Slöjor, integration och religionsfrihet

I Europa har vi religionsfrihet. Denna frihet är en del av vår demokratiska grundlag. Den innebär att jag får tro och dyrka vad jag än behagar. Men den innebär även att, så länge som jag inte kränker någon annans rättigheter, får utföra de handlingar och bära de plagg som jag anser är en del av min religiösa tillvaro.

Enligt vissa tolkningar av Koranen ska en kvinna täcka sitt hår inför främmande män. Detta kan man tycka vad man vill om. Men att inte tycka om att vissa religioner förespråkar vissa klädesplagg i vissa situationer innebär inte att man får kränka någons rätt att visa sin övertygelse inför sin gud. Och att förbjuda en person att bära ett plagg som den personen anser är en väsentlig del av sin religiösa tro och kanske även sin etniska identiet, är att kränka den perosnen grovt.

Därför kunde jag inte känna annat än vämjelse när jag i morse läste om Storbritanniens tidigare utrikesminister Jack Straw som yttrade att han brukade kräva att muslimska kvinnor som ville tala med honom skulle ta av sig sina slöjor ”för att underlätta kommunikation”. Min vämjelse har sin grund i den totala oförståelse inför det våld som muslimska kvinnor upplever riktas mot dem när de avkrävs, av en man i en maktposition, att klä av sig. Vems kommunikation underlättas egentligen? Föreställ er följande analoga situation.

Lisa är en kvinna som kommit till ett land XYZ på flykt från militärdiktaturen i Sverige. Hon söker och får asyl. Det är hon tacksam för. Men närhelst hon vill ta kontakt med en myndighet kräver myndighetspersonerna, inte sällan män, att hon ska ta av sig sina kläder ”för att underlätta kommunikationen”. Lisa tvingas även att på sitt jobb vara naken, eftersom man i det här landet inte anser att man kan kommunicera om man har kläder på sig.

Dessutom så talas det om i det här landet att aftersom Lisa gärna har på sig kläder så skapar hon rädla och ovilja bland icke-svenskar, något som kan leda till att hon blir diskriminerad. Lisas beteende att vilja ha kläder är ett problem för integrationen. Lisa måste informeras om att hon är förtryckt och att hennes klädpreferens är en irrationell preferens som alla skulle må bättre av om hon vlade bort den. Helst ska Lisa också byta namn, eftersom hennes namn är så svårt och krångligt.

Exemplet kan tyckas en smula raljerande, men min poäng är det enkla i att det är inte konstigare att kräva att någon ska vara naken än att kräva att någon ska ta av sig sin slöja. I själva verket är det just så som kravet på slöjförbud upplevs av vissa kvinnor.

Det som pågår i Storbitannien är utomordentligt allvarligt. Det handlar om kränkningar och ett socialt våld mot en redan ansatt, hatad och förtryckt minoritet. Det handlar om att en stat som säger sig vara demokratisk bryter mot en av de mest fundamentala rättigheterna som en medborgare kan tänkas ha: rätten till sin tro.

Publicerad måndag, oktober 16th, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?