Avlyssning, Panopticon och Utopia

Idag beslutade Lagrådet om att avlyssning inte strider mot grundlagen eller andra rättsliga principer. Detta kunde vi läsa i dagens DN.

Socialliberaler i diverse debattforum har förfasat sig över den ökande bevakningen. Men om argumenten mot är få, så är metaforerna och suspekta försök att likna dagens situation med diverese dystopiska romaner desto fler.

Det enda argumentet jag kan erinra mig att jag har hört är det följande: om en diktator får makten kan han använda rådande lagstiftning mot oss för att lägga sten på börda. Denna invändning tycks bortse från att
så länge tekniken finns, så kommer en diktator vars ambition är att säkerställa sitt maktinnehav genom att använda alla möjliga medel för att uppnå detta, oavsett vilken lagstiftning vi idag tillämpar. Tyranner genom historien har sällan respekterat nationens tidigare lagstiftning, och ett förbud mot avlyssning idag lär inte minska risken för repressiv avlyssning imorgon.

Påståendet att avlyssningen och övervakningen är integritetkränkande har jag svårt att begripa. Vad innebär det egentligen att få sin integritet kränkt? I mitt språkbruk betyder integritetskränkning att någon kränker mitt privata livsrum på ett för mig förnedrande och kännbart sätt. Det är oklart på vilket sätt algoritmisk genomläsning av mina mail innebär en analog kränkning. Och majoriteten av det svenska folket tycks tycka likadant.

Vilka argument finns det för en utökad övervakning? Jag tror att det mest tilltalande är visionen om ett brottsfritt samhälle, såsom den formulerades av filosofen Jeremy Bentham i en kort sktift vid namn Panopticon. Övervakningen kan göras allt billigare och allt mer närvarande. Snart kan vi ha en kamera som omedelbart kan känna igen ansikten i varje tunnelbanevagn, vid varje busshållplats, taxi, mörk gränd, skola, ungdomsgård, fängelse och offentlig byggnad. Snart har vi ett riksomfattamde DNA-register. I en värld där en dataalgoritm alltid ser oss, där det inte finns mörka prång att gömma sig i, kan inte heller brottsligt uppsåt uppstå. Förutom att rättsäkerheten blir total, kan vi även, med rättstatens eviga blick över oss bli bättre människor, se oss själva som alltid sedda, veta att den andra blicken alltid finns där.

Egentligen är det en invertering av Platons tankeexempel med  osynlighetsringen. Enligt en saga som Platon berättar hittar en fåraherde en magisk ring som gör honom osynlig. Ringen blir hans undergång, eftersom osynligheten tillåter honom att begå brott, ljuga och stjäla. Avlägsnad från andras blickar förfaller ju moralen, som är att finna bekräftelse hos andra för våra handlingar. Till slut inser han att livet är meningslöst och lämnar sin stad och allt han håller kärt, men han kan inte slänga ifrån sig ringen.

Vårt moderna samhälle ger oss ofta möjligheten att, i anonymitetens skugga, vara osynliga. Vad den nya tekninken möjliggör är att åtgärda detta. Den lyfter fram var och en av oss och gör oss synliga, tar ifrån oss osynlighetsringen av anonymitet. Tack vare det kan vi en dag bli moraliska.

Publicerad fredag, februari 9th, 2007 i Allmänt.

Vad tycker du?