Om prostitution

Att sexköp bör förbli olagligt är en okontroversiell fråga bland den medieaktiva minoriteten i Sverige, men en fråga med enorm sprängkraft på kontinenten. Här hävdar man att rätten till självbestämmande också ger en rätt att sälja sin kropp. Prostitution jämställs, som bekant, med andra yrken inom tjänstesektorn och man pekar på fördelarna med att legalisera sexhandeln. Legalisering, menar man, befriar kvinnorna från hallickar, drogmissbruk och riskabla miljöer. Även om man kan ifrågasätta om detta verkligen är sant kan det ibland kännas översittaraktigt att diskutera mot en prostituerad, och påstå sig veta bättre än dem gör om deras livssituation.

Således är argumenten för prostitution de följande: (a) argumentet om självbestämmande (b) argumentet om ökad säkerhet för de prostituerade. Formellt sett kan de ställas upp på följande sätt:

(a)   Argumentet om självbestämmande

1.   Självbestämmande innebär att var och en ska få bestämma att leva vilken sorts liv den ska leva, så länge som denna livsstil inte inskränker någon annans rätt att leva som den väljer.
2.   Rätten till självbestämmande är okränkbar.
alltså:
3.   Vi bör inte lagstifta mot ett yrke som vissa vill utöva, så länge dessas yrkesutövande inte kränker andras självbestämmande eller grundläggande rättigheter.

(b)   Argumentet om ökad trygghet

1.   Illegal prostitution innebär en stor risk för prostituerade att hamna i drogmissbruk, bli rånade, våldtagna, utnyttjade och misshandlade.
2.   En legalisering kan förbättra de prostituerades situation.
3.   Även om en legalisering av prostitutionen leder till att antalet prostituerade ökar, är den förbättring av de prostituerades situation så markant att den väger upp att fler säljer sina kroppar.
eller
4.   Att en legalisering av prostitutionen leder till att antalet (legala) prostituerade ökar är inget problem.
alltså:
5.   Vi bör legalisera prostitutionen.

Om dessa argument är plausibla, så är de båda, var för sig, tillräckliga för att vi ska ge vårt bifall till den lag som finns nu i Tyskland, och som så livligt diskuterats under våren och sommaren. Men jag tror att tack vare vissa empiriska sakförhållanden så kan vi tillbakavisa båda dessa argument

Sakförhållandet som jag vill lyfta fram är det följande: det finns ett tydligt samband mellan en legalisering av prostitutionen och en ökning av efterfrågan, och således förekomsten av, sexslavar.

Orsakerna till detta är omdiskuterade, vissa menar att en legalisering av sexköp normaliserar sexköpet så att inte heller handel med sexslavar är lika tabu. Andra menar att en legalisering inte bara mättar en uppdämd efterfrågan som redan finns där, den ökar efterfrågan likaså.

Så givet detta kan vi konstruera följande argument:

(c) Argumentet om ökad trafficking:

1.   En legalisering av prostitutionen leder till ökad trafficking.
2.   Trafficking är, liksom annan slavhandel, en grov kränkning av mänsklig värdighet.
3.   Dessa kränkningar bör motarbetas även till en stor kostnad för samhället.
4.   Kostnaden för ett fortsatt förbud mot prostitution är ringa eller obefintlig.
alltså:
5.   Vi bör inte legalisera prostitution.

Observera att man kan ge detta argument både en utilitaristisk läsning som en rättighetsetisk sådan. En utilitarist skulle väga (c) mot (b). Om han/hon skulle bedöma att nyttan av att legalisera prostitution skulle överskuggas av det lidande som sexslavar får utstå (minus tillfredsställelsen för sexköparna) så skulle utilitaristen dras mot slutsatsen att prostitution bör förbli olagligt. Utilitaristen fäster ingen eller ringa vikt vid argument (a). Många ryggar tillbaka inför en sådan kalkyl, som bedömer sexköpares tillfredsställelse på samma våg som sexslavens lidande. Då återstår en rättighetsetisk bedömning.

Många rättighetsetiker anser att den viktigaste rättigheten är den som åberopades i argument (a), nämligen rätten att bestämma vilket liv man vill leva. Denna rätt, rätten till att utforma sitt liv oberoende från statlig inflytande, kan dock inte förstås villkorslöst. De flesta rättighetsetiker bedömer att rätten till självbestämmande inte ger en rätt att skada andra eller begränsa deras självbestämmande på ett aktivt och avsiktligt sätt. Prostituerades livsstil innebär inte att andras självbestämmande direkt kränks. Inte heller sexköpare som väljer att köpa sex av en prostituerad som själv har valt sitt yrke verkar kränka någon annans självbestämmande. Givet en ortodox uppfattning av självbestämmandeprincipen kan således rättighetsetikern inte åberopa argument (c) för att kräva ett förbud av sexköp; eftersom denna ortodoxa uppfattning diskvalificerar indirekta effekter av ens handlingar som avgörande för att förbjuda dessa handlingar.

Mera formellt tar argumentet följande form:

(d) Argumentet om starkt självbestämmande

1.   Rätten till självbestämmande får endast inskränkas av att man direkt och avsiktligt kränker någon annans självbestämmande.
2.   Vare sig prostituerade eller ”legala” sexköpares kränker någon annans självbestämmande.
3.   Att trafficking ökar är en indirekt och oavsedd effekt av en legalisering av prostitutionen.
alltså:
4.   Staten får inte inskränka vare sig prostituerades eller sexköpares rätt att bestämma över sina sexuella handelstransaktioner.

Men är inte rätten till självbestämmande, som den nämndes ovan, lite väl tillåtande? Problemet med att formulera denna rättighet är att den är alldeles för vid. Allt för mycket ryms inom denna rättighet, såsom rätten att sälja droger till personer som samtycker till att köpa dem och rätten till att köpa organ av dem som samtycker till att sälja dem. En rättighetsetiker bör, istället för att formulera en sådan allmänt hållen rättighet som rätten till självbestämmande, formulera mer specifika rättigheter över sådana aspekter av mänsklig tillvaro som är essentiella för en respekt för individens värdighet.

När vi saknar rättigheter inom ett område, så bör vi istället falla tillbaka på en utilitaristisk nyttokalkyl. Om vi således saknar rätten till att välja yrke (det vore t ex rimligt att förbjuda yrkena knarklangare, organköpare och vapenhandlare); så bör en generell nyttokalkyl avgöra huruvida ett yrke bör vara tillåtet eller ej. En rättighetsetiker måste således tillbakavisa argument (d) till förmån för mera specifika rättigheter för att kunna tillbakavisa (a).

Publicerad tisdag, juni 6th, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?