En filosofisk kanon

Fram till den 28de augusi kan man rösta om olika verk som man anser borde ingå i en svensk och internationell kanon på dn.se.

Jag röstade på följande:

1. Pesten av Camus
2. Lolita av Nabukov
3. Brott och straff av Dostojevskij

Jag förstod omröstningen som att den skulle enbart gälla prosa, så jag tog inte med Platons ”Staten”, som annars skulle ha ersatt Lolita.

Min filosofiska kanon är följande; i kronologisk ordning:

1. Staten av Platon
2. Den Nikomachiska etiken av Ariostoteles
3. Meditationer av Renée Descartes
4. Leviathan av Thomas Hobbes
5. Etiken av Baruch Spinoza
6. Grundläggning för sedernas metafysik av Immanuel Kant
7. Utilitarianism av John Stuart Mill
8. En teori om rättvisa av John Rawls
9. Meaning and Necessity av Saul Kripke
10. Reasons and Persons av Derek Parfit

Min kanon har större betoning på praktisk filosofi; en teoretisk filosof rankar utan tvekan ”Kritik av rena förnuftet” högre än ”Grundläggning…” och skulle knappast ägna ens en tanke åt Mill. Dessutom hade Davidson dykt upp istället för Rawls eller Parfit.

Jag tror dock att givet den aktualitet som utilitarismen fortfarande har, och eftersom den moderna varianten är i princip identisk med Mills så förtjänar han en plats här. De tre 1900-tals verken 7-9 finns med för att de alla påverkade den filosofiska debatten på ett mycket omvälvande sätt. Utan Kripkes föreläsningsserie Meaning and Necessity hade filosofer kanske fortfarande bara ägnat sig åt språkfilosofi. Rawls erbjöd i sin bok ett av de få seriösa utmanarna till utilitarismen samt gav nytt liv åt den politiska debatten. Parfit introducerade slutligen diskussionen om skäl och rationalitet som fortfarande går het på universiteten.

Publicerad tisdag, augusti 22nd, 2006 i Allmänt.

4 kommentarer

  1. Johan skriver:

    Ska det inte vara naming and necessity av Kripke, meaning and necessity är väl Carnap 😀

  2. Julle skriver:

    Att ta fram förslag utöver dessa som inte är verk av västerländska män skulle kunna vara en idé.

  3. JO, det har du rätt i!

  4. Jag har inte så bra koll på icke-västerländsk filosofi, så jag är dåligt lämpad att sammanställa en lista som innefattar icke-västerländska filosofer. Dessvärre finns det så pass få kvinnliga filosofer i filosofihistorien att det inte är förvånande att kvinnor saknas på listan. Men den här obalansen håller på att rättas till, även om det går för sakta. Men vi kan inte förändra detta genom att kvotera in kvinnliga filosofer i en kanon.

Vad tycker du?