Inbördeskrig i Libanon

Dessvärre har de mest pessimistiska betraktarna av konflikten mellan judar och araber i mellanöstern nästan alltid rätt. Peter Löfgren skriver i dagens DN att nu beväpnar druser, sunniter och andra etniska minoriteter sig för att skydda sina intressen. Inbördeskriget är ett faktum. Och i krigets spår kommer misär, krossade drömmar och fruktansvärt lidande. För Hizbollah är det julafton. Hela deras existensberättigande hade ifrågasatts. Libaneserna ville ha ett land där en nationell armé, inte ett ”Gudsparti” som garant för säkerheten. För Hizbollah var räden mot Israel ett sista knep för att få behålla sina vapen.

Min fråga är inte: varför straffar Israel en hel befolkning och vållar oproportionerligt och oförsvarligt lidande?

Min fråga är: varför agerar de i motsats till sitt rationella egenintresse?

Israel vill ha säkerhet och fred. Det bästa sättet att desarmera Hizbollah hade varit att ge militärt bistånd till Libanon. En Libanesisk armé hade gjort Hizbollah överflödigt. En libanesisk armé kunde ha hållit Syrien på avstånd och ge Israel säkerhetsgarantier.

Israel vill ha fred med Palestina. Det bästa sättet att göra detta är inte genom att ”garantera att ingen i Gaza ska kunna sova”, som Ehud Olmert uttryckte sig nyligen. Man kan inte sluta fred med någon som inte har något att förlora. Man kan inte sluta fred mot en arme som består av terrorister. Den som är beredd att dö kan man inte hota med dödsstraff.

Om Israel ville skulle de kunna ha fred och säkerhet. Men de kan aldrig uppnå det med våld.

Så varför detta våld? Min enda förklaring till denna irrationella politik är att en rasistisk krigsopinion finns i Israel som håller Israelerna gisslan på samma sätt som Hizbollah nu håller Libanon som gisslan. Därför kommer kriget att fortsätta bortom all reson. Därför kommer mellanösternkonflikten mellan judar och araber inte att lösas inom överskådlig tid.

Publicerad onsdag, juli 19th, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?