Pophögern

Förr eller senare skulle den komma: den popkulturella renässansen för kapitalismens förespråkare. Och det är inte en slump att det sker samtidigt som nördarna, som under IT-bubblan blev rika, nu också har gjort sina ideal och hobbys till accepterade kulturyttringar. Jonas Hassan Khemiri torde vara Sveriges coolaste rollspelare och Ayn Rand-nörden Johan Norberg hyllas i senaste ODD för sin mörka och turbulenta look. Fildelning, science-fiction och skivnörderi är coolt sedan sekelskiftet.

Nu kliver dessa nördar fram med sin plötligt accepterade ideologi. Fildelaren har ersatt Che som symbol för individens kamp mot förtrycket. Problemet är att de är minst lika fast i sina klichéer och kvasimilitanta retorik som popvänstern var. I sin iver att skydda människors frihet glömmer de ibland (Rand) att en liberalismens mest fundamentala principer är att varje människa bör behandlas som en jämlike. I sin ytliga dyrkan av symboler riskerar de att bli lika trångsynta som den gubbhöger och den popvänster som de försöker distansiera sig från.

Vi behöver inte en ny höger med Converse- skor, lika lite som vi behöver en vänster med palestinasjalar. Vi behöver unga människor som tar sig tid att läsa och diskutera djupare filosofer än Norberg och Rand. Framförallt behöver vi unga människor som röstar med plånboken, så att politikerna inte tror att de kan vinna våra röster med simpla utspel om genusvetenskap, språktest och fildelning. Vi måste säga som 40-talisterna:Ge mig stålar, så får du min röst.

Publicerad torsdag, juli 6th, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?