Om självmord och nya utmaningar för psykiartin

I vissa fall kan det vara påbjudet att begå självmord. När all hopp om ett liv i värdighet är ute är det viktigt att veta att det finns en sista utväg: döden. Jag tror att av dessa skäl är det påbjudet att sjukvården tillåts erbjuda assisterade självmord och aktiv dödhjälp med patientens uttryckliga medgivande för terminalt sjuka patienter med smärtor bortom lindring. Varje människas död är en tragedi, men en död i livets slutskede, efter en sjukdom eller av ålderssvaghet är lättare att acceptera än en ung mans eller kvinnas död. Än svårare och mer fruktansvärd är den död som bringats av personens egen hand i en nattsvart ångest, det meningslösa självmordet.

Idag har den nya generationens antidepressiva medel minskat antalen självmord bland unga dramatiskt, men likväl är självmord den vanligaste dödsorsaken bland unga män och den näst vanligaste dödsorsaken bland unga kvinnor. Dessa självmord är tragiska i tredubbel bemärkelse. Dels för att en oväntad död, och därtill ett självmord visar på omgivningens misslyckande att se den som försvann, att lyssna på dennes sorger och erbjuda den hjälp som behövdes. Dels är förlusten av en ung människa, som hade kunnat, om hon hade fått hjälp, leva ett långt och rikt liv tyngre att bära än förlusten som vi upplever när en äldre dött en naturlig död. Men framförallt är tragedin uppenbar när vi vet att vi med enkla medel, med mediciner som kostar en spottstyver, kunde ha hjälpt den personen att leva vidare. Om hon hade fått träffa en läkare i tid. Om någon hade brytt sig.

Det blotta faktum att självmord är så vanliga borde för länge sedan ha varit en larmklocka för etablissemanget. Psykiatrin, och framförallt ungdomspsykiatrin, måste tillföras nya resurser. Vi kan inte tolerera ett självmord till.

Publicerad torsdag, maj 18th, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?