Fria viljans problem- den yttersta frågan

DEN FRIA VILJANS PROBLEM- EN INTRODUKTION
Den fria viljans problem är en svår och fascinerande fråga som fängslat otaliga filosofer och teologer i århundraden. Jag avser att med denna uppsats redogöra för och kritiskt ifrågasätta Robert Kanes försök att förklara vad det innebär att ha en fri vilja. Innan jag kan ta med er på denna undersökning måste jag dock förklara vad det är för sorts problem vi ska undersöka.

Den fria viljans problem är egentligen en komplex härva av sammanhängande frågor. Å ena sidan är frågor om kausalitet, determinism och verklighetens beskaffenhet ytterst aktuella, å andra sidan är den fria viljans problem oskiljaktigt från våra tankar kring moraliskt ansvar och vad det innebär. Ytterligare frågeställningar som aktualiseras är hur vi egentligen definierar en handling och vad det innebär att jag som agent utför en handling.

I Aldous Huxleys roman Du sköna nya värld är samhället ordnat så att alla är i en mening fria att göra vad de än vill. Men var och ens önskningar, tankar och attityder har bestämts, genom genetisk manipulation och psykologisk betingning, av samhället. Detta innebär att ingen är ansvarig för sin karaktär i den bemärkelse som vissa hävdar att vi är. I Huxleys värld är därmed ingen ytterst ansvarig för sina handlingar. Vissa skulle hävda att ingen har en fri vilja värd namnet.

Vissa filosofer menar att vår värld är i det här avseendet analog med Huxleys värld. Då alla handlingar och händelser är bestämda av det förflutna och naturlagarna är agenten och dess viljeattityder blott en länk i en kausalkedja av händelser. Enligt dessa deterministiska filosofer är vi ”ansvariga” för våra handlingar ungefär på samma sätt som en orkan är ansvarig för en skogsbrukares konkurs. Denna form av ”ansvar” är, anser många inkompatibilistiska filosofer, endast ett ytligt ansvar, och inte det som avses när man till vardags talar om ansvar. Inkompatibilister menar att det vi avser med begreppet ”ansvar” är vad som härmed kommer att benämnas som ytterst ansvar (UR) . En person som är UR för sina handlingar är, till skillnad från orkanen, en sådan som det är meningsfullt att prisa eller klandra för dessa handlingar. En person som är UR måste således vara ansvarig, inte bara för att handlingen utfördes, men också för de psykologiska tillstånd som utgjorde tillräckliga skäl för att handlingen skulle kunna utföras i en viss situation. Med andra ord måste en person som är UR i en stark bemärkelse ha skapat sig själv, oberoende av det förflutna och naturlagarna. Hur detta är möjligt har olika indeterministiska filosofer försökt förklara på många olika sätt. Få av dessa försök har övertygat andra än de redan frälsta. Robert Kane är i viss mån ett brott mot den traditionen. I sin systematiska och omfattande teori ger han den kanske mest plausibla förklaringen för hur det kan vara möjligt att vara UR. Det är denna förklaring, ett brilliant och utmanande försök att försvara en fri vilja värd namnet, som vi är på väg att utforska.

I del ett avser jag att redogöra för Robert Kanes indeterministiska teori om den fria viljan. Tyngdpunkten kommer att ligga i ett klargörande av de begrepp han använder sig av. Del två kommer att behandla en diskussion mellan Galen Strawson och Kane. Strawson accepterar att UR är nödvändigt för fri vilja, men tillbakavisar tanken att vi kan vara UR överhuvudtaget. Strawson frågar sig hur det faktum att min handling är indeterminerad kan ge mig kontroll över den handlingen överhuvudtaget. I denna del diskuterar jag Kanes svar på denna fråga och huruvida han lyckas förklara detta svåra problem.

KAPITEL 1- ROBERT KANE OCH DET YTTERSTA ANSVARET
I detta kapitel avser jag att redogöra för Robert Kanes indeterministiska teori om den fria viljan, såsom den presenteras i hans artikel ”Some Neglected Pathways in the Free Will Labyrith” i antologin The Oxford Handbook of Free Will .

1.1 Den yttersta frågan och definitioner av UR
Robert Kane menar att frågan om huruvida den fria viljan är kompatibel med determinism har dominerat den samtida debatten i allt för stor utsträckning. Lite har sagts om vad han anser vara den viktigaste frågan om den fria viljan: när är vi ytterst ansvariga (UR) för våra handlingar?
Enligt Kane så:

”…to be ultimately responsible for an action, an agent must be responsible for anything that is a sufficient reason (condition, cause, motive) for the occurrence of the action. (407)”

Vad Kane kan tyckas mena med detta är oklart. Menar han att jag, för att vara UR, måste vara ansvarig för varje tillstånd som är nödvändigt för att min handling ska inträffa? Det verkar orimligt, för detta skulle innebära att han menar att jag måste vara ansvarig även för tillstånd som vi vanligtvis upplever ligger utanför vår förmåga att påverka, såsom att världen existerar osv. Alltså skulle ingen vara UR för något.

Kane kanske menar att om det finns ett tillstånd, som i sig är tillräckligt för att en handling ska utföras, så måste jag vara ansvarig för det tillståndet för att vara UR. Problemet är, tror jag, att det inte finns några sådana tillstånd som ensamt är tillräckliga för att en handling ska existera . Och om dessa fanns så skulle det vara omöjligt för en agent att vara ansvarig för dem.

Kane kan mena att det räcker, för att agenten ska vara UR, om agenten är ansvarig för minst ett nödvändigt villkor för att t ex ett tillstånd ska råda som är tillräckligt för att en handling ska begås. Men detta är, som Bernard Berofsky påpekar, absurt eftersom Anna Lindhs barn då skulle kunna sägas vara UR för att deras mor mördades, om de var ansvariga för hennes beslut att befinna sig på NK vid tidpunkten för mordet. Detta givet att denna situation var ett tillräckligt skäl för att mordet skulle inträffa (PPR 137, fn 3 ).

Vad Kane menar med ”ansvarig” är oklart. Enligt den mest plausibla tolkningen så borde han mena att vi måste ha haft kontroll över utformandet av de moraliska föreställningar som vi nu har. Denna form av kontroll implicerar inte i normala fall AP. Att agenten deterministiskt skapar sina karaktärsdrag utifrån sina befintliga karaktärsdrag är fullt tillräckligt. Men det verkar uppenbart att detta inte är det som Kane föreställer sig, eftersom han menar att man måste ha AP för att vara ansvarig för formandet av sin karaktär. Alltså tycks han mena att en självformande handling är en sådan som vi är ansvariga för i den meningen att vi hade kunnat handla annorlunda, men inte i den meningen att vi har kontroll över den, på det sätt att det är våra karaktärsdrag som bestämmer vilken handling vi kommer att utföra. Detta kommer att utvecklas nedan.

Kane introducerar dock, på samma sida, en annan definition av UR:
”…to be ultimately responsible for the choice, the agent must be at least in part responsible, by virtue of choices or actions voluntarily performed in the past, for having the character and motives he or she now has. (407)”

Här gör Kane en helt annan avgränsning om vad som är viktigt för att en person ska vara UR för ett val. Det räcker för det första att agenten är delvis ansvarig för sin karaktär. Men han verkar inte påstå att det måste finnas några kausala samband mellan agentens karaktär och motiv och den handlingen den utför. Man kan tänka sig en tämligen modig person som likväl, i en given situation visar sig vara ganska feg. Karaktärsdrag verkar inte vara så stabila som Kane föreställer sig, och inte heller verkar de kunna ge någon vidare förklaring om varför folk handlar som de gör . Vidare så verkar Kane tala om att agenten måste frivilligt ha gjort den handlingen som skapade den karaktär som han eller hon nu har. Men att en handling är frivillig implicera
r inte att vi har AP för den handlingen. Dessutom verkar det vara högst oklart vad han menar med att man måste vara delvis ansvarig. Denna definition verkar inte vara särskilt hjälpsam. I fotnot 2 presenterar han en mer formell definition, som är från hans bok The Significance of Free Will. Den lyder som följande:

(UR) An agent is ultimately responsible for some (event or state) E’s occurring only if (R) the agent is personally responsible for E’s occurring in a sense which entails that something the agent voluntarily (or willingly) did or omitted, and for which the agent could have voluntarily have done otherwise [AP], either was, or causally contributed to, E’s occurrence and made a difference to whether or not E occurred; and (U) for every X and Y (where X and Y represent occurrences of events and/or states) if the agent is responsible for X, and if Y is an arche (or sufficient ground for explanation) for X, then the agent must be personally responsible for Y.” (Kane 1996: 35)

En agent är således UR för att ett tillstånd E inträffar om och endast om:
(a) Agentens frivilliga handling H orsakade eller var E.
(b) Agenten hade AP för H
(c) För varje Y, sådan att Y är tillräcklig förklaring till att E inträffade, så måste agenten vara ansvarig för Y.

Även denna formella definition tycks mig implicera, absurt nog, att eftersom ingen kan vara ansvarig för de tillstånd som utgör tillräckliga skäl för att E ska inträffa så är ingen därför någonsin UR.

Jag tror att Kane menar följande i sina olika försök till att definiera UR:
En agent är UR för en handling H i en situation S om och endast om:
(a) Agenten utförde H frivilligt.
(b) De psykologiska tillstånd T hos agenten som orsakade att agenten gjorde H var sådana som agenten var ansvarig (R) för.

En agent är R för T om och endast om:
(a) Agenten hade AP för den handling som formade T.
(b) Agenten ser T som en del av sin personlighet.

Det räcker inte alltså med att en agent (a) har ”möjligheten att handla annorlunda” (AP), eller (b) att agenten handlar i enlighet med sina föreställningar och viljeattityder, eller att (c) agenten inte är utsatt för hot eller någon annan form av tvång. Agenten måste, för att vara UR, även vara ansvarig för de föreställningar och viljeattityder som hon vid ögonblicket för handlingen har om dessa utgör tillräckliga skäl för att agenten ska utföra handlingen (407).

Ett problem kommer vi dock inte ifrån: nämligen det att Kane måste förklara vad det innebär att vår karaktär ”bestämmer” våra handlingar på ett indeterministiskt sätt. Detta kommer att diskuteras nedan.

UR kräver alltså inte att vi ska ha AP för varje handling som vi utför, men det kräver att vi vid några tidpunkter i våra liv, då vi format våra viljeattityder och föreställningar, har AP. Vid dessa tidpunkter i våra liv utför vi vad Kane benämner som ”självformande handlingar” eller ”självformande viljeyttringar”. När vi utför dessa handlingar måste vi ha AP, annars är dessa handlingar inget som vi kan vara ansvariga för, och för att AP ska gälla i dessa fall måste indeterminism råda (408).

1.2 AP, indeterminism och fri vilja
Normalt sett har inkompatibilister, enligt Kane, betraktat AP och indeterminism som tillräckliga villkor för att fri vilja ska råda. Kane påpekar att visserligen är båda dessa aspekter nödvändiga, men långt ifrån tillräckliga för att vi ska kunna sägas ha en fri vilja. Betänk:

Golf: White ska försöka sätta en putt på två meters avstånd, då en indeterministiskt orsakad nervös ryckning i Whites axel får henne att missa putten (409).

White kunde ha satt putten i avseendet att White hade förmågan att sätta putten. White skulle ha, antar vi, satt putten om det inte hade varit för det indeterministiska rycket. Att White skulle ha missat putten var inte determinerat av något, likväl skulle ingen påstå att Whites handling var något som White gjorde av fri vilja. White ville inte missa putten, hon ville sätta den. Något fundamentalt tycks saknas här, nämligen det att en fri handling måste vara i enlighet med det vi vill göra. Betänk:

Gudomligt ingripande: I världen XZ råder det indeterminism. Ibland lyckas folk med det de företar sig, ibland så misslyckas de. I världen XZ har varje persons tankar, attityder och motiv bestämts i detalj av Gud (410).

Kane menar att människorna i denna värld saknar den fria vilja som är meningsfull att ha. Även om de är indeterminerade så är de inte ansvariga för sina tankar och motiv och därmed inte heller UR. Alltså är det som intresserar oss inte bara möjligheten att kunna handla annorlunda, vi vill även kunna handla annorlunda på ett avsiktligt, rationellt och frivilligt sätt. Att detta ”mångfaldsvillkor” är nödvändigt är, menar Kane, en djupt förankrad intuition i vår föreställning av vad en fri vilja består i (411).

Skälet till att ingen är UR i Gudomligt ingripande är att ingen person utför en handling som Kane beskriver som ”viljesättande” , alltså en handling där agenten inte bara upptäcker vad hon föredrar, utan att hon faktiskt bestämmer sig för vad hon föredrar. En agent måste, för att kunna sägas ha en fri vilja inte bara kunna ”sätta sin vilja” i enlighet med en möjlig handling, agenten måste även omfatta ovan nämnda ”mångfald av villkor” (412), alltså måste handlingen vara avsiktlig, rationell och frivillig. Således menar Kane att vi har en kedja av intuitiva uppfattningar om vad det innebär att ha en fri vilja som vi anser vara starkt förknippade med varandra: från att (1) ”handla i enlighet med sin fria vilja” till att vara (2) ”ytterst ansvarig” för den vilja man har (UR) till att utöva (3) ”viljesättande handlingar” till att omfatta (4) ”mångfaldsvillkoret” för dessa handlingar. Kane menar att varje uppfattning implicerar den nästa och att alla är nödvändiga för att en handling ska vara fri och för att fri vilja därmed ska råda. Dessutom påpekar Kane att ”mångfaldsvillkoret” implicerar att vi ”hade kunnat handla annorlunda” (AP), eftersom de om de handlingar som är ”viljesättande” inte omfattas av AP, så är de inte genuint fria, utan blott determinerade av omständigheterna (413).

De intuitioner som Kane åberopar är vare sig orimliga eller besynnerliga, och personligen delar jag hans föreställningar om vad det innebär att ha en fri vilja. Men frågan är om dessa intuitioner verkligen är så allmängiltiga som han vill göra gällande. Dessutom verkar det saknas något i det ”intuitionspaket” (1-4) som Kane åberopar, nämligen ett argument för att vi ska föredra den framför det kompatibilistiska ”paketet”.
1.3 Är den fria viljan begriplig?
Utmaningen som alla indeterminister ställs inför är den att kunna förklara hur en handling kan vara min egen fria handling samtidigt som indeterminism råder när den utförs. En händelse som är indeterminerad kan inträffa lika väl som den kan inte inträffa, givet att samma omständigheter föregår händelsen. Det verkar som om huruvida händelsen inträffar är en fråga om slump. Men om det är slumpen som avgör huruvida en handling faktiskt inträffar eller inte så verkar den inte ha något att göra med mig som agent och mina motiv och min vilja (415).

Till att börja med behöver inte en indeterministisk anhängare av fri vilja, som Kane, påstå att alla de handlingar som man är UR för måste vara indeterminerade. Det räcker, enligt Kane, med att de handlingar som formar vår vilja och vår karaktär är indeterminerade. Om en handling sedan determineras av dessa, fritt valda viljeattityder, så skulle Kane gå med på att handlingen var fri i den bemärkelsen att agenten var UR för dem. Dessa ”självformande handlingar” och ”självformande
viljeyttringar” inträffar när vi ska ta avgörande beslut om vilka liv vi ska leva eller vilka personer vi vill vara och när vi slits mellan två olika handlingsdispositioner (417).

Kane menar att när vi under dessa självgranskande ögonblick väger alternativ mot varandra så uppstår det ett indeterministiskt kaos i våra hjärnor som gör att det är indeterminerat vilket val vi kommer att träffa. Detta kaos skapar ”ett fönster av möjligheter” som gör resultatet av handlingen oberoende av det förflutna i den bemärkelsen att den inte är entydigt bestämd av föregående tankar, attityder och beslut. Kane menar dock att även om det inte är determinerat vilken handling som kommer att utföras så är en agent ansvarig för beslutet, då motiven och ansträngningarna att fatta ett beslut var agentens egna. I denna del av artikeln tycks Kane mena att agentens motiv och karaktär ger upphov till en ansträngning att fatta ett beslut. Därefter tycks indeterminismen komma in och göra det osäkert vilket beslut som kommer att följa av denna ansträngning (417).

Men Kane gör en märklig avbön från den här teorin i fotnot 29 i denna artikel, där han skriver:
”…while the efforts that precede SFAs [självformande handlingar] are causally influenced by the agent’s reasons, they are not […] determined by those reasons because the efforts themselves are indeterminate, which means that indeterminism is involved in […] the process of realizing them in the brain. […] [I]t turns out that indeterminism enters into my theory in two stages…” (436)

Enligt fotnot 29 inträder alltså indeterminismen på två ställen, redan innan ansträngningen uppstår och då ansträngningen ska resultera i ett beslut. Alltså så menar Kane att det är inte bara indeterminerat, och alltså bortom vår förmåga att bestämma, i avseendet att vi kan orsaka det, vilka handlingar våra viljeansträngningar kommer att resultera i; våra ansträngningar är inte heller orsakade av vår karaktär. De påverkas i någon mån av vår karaktär, men eftersom de är indeterminerade så har vi ingen kontroll över dessa heller. Detta komplicerar saker och ting för Kane, då han får ännu svårare att förklara hur det kan vara jag som gör en handling.

Kane menar alltså att vår karaktär ger oss skäl att handla på vissa sätt. Dessa skäl tycks utgöra nödvändiga skäl för våra handlingar, verkar Kane mena (436). Det innebär att om jag inte hade vissa karaktärsdrag, så skulle jag inte ha skäl att handla i enlighet med dessa, och jag skulle därmed inte ha kunnat handla på vissa sätt. Om man tolkar ”karaktärsdrag” på ett snävt sätt så inser vi att det verkar vara falskt. Vi kan med lätthet föreställa oss två personer som handlar identiskt även om de har helt olika karaktärsdrag. Kane kan alltså inte mena att ens karaktärsdrag utgör nödvändiga skäl för ens handlingar. Men om de vare sig är nödvändiga eller tillräckliga skäl för våra handlingar, vilken koppling kan man då göra? Kane har än så länge inte kunnat besvara denna fråga på ett tillfredsställande sätt.

Låt oss gå vidare och betänka ett exempel för att försöka ge en rimlig förklaring till dessa problem:

Muta: Grey är nybliven borgmästare. En lokal näringslivspamp, Black, erbjuder honom en ”gåva” på 1000 000 USD om Grey skär ned på den lokala miljöinspektionens anslag. Grey ser sig som en hederlig och moralisk person. Samtidigt är mutan som Black erbjuder honom väldigt lockande. Grey utkämpar en inre strid, där hans girighet ställs mot hans uppfattning om vad en hederlig person bör och inte bör göra.

Både Greys girighet och hans heder är, enligt Kane, aspekter av Greys personlighet. Och även om det är ovisst hur Grey kommer att handla i Muta så kommer det alternativet som Grey väljer vara en del av hans egen personlighet som han valde. Det alternativet som väljs av Grey är visserligen inte determinerat, men likväl är det Greys ansträngning att fatta ett beslut och hans underliggande motiv som bestämmer utfallet, menar Kane (417).

Detta blir, i ljuset av ovannämnda dubbla indeterminism, ytterst svårt att begripa. Kane menar att Greys ansträngning bestämmer utfallet. Men han menar inte att det ”bestämmer” utfallet på sådant sätt att en viss ansträngning i en viss situation implicerar ett givet utfall. Greys ansträngning ”bestämmer” utfallet på sådant sätt att om vi ”spolade tillbaka tiden”, som Peter van Inwagen föreslår i sitt ”rollback argument” så skulle ett annat utfall än det som faktiskt inträffade kunna inträffa. Alltså betyder att Greys ansträngning ”bestämmer” utfallet ingenting om de kausala förbindelserna mellan ansträngningen och utfallet (172-4).

Om vi dessutom betänker att Greys ansträngning inte bestäms av hans personlighet, utan är en ansträngning som uppstår på ett kaotiskt sätt, så blir det ännu mindre övertygande att Grey och hans personlighet faktiskt hade något att göra med utfallet.

Om tillbaka till ett enklare exempel så kan vi försöka ge en förklaring till hur Kane tänker sig att en agent kan vara ansvarig. Betänk:

Geometri: Blue försöker lösa ett geometriskt problem. Anta att ett indeterministiskt fenomen i hans hjärna stör hans koncentration till den grad att det är osäkert om han lyckas med problemet.

Om Blue lyckas lösa problemet, trots det indeterministiska störningsmomentet, så skulle vi knappast påstå att Blue saknade kontroll över sin handling. Blue försökte ju lösa problemet och han lyckades, trots indeterminismen. Om Blue, å andra sidan, hade misslyckats med att lösa problemet, och han visste att det var ett indeterministiskt fenomen som var orsaken till det, så skulle han påstå att hans misslyckande inte var en avsiktlig handling som han bör vara ansvarig för. Tänk på White i exemplet Golf; inte skulle någon påstå att White avsiktligt och fritt valde att missa putten. Dessa exempel är dock inte analoga med Muta eftersom Grey ställs i det exemplet mellan två alternativ som skulle kunna ses som utfall av hans egen vilja. Så, till skillnad från Blue och White, så kan inte Grey skylla på slumpen för det val han träffar, om han senare skulle ångra sig. Det val han träffade var visserligen indeterminerat, men likväl ”orsakat” av en avsiktlig ansträngning, menar Kane (418).

Än en gång betyder ”orsaka” inte vad ordet betyder i det normala språkbruket. Vanligtvis så menas det att om P orsakar Q i situationen s, så är P tillräckliga skäl för att Q ska inträffa i s, dvs. givet P (i s), så Q. Men Kane menar att ”orsaka” betyder att P (ansträngningen) är inte tillräckligt för att Q, handlingen, ska inträffa i s. Givet P i s kan nämligen Q2, Q3 osv. även inträffa. Detta gäller för själva ansträngningen också. Givet en personlighet P i s, så kan olika ansträngningar uppstå. I likhet med ”bestämmer” så betyder ”orsaka” något helt annat i Kanes artikel än vad vi är vana vid.

Kane menar alltså att Grey är UR för sin handling även om det var indeterminerat hur han skulle handla. Man kan säga att istället för det indeterministiska störningsmoment som gjorde det osäkert att White skulle sätta sin putt och att Blue skulle lösa sitt matematiska problem så genereras störningsmomentet i Greys fall av de två motstridiga viljeattityderna. Men båda alternativen, att ta emot mutan eller tillbakavisa den, är (indeterministiskt) orsakade av Greys vilja och Greys attityder och det val Grey fattar kommer att vara i enlighet med dessa. Det val som Grey fattar kommer att viljas av Grey och vara i enlighet med de skäl som Grey omfattar, handlingen kommer alltså att vara avsiktlig på alla sätt som en handling kan vara avsiktlig. Kane menar alltså att även om Grey inte hade kunnat, ens om han hade haft kännedom om alla relevanta fakta, veta vad han hade g
jort i den situationen så, innebär det inte att han inte hade kontroll över sin handling när han väl utförde den (419-420).

Det är uppenbart att Kane menar något helt annat än vad vi till vardags menar med ”kontroll”. I nästa kapitel kommer denna fråga att problematiseras ytterligare.

1.4 Sammanfattning
Robert Kane menar att AP är nödvändigt men inte tillräckligt för att vi ska kunna sägas ha en fri vilja värd namnet. Vi behöver vara UR för att ha en sådan. Vi är UR för en handling X omm vi är ansvariga för vår karaktär om denna orsakar X. För att vara ansvariga för vår karaktär måste vi kontinuerligt under våra liv träffa ”viljesättande” handlingar. När vi utför dessa måste vi ha AP. En viljesättande handling är indeterminerad i det avseendet att det är osäkert fram till sista stund vilket val vi kommer att träffa.

Kane, Robert (ed.) The Oxford Handbook of Free Will, Oxford University Press

Publicerad onsdag, mars 15th, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?