Kristdemokraternas valmanifest- en kritisk läsning

KDs valmanifest är tydligt och ideologiskt väldigt konsekvent. Mina kommenatrer är följande inom varje område:

Familjepolitik: Hägglund lyfter fram valfriheten som en av de viktigaste grunderna för sin politik. Likväl är det en valfrihet för en viss grupp människor som har valt att leva som han och en majoritet av svenskarna. Homosexuella familjer får inte ta del av hans valfrihet; att kunna gifta sig i en kyrka om man vill ska inte vara möjligt i Hägglunds Sverige. Inte heller ska familjekonstellationer där mer än två personer vill ha det rättsliga skydd som äktenskapet ger i Sverige, få välja fritt.

En del av den valfrihet som Hägglund avser att spendera en avsevärd mängd pengar på i form av vårdnadsbidraget, är i själva verket en valfrihet som är förunnat för familjer där båda föräldrar finns närvarande och där minst en av dessa har ett tämligen högavlönat jobb. Om deras version av vårdnadsbidraget liknar det som moderaterna har infört i Nacka kommun så skulle det innebära att familjen får 3500 kronor i månaden per barn. Det innebär att den förälder som inte arbetar måste ha en rejäl lön för att familjen ska kunna överleva. Ensamstående mammor och pappor kan glömma bort den här valfriheten. Skulle kunna vara en vinkel på ett inslag. Man skulle kunna kolla upp (1) hur mycket vårdnadsbidraget måste vara på för att det ska täcka ett inkomstbortfall hos en genomsnittsinkomsttagare som väljer att stanna hemma och hur mycket det skulle kosta om, säg 10% av de föräldrar med barn på dagis, stannade hemma. Men även (2) hur mycket vårdnadsbidraget skulle kosta om ensamstående föräldrar ska kunna dra nytta av det, det vill säga om man fick hela sin lön i vårdnadsbidrag.

Äldrepolitiken: Här har Hägglund sina kärnväljare, så här måste han lova ordentligt. I ett längre tidsperspektiv så kommer denna väljargrupp att bli allt viktigare nu när 40-talisterna går i pension, alltså kan ingen politiker kosta på sig att inte ösa pengar den här frågan. Hägglund vill sänka skatterna, öka garantipensionen och öka de äldres tillgång till sjukvård. Detta kan kosta rejält med pengar. Skulle vara intressant att se hur mycket. Till saken hör att det finns en myt om att pensionärer är fattiga. Det här kanske stämmer på 20- och 30- talisterna, som efter följande mandatperiod kommer att vara relativt få. De pengar som Hägglund vill ösa över pensionärerna kommer 40- och 50-talisterna att ta del av. De är inte fattiga, och det finns väljargrupper som är i långt större behov av skattesänkningar.

Arbete och företagsklimat: Det här är inte KDs starkaste kort, men det är intressant att de som första riksdagsparti valt att förespråka den danska flexicurity- modellen för reformer av arbetsrätten. Att avskaffa eller revidera LAS är ju inte längre på moderaternas dagordning, så vi får se vad som händer med detta efter valet. Vad vi däremot kan konstatera är att ”flexicurity” har blivit en succé i Danmark, något som lett till att landet har en av de lägsta arbetslöshetssiffrorna i EU.

KD vill att vi ska spara mer energi och att omställningen till miljövänligare bränslen ska fortsätta. Hur tänker han då att sänkt skatt på bensin kommer att påverka den omställningen? Kravet på sänkt bensinskatt är ren och skär populism. För övrigt kan man fråga sig vad KD menar med att ”regelkrånglet för mindre företag ska minska med 25 procent”? Ska 25% av reglerna avskaffas? Eller ska det bli 25% lättare för en företagare att sköta sin bokföring? Hur ska Hägglund mäta det?

Skolan: Här har KD ”en kristen värdegrund” som stående inslag. Denna värdegrund ska, enligt Hägglund ”genomsyra arbetet i varenda skola”. Vad det innebär återstår att se, liksom i vilken mån denna form av ”fostran” utesluter och sigmatiserar muslimer, buddhister, hinduer och ateister. Vad vi kan vänta oss är att filosofiämnet kommer att ersättas med ”kristen etik”, något som KD har motionerat om i decennier. Detta är, ur en filosofs perspektiv, förkastligt. Varför vill Hägglund ta sin moral och sin värdegrund och upphöja den till en absolut norm? Varför kan inte en pluralism av värdegrunder tävla om elevernas kritiska godkännande?

Hederlighet: Här är det viktigaste förslaget att Hägglund vill avskaffa, eller åtminstone inte bruka, Statsministerns utnämningsmakt. Detta kan få stora och intressanta konsekvenser vid ett eventuellt maktskifte. Jag tror att detta är en fråga som kan locka över vänsterliberaler som traditionellt röstat på Socialdemokratin, men som upplever Perssons missbruk av utnämningsmakten som stötande.

Lustigt nog verkar det ha gått Hägglund förbi att hans ”civilkuragelag” är självmotverkande. Om han vill få folk att i större utsträckning hjälpa sin nästa av ren hederlighet så är en lag som förbjuder en att avstå från att göra detta ett säkert sätt att få människor att hjälpa sin nästa av andra skäl än hederlighet, nämligen det skälet att det är förbjudet att avstå från att göra det.

Bostadspolitik: Här är det inga nyheter, men det slår mig att Hägglund lägger så lite vikt vid den bostadsbrist som råder i våra storstäder.

Miljö- och biståndspolitik: Hägglund vill att kommunerna ska effektivisera med 20%. vad detta innebär är oklart. Vill han minksa kommunernas utsläpp med 20% eller ha 20% mer service till samma miljökostnad? Föga överraskande är det det offentliga som ska ta kostnaden för att miljövänlig teknik ska bli vanligare.

Det blir även oklart när det i valmanifestet står att KD förespråkar att ”enprocentmålet i biståndet ska upprätthållas” men att det i pressmeddelandet står att KD vill ha ge en procent av BNI, inte BNP, i bistånd. Vår BNI är väsentligt lägre än vår BNP, alltså förespråkar KD en sänkning av biståndet, eller åtminstone en lägre ambitionsnivå.

Publicerad måndag, juli 31st, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?