion av uppfattningar om ens fiende som kan rättfärdiga de fysiska handlingarnas eventuell grymhet. Således blir ett krig mot terrorismen också ett krig till de muslimska kvinnornas befrielse, såsom kriget i Afghanistan beskrevs. Kvinnornas situation i Pakistan, USAs allierade i kriget, belystes inte lika väl i media före det amerikanska anfallet.

En annan förklaring som kan tyckas mer kontroversiell och måhända konspiratorisk handlar om hur olika personer tilldelas utrymme och makt i vår mediasitution. Feminister låts sällan komma till tals på framträdande debattkanaler (DN Debatt, Brännpunkt), eftersom deras åsikter om "patriarkatet" inte anses vara "rumsrena". Debattkanaler riskerar att urholka sin tyngd och auktoritet alldeles för mycket om de tillåter personer vars åsikter skiljer sig för mycket från sammhälselitens alldeles för ofta. Av samma skäl som inga UFO- teoretiker släpps upp på DN Debatt så släpps relativt få radikalfeminiser upp på denna arena. Men det finns ett sätt för feminister att, trots att de tillhör en åsiktsmässig minoritet, släppas in i de fina salongerna. Det är om de ger sig på en grupp personer som allmänt ogillas av debattforumets läsare och ledande opinionsbildare. Dessa kan vara andra feminister, (vi kommer alla ihåg det oproportionerligt stora utrymme Ebba Witt Brattström fick när hon attackerade Tiina Rosenberg) muslimer, kommunister eller en annan grupp som ogillas starkt av ledande opinionsbildare.

Detta fenomen observerades och identifierades i USA och Kolonialeuropa, där en grupp intellektuella med mörk hy insåg att de dels, tack vare sin hudfärg, kunde attackera andra mörkhyade utan att kallas för rasister samtidigt som de gavs medialt utrymme, då de bekräftade elitens illa dolda rasism. De gavs av medborgarrättsrörelsen och motståndarna till kolonialismen det nedsättande namnet "husneger". De gav uttryck åt de uppfattningar som vita människor hyste med som de inte vågade ge uttryck för skyddade av sin mörka hudfärg. Dessa personer är inte nödvändigtvis cyniskt medvetna om att de gör smutsjobbet, utan kan på ett naturligt sätt ha kommit frma till dessa åsikter, för att sedan knuffats fram av mediaetablissemangets inneboende dynamik att bekräfta sina läsares uppfattningar.

Jag tror att alla tre förklaringar har ett visst värde. Islamistiskt kvinnohat är grymt och oerhört våldsamt, samtidigt som detta inte räcker för att förklara att det är bara just denna typ av kvinnohat som diskuteras. De andra förklaringarna är minst lika viktiga. Därför är det viktigt att, utan att på något som helst sätt relativisera eller ursäkta de grymheter som begås i islams namn, dels peka ut de mekanismer som styr den offentliga diskussionen, dels fråga sig vilka generaliseringar och överdrifter som förekommer i densamma för att på ett effektivt sätt demonisera fienden.

Tips: Lyssna på Konflikt, som fördjupar sig i dessa frågor,

Publicerad fredag, mars 9th, 2007 i Allmänt.

Vad tycker du?