Lönestopp och arbete ökar lyckan

Enligt en enig forskarkår så ökar lyckan endast mycket marginellt när ens disponibla inkomster ökar, givet att man har mer än socialbidragsnomen. Däremot är arbetslöshet fatalt för personers välbefinnande. Sysslolöshet är, enligt alla undersökningar som gjorts bland det värsta man kan råka ut för.

Inte ens olyckor som leder till grava handikapp minskar välbefinnandet så kraftigt som arbetslöshet.

I ljuset av detta borde LO, TCO och SACO föreslå följande för sina arbetsgivare:

Ett lönestopp i fem år, (inga krav på löneökningar) skulle kunna ”bytas” mot att företagen i det privata näringslivet lovar att den vinstökning som lönestoppet genererar ovillkorligt ska användas till återinvesterinag i ökad personaltäthet. Dessutom bör man kräva att samma lönestopp ska gälla alla anställda inom företaget, även VD:arna. För att inte företagens kostander ska skena efter de fem åren ska de nyanställda endast få kontrakt fram till det datum då lönestoppet slutar gälla. Om det visar sig vara framgångsrikt så kan man eventuellt förlänga lönestoppet.

I den offentliga sektorn bör facket kräva samma sak: att de pengarna som sparas på ett lönestopp enbart ska gå till nyanställningar, samt att generaldirektörerna och toppcheferna ska omfattas av samma lönestopp.

Är du nationalekonom och har sakliga invändningar? Kommentera gärna!

Publicerad onsdag, augusti 16th, 2006 i ekonomi, etik, politik.

2 kommentarer

  1. Hej Karim!

    Det har i nyare studiet visat sig att den negativa effekten av arbetslöshet inte är så uppenbar som man tidigare trott. Hur negativt det är att vara arbetslös beror på vilken ”typ” lycka som man avser. I studier där man mäter livstillfredsställelse eller andra ”globala” mått på lycka har den en stark negativ effekt. Däremot är den inte alls lika stark om man mäter momentant välbefinnande under en dag. Livstillfredsställelse och andra globala mått på lycka är starkt teoriberoende och känsliga för sociala normer. Att den finns en så stark effekt här beror sannolikt på att man människor väger in sysselsättning starkt när de värderar sitt liv. Detta betyder dock inte att de nödvändigtvis går runt och tänker på detta till vardags. I en ny tysk studie fann man inget annat samband allas mellan arbetslöhet och det genomsnittliga välbefinnandet under en dag. Talande nog är titeln: ”Dissatisfied with Life, but Having a Good Day: Time-Use and Well-Being of the Unemployed”
    http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=1379115

    Så hur dåligt det är att vara arbetslös utifrån ett lyckoperspektiv beror alltså delvis på om man med lycka avser livstillfredsställelse (kognitiv lycka) eller välbefinnade/välmående (affektiv lycka). Ur ett hedonistiskt perspektiv är det alltså oklart om arbetslöshet har en negativ effekt (fler studier behövs).

    // Filip Fors (www.lyckobloggen.se)

  2. Värt att nämna är också att vissa VILL vara arbetslösa. Eller arbetsfria, som det också kan benämnas. Det kan ibland bero på att de trivs med att fördela sin tid helt själv till olika oavlönade engagemang.

Vad tycker du?