Sverigedemokraterna och nationalismen

Det verkar som om Sverigedemokraterna sakta men säkert stärker sitt grepp om Sverige, särskilt Skåne. Problemet med bevakningen av dem är att många journalister accepterar de premisser som de för fram med sina påståenden, utan att acceptera själva påståendet. Jag hörde i en reporter fråga en Sverigedemokrat i radio: ”Tycker du inte att vi har råd att ta emot flyktingar?” Då kunde Sverigedemokraten säga; ”nej det har vi inte, vi gamla har det dåligt.”

Frågan är felställd, för vi har inte råd att vara utan invandring. Sverige behöver nu mer än någonsin tiotusentals nya människor som kan komma hit och bygga upp vår välfärd.

Ett annat problem är när journalisten frågar en Sverigedemokrat: ”varför tycker du att kulturer inte kan blandas?” Då svarar Sverigedemokraten: därför att då blir det spänningar och problem osv. Vad journalisten bör fråga istället är: ”Vad menar du egentligen med att det finns en ”nordisk kultur”? Har inte våra traditioner hämtats från alla möjliga delar av världen?”

Jag vet inte om ni har för avsikt att göra ett jobb på Sverigedemokraterna före valet, men efter valet kan ni nog inte välja att inte förhålla er till dem. Mitt råd är att istället för att ställa frågor som accepterar deras världsbild så ställer ni frågor som ifrågasätter den.

Sverigedemokraterna kallar sig nationalister. Men vid en ytlig betraktelse verkar det inte så farligt att vara nationalist, innebär det inte att man älskar sitt land?

Svaret är att en nationalistisk värdegrund består i någonting mer. Det består i en ambition att bevara en kultur och ett land i ett särskilt tillstånd som kännetecknas av kulturell och/eller etnisk homogenitet, eller att vrida tillbaka klockan till ett imaginärt tillstånd där denna homogenitet existerade. Skälen man för fram för denna hållning kan variera, men bottnar alla i en föreställning om den egna kulturens förträfflighet i förhållande till andra kulturer. Man talar om att invandrare ska anpassa sig till svensk kultur, att de måste lära sig svenska/västerländska värderingar, att de måste förbjudas att gå i skolor som förespråkar ”icke-svenska attityder”, att man ska begränsa möjligheten för invandrare att se på icke-västerländska tv-kanaler, osv.

Nationalism är alltså mer än att heja på Sverige när landslaget spelar fotboll, det innebär att man upphöjer den egna kulturens anspråk på att företräda ”rätt” värderingar till universella anspråk. Ofta är det enda skälet för detta att ”i Sverige gör vi som svenskarna”.

Nationalismen är en senare idé än de som kom ur upplysningen, en idé som hämtar inspiration ur romantikens filosofiska betraktelser av folk och kulturer.

Den samtida nationalismen är inte rasistisk i den bemärkelsen att man tror att vissa raser är underlägsna, utan den är snarare ”kulturrasistisk”. Med detta menas att man dels utgår från att ”kultur” är ett statiskt begrepp, som inte förändras och som konstruerat sig självt. Detta är alltså en uppfattning om att det är möjligt att tala om ”en svensk kultur” och ”en fransk kultur” på ett oproblematiskt sätt och diskutera hur dessa kulturer interagerar med varandra.

Vidare innebär kulturrasismen att man tillskriver individer som av olika skäl antas tillhöra en viss kultur vissa egenskaper som den individen ”naturligt” besitter, och som kanske kan utbildas eller tränas bort.

Det tredje antagandet är att vissa värderingar, t ex jämlikhet eller frihet, som är så positivt värdeladdade att de egentligen saknar innehåll, tillskrivs till den egna kulturen, medan nästan enbart negativa värderingar tillskrivs andra kulturer. I den mån kulturrasisten tillskriver positiva egenskaper till andra kulturer är det egenskaper som inte värderas särskilt högt i den egna kulturen, såsom egenskapen ”att ha rytmen i blodet”, eller egenskapen ”att vara en eldig älskare” eller egenskapen ”att vara mystisk och exotisk”.

En del av de ovannämnda kulturrasistiska föreställningarna förespråkas av vissa personer i vissa partier, särskilt de som handlar om att tala om ”kulturer”. En varningsklocka för dig som journalist är således när vissa politiker börjar prata om ”hur olika kulturerna är” och särskilt om hur partier använder ordet ”invandrare”. Vilka menar politikern? Menar han/hon personer med mörkt utseende? Eller menar politikern personer från vissa ”kulturer”. Eller kanske vissa ”raser” till och med?

Publicerad torsdag, september 14th, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?