Skolpolitik och filosofi

Det som utgör den filosofiska grunden för alliansens och vänsterpartiernas olikheter i skolpolitiken ytterst har att göra med (a) en oenighet om vad kunskap egentligen är och (b) en oenighet om vilken sorts utbildning som individen bör erbjudas av samhället.

Vänsterpartiet anser att kunskap inte kan mätas på ett objektivt sätt. Detta kan låta som en bagatell, men det har i själva verket långtgående konsekvenser för vilken skolpolitik man till slut förordar. Om kunskap inte kan mätas, kan den inte heller värderas. En viss kunskap kan inte sägas vara bättre än någon annan sorts kunskap. Själva begreppet kunskap töms på så sätt från sin betydelse och sitt anspråk att representera verkligheten. Socialdemokraterna och miljöpartiet delar inte denna kunskapsrelativistiska attityd, men är gerellt skeptiska mot huruvida betyg kan ge en rättvis bild av en elevs skolresultat.

Alliansen har å sin sida inte bara uppfattningen att kunskap kan objektivt mätas och läras ut, men också att de kunskaper och de värderingar som man traditionellt (faktabaserade ämneskunskaper) lär sig i skolan är fundamentala för individens utveckling. Givet dessa premisser så kan man förstå att alliansen anser att fokus bör flyttas från ”flummiga” och därmed svårmätbara färdigheter såsom kritiskt tänkande, kreativitet och problemlösning till enkelt mätbara sådana, som faktakunskaper i de olika skolämnena.

Båda dessa antaganden om vad kunskap är grundar sig på ganska föråldrade idéer om vad kunskap är. Även om det vore så att kunskap inte skulle kunna mätas, i en absolut mening, på ett objektivt sätt så innebär det inte att man inte kan mäta en persons färdigheter och ”kunskaper” givet att man antar en pragmatisk attityd gentemot kunskapsbegreppet. Detta innebär att man förhåller sig skeptisk till det som lärs ut samtidigt som man betonar vikten i att eleverna faktiskt lär sig detta.

Ett exempel på hur detta kan se ut är fysikundervisningen där man idag lär ut newtonsk fysik, även om man vet att den är åtminstone delvis felaktig, helt enkelt därför att man inte kan förstå kvantfysik om man inte kan den ”falska” newtonska fysiken.

Allinsens problem ligger i att de överskattar dels lärares förmåga att lära ut faktabaserad kunskap på ett sådant sätt att det är meningsfullt samt elevers förmåga att tillgodogöra sig den. Om fakta inte sätts in i ett sammanhang som är relevant så blir den inte bara näst intill omöjlig att lära sig, den blir också till stor del meningslös. Flera forskare har påpekat att vilken mängd fakta man än lyckas lära eleverna så kommer denna mängd att vara så ofullständig och vara så avhängig den tid och kontext i vilken den lärdes ut att den kommer vara till ringa hjälp för framtiden. Samma forskare menar att det som borde vara fundamentalt för dagens elever att lära sig vore att finna, värdera och kritiskt ifrågasätta kunskap.

Alliansens tydligaste stötesten med vänsterpartierna (s, mp, v) är dock en skillnad i människosyn. Alliansens skolpolitik hämtar inspiration ur en utbildningsidé med anor från antiken: idén om specialiserad kunskap och olika sorters medborgare.

Redan Platon menade att själva syftet med ett samhälle är att människor som är begåvade på olika sätt bör få utföra olika arbetsuppgifter. Medborgarnas olika begåvning gör att när var och en ägnar sig åt vad den är bäst på blir samhället effektivt, stabilt och rättvist. Alliansen vill ju, som bekant, att yrkesförberedande gymnasieprogram inte ska lära ut teoretiska ämnen i samma utsträckning som idag, utan koncentrera sig på ett praktiskt ämne i enlighet med det val som eleven gjort. Tanken är att i ett tidigare skede öka specialiseringen för att på så sätt göra yrkesutbildningarna mer lämpade för praktiskt yrkesutövade och göra de högskoleförberedande gymnasieprogrammen mer lämpade för högskolestudier.

Vänsterpartierna åberopar en utbildningsidé som brukar benämnas som ”renässans- idealet”, trots att den figurerar redan i tidiga försokratiska textfragment. Tanken är att skolan ska erbjuda en bred bildning som i första hand avser att ge individen vidare horisonter och i andra hand att producera kompetent arbetskraft. Därför vill t ex vänsterpartiet ha en tioårig grundskola som ska erbjuda samma kunskapsinnehåll till alla elever. Bakom denna tanke ligger även en idé från upplysningen som förklarar att människan är en ”tabula rasa”, det vill säga en ”tom tavla”, en individ som samhället kan forma och som, med rätt medel, har en nästintill obegränsad inlärningsförmåga.

Mot denna upplysningstanke står en traditionellt konservativ idé om att människor är olika givet sin börd. Även om få av dessa tankar har någon samtida representant i svensk politik, så har de fått en ny tappning i de nya rön inom neurofysiologin. Dessa rön visar att även om mycket av det som utgör vår inlärningsförmåga är sådant som uppväxtmiljö avgör så är en icke ringa del genetiskt bestämt. I ljuset av detta kan alliansens förslag verka mer förankrat i samtida forskning; varför lära ut teoretisk kunskap till de elever som saknar förmåga och lust att lära sig det?

Å andra sidan är kritiken mot alliansens mer teknokratiska attityd till utbildning inte mindre förlåtande. Moderna vetenskapsteoretiker anklagar det rådande utbildningsväsendet för att producera medborgare som är så specialiserade inom sitt område att förståelse och engagemang i större och viktigare fenomen, som t ex politik blir omöjlig.

___________________________________________________

Andra bloggar om: , ,


Publicerad onsdag, augusti 30th, 2006 i filosofi, politik.

Vad tycker du?