Om fastighetsskatt och föräldrapenning

Alliansens och miljöpartiets senaste vallöften har två saker gemensamt: de innebär en utgift (eller en minskad inkomst) för staten i miljardklassen och de riktas inte till de sämst ställda, arbetslösa, studenter och sjuka, utan till breda och röststarka väljargrupper: föräldrar och villaägare.

En sänkt fastighetsskatt är en sänkning som huvudsakligen riktar sig till 40- och 50- talister. Dessa har redan fått betydande skattesänkningar de senaste åren; 80 procent av villaägarna har fått sänkt fastighetsskatt trots höjda taxeringsvärden. Ett takbelopp för beskattningen som kopplats till inkomsten gör att låginkomsttagare som bor i attraktiva områden inte ska behöva flytta.
Boende i hyreslägenhet betalar i praktiken betydligt mer i boendeskatt än villaägare. Det beror på att hyresgäster också betalar moms på kostnader som förvaltning och fastighetsskötsel.

Villaägare som köpte sina villor på 60- och 70-talet är dessutom i princip skuldfria, då inflationen har ätit upp lånen, samtidigt som priserna på deras villor i vissa fall har tiodubblats. Dessa människor har alltså blivit miljonärer på att ha valt att bo i en villa snarare än i en hyreslägenhet. Om villaskatten slopades så skulle förmodligen priserna på villor skulle öka ännu mer och ännu snabbare än vad de gör idag. Anledningen till det är att det skulle vara lönsammare och billigare att bo i en villa. Priserna på villor skulle därför öka med motsvarande mängd utslaget på ägarens månadsutgifter.

EX: Familjen Karlsson vill köpa en villa som kostar 3 miljoner. Detta innebär en månadskostnad på, säg 15.000 kronor, där räntor och amorteringar är en del och där fastighetsskatten är en del. Familjen Karlsson har kommit fram till att det är det som de kan betala i månaden. Om vi slopade fastighetsskatten skulle familjen Karlsson fortfarande vara beredda att betala 15.000 kronor. Alltså skulle villan kunna vara exakt så mycket dyrare i månaden som fastighetsskatten var på. I realiteten är detta en avsevärd prishöjning, som i slutändan gynnar de som redan har villor och missgynnar de som vill köpa en.

Det finns ett annat problem. Fastighetsskatten ökar rörligheten i bostadsmarknaden. Ett par vars barn har flyttat hemifrån borde ges ekonomiska incitament att inte underutnyttja sin boyta och sälja sin villa för att köpa sig ett mindre hus och/eller lägenhet. Rörligheten gör att de utrymmesresurser som finns utnyttjas mera effektivt, något som gynnar alla. Fastighetsskatten fungerar som ett sådant incitament. Om den skulle slopas, skulle färre vara benägna att sälja sina villor och därmed skulle den demografiska strukturen hos villaägare cementeras. Få unga skulle ha råd/möjlighet att köpa en villa och majoriteten av villaägarna skulle förbli 40- och 50-talister.

Ytterligare ett problem med en reell prisökning på villor är att inflationen skulle öka.

Miljöpartiets förslag är väl i linje med partiets fientliga inställning till arbete. Kostnaderna som miljöpartiet nämner är 2- 2,5 miljarder per år, men de nämner inte vilka kostnader arbetsbortfallet får för samhällsekonomin i stort. Denna kostnad är förmodligen ansenlig. Dessutom så kommer det antagligen att leda till att fler kvinnor än män går ned till deltid, vilket är ett steg tillbaka från de senaste årens utveckling, där kvinnor tagit alltmer ansvar för familjernas ekonomier. Det är också anmärkningsvärt att förslaget inte riktats särskilt till familjer med ensamstående föräldrar. Dessa har kraftigt missgynnats av politikerna sedan 90-talets nedskärningar. Barnfamiljer med två heltidsarbetande föräldrar har, till skillnad från dessa, haft en hyfsad inkomstutveckling det senaste decenniet.

Vad som slår mig mest är dock att både vad gäller den borgerliga alliansens och miljöpartiets utspel är att de inte riktar sig till grupper som lider svårast ekonomisk nöd. Istället riktar de sig till en etablerad medelklass vars röster är avgörande. Därför kan man inte kalla dessa utspel annat än populistiska och inte påbjudna av några moraliska föreställningar om rättvisa och jämlikhet.

Publicerad torsdag, juli 6th, 2006 i ekonomi, politik.

Vad tycker du?