Om Hagamannen

Psykiatrikerna Sten Levander och Ulf Åsgård delar inte uppfattningen att Hagamannen skulle vara frisk. Levander menar att Hagamannen har en delad personlighet, där den rationella sidan ”tas över” av Hagamannen vid kraftig berusning. Den förhastade slutsatsen blir, från Levanders sida, att det är fel att döma Hagamannen eftersom han inte kan anses vara ansvarig för de brott han har begått i sin sinnessjukdom.

Min invändning mot Levanders resonemang är att även om vi accepterar premissen att allvarlig sinnessjukdom befriar en från ansvar, och att Hagamannen var allvarligt psykiskt sjuk när han begick brotten, så följer det inte att han inte är ansvarig för dessa brott. Han kunde nämlighen, när han var frisk (nykter) avhålla sig från att försätta sig i en situation där han kunde ”tas över” av Hagamannen. Om han hade avhållit sig från att dricka sig full, hade hans påstådda sinnessjukdom inte fått honom att våldta dessa kvinnor. Om vi accepterar Levanders premisser kan vi möjligen frånta Hagamannen ansvaret för det första våldtäktsförsöket, då han möjligen inte visste vilken påverkan alkoholen hade på honom. Däremot är han fullt ansvarig för de senare våldtäkter han begick när han var berusad, även om vi accepterar Levanders premisser. Han var ju ansvarig för att ha försatt sig i en situation som kunde ha lett till att han våldtog någon. Analogt sett är en billist som kör berusad ansvarig för att ha orsakat en trafikolycka, även om bilisten inte avsiktligt körde på en viss person. Han hade ju avsiktligt försatt sig i en sådan situation där han var oförmögen att avstyra en olycka om en sådan intfäffade.

se: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=552089

Publicerad onsdag, juni 14th, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?