Populism i sommarhettan

Det våras för publikfriande utspel nu när VM inte längre står i fokus.

Efter förra sommarens våldtäktslöpsedlar och Hagamannens härjningar torde stödet för Vänsterpartiets förr så kontroversiella förslag att tas emot med öppna armar. Detta krav är ett krav som väntern haft länge, men som har fått förnyad aktualitet tack vare nyhetsbevakningens oproportionella uppmärksamhet på överfallsvåldtäkter. Detta är dock en ganska ogin analys, då själva nyttan med feministiskt självförsvar inte är att förhindra faktiska våldtäkter, utan att få kvinnor att känna sig säkrare och tryggare när de på väg hem efter krogen el dyl. En tjej som tror att hon kan försvara sig mot en våldtäkt blir inte mentalt våldtagen när en kvinna blir våldtagen i hennes grannskap på samma sätt som han hade blivit om hon hade trott att hon var lika försvarslös. Och detta är nog så viktigt. Invändningen att skolan inte ska ”lära ut våld” grundar sig på ett missförstånd av vad feministiskt självförsvar är. Huvuddelen av utbildningen handlar om att gå, stå och föra sig, inte som ett offer, utan som en värdig person. Det betonas att våld endast är en nödlösning och de anfallstaktiker som lärs ut är inte, egentligen, särskilt effektiva mot någon (en man) som har varit med i ett par slagsmål.

Folkpartiet hoppas på att upprepa förra valets succé genom att köra en favorit i repris. Frågan är om de lyckas med den delikata balansgången mellan att å ena sidan locka till sig folk som tycker att regeringen ”daltar med invandrare” och att samtidigt behålla stödet hos sina liberala kärnväljare. Så som förslaget ser ut nu ser de ut att lyckas riktigt bra. Konstruktiva, kreativa och antagligen mycket effektiva förslag för att integrera ”invandrare” förs fram.

Samtidigt pekar Folkpartiet ut vem och vilka som är problemet; nämligen ”invandrarna”. Jag skriver ”invandrare” därför att det inte är vilka invandrare som helst det är frågan om, utan i första hand är det icke-vita invandrare som måste integreras. Mauricio Rojas nämner just dessa i SvD när han säger att förbättrade svenskkunskaper ska öka kvinnors oberoende. Han har då inte danska invandrare i Malmö i åtanke, de behöver ju inte lära sig svenska för att ”integreras”…

I de breda folklagren har ordet ”integration” en annan betydelse än den som man kan hitta i en ordbok. Integration betyder (i SAOB) ”sammanförande av skilda delar till ett helt”. Detta implicerar ett närmande från båda sidor, att både ”svenskar” och ”invandrare” ska anpassa sig tll ett nytt, mångkulturelllt samhälle där de ursprungliga kulturerna smälter ihop, på lika villkor, till en ny kultur. De flesta har en uppfattning av att ”integrera” betyder något helt annat, nämligen det att ”invandrare” ska anpassas till det svenska samhället genom hårdare språkkrav, restriktioner av religiösa yttringar (slöjlagen i Frankrike, förbud mot utrop från minareter i Sverige), och uppfostran i ”svenska värderingar” (kristen värdegrund som skolämne). Denna folkliga uppfattning av vad integration innebär kommer närmare vad ordet assimilation betyder: (SAOB) göra lik, likdana, införlifva, ”smälta”. Det är alltså just detta som Folkpartiet vill göra.

Att assimilation är den den bästa lösningen på integrationsproblemet föutsätter en implicit uppfattning att den egna kulturen är, på alla plan, bättre än andra kulturer. Många anser detta, och det vet Folkpartiet om. Men det är fel att påstå att dessa skulle vara en extrem minoritet av befolkningen. Det är snarare tvärtom. Därför bör kunna Lejonkunen göra en politisk comeback.

Publicerad torsdag, juni 29th, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?