Om föräldralön

Nackas moderata politiker Mats Gerdau vill öka föräldrarnas valfrihet. Han har infört ett vårdnadsbidrag som innebär att en förälder kan få 3500 kronor per barn och månad. Moderaterna vill införa detta bidrag över hela landet, med motivationen att öka just vår valfrihet. Egentligen är det ingen dålig idé; det är en klassisk välfärdsreform som ligger rätt i tiden. Vi kommer att bli tvungna, som jag tidigare skrivit om, att vänja oss vid att en stor grupp människor, kanske så många som 10 % av arbetsstyrkan, kommer att vara utan arbete. Om några av dessa kan använda sin tid till att ge barn en meningsfull och stimulerande barndom istället för att skicka iväg dem till överfulla smitthärdar som daghemmen nu är, så är det bara av godo. Det föreligger dock, såvitt jag kan se, två problem med det moderata förslaget.

1. Det är en reform som i stort bara gynnar familjer där minst en av föräldrarna har en tämligen hög inkomst. Ensamstående mammor respektive pappor har ingen chans att klara sig på 3500 i månaden. De som skulle få möjligheten att stanna hemma är en högst marginell grupp som känner att de har en rejäl marginal att leva på. Pengarna skulle gå, för att uttrycka mig generaliserande, till förmögna läkar- och direktörshustrur. Givet att vi antar antingen (a) jämlikhetsprincipen, som förordar att resurser i första hand bör fördelas till dem som är fattigast eller (b) principen om avtagande marginalnytta, som påpekar att en nettoöverföring av resurser till en resursrik person skapar mindre nytta (i form av preferenstillfredsställelse, välbefinnande eller satisfierandet av primära behov) så bör vi förorda en reform om den jämnar ut resurserna i samhället.

2. Reformen kan bli en s.k. "kvinnofälla", då många familjer försörjs idag i större grad av mannens än av kvinnans inkomster. Detta leder till att incitamentet för kvinnor att utbilda sig och göra karriär minskar, eftersom man ökar den sociala acceptansen för att stanna hemma och ta hand om sina barn. Detta är problematiskt i den mån vi önskar att kvinnor och män ska ta lika stor del av bördan i hushållet. Jag tror dock att problem 2 är ett övergående sådant. Redan nu är kvinnor i majoritet bland universitetsstuderanden och tendensen är tydlig: allt fler kvinnor gör karriär. Jag tror att det bara är en tidsfråga innan mäns och kvinnors löner är lika och jag tror att när de ekonomiska incitamenten försvinner, kommer även en hel del av den mentaliteten som byggde på dessa förhållanden att förändras.

Problem 1 är desto svårare att tackla. Jag tror att om man ska dra till med en politisk reform, så bör man göra det ordentligt. Om vi vill undvika att föräldralönen blir en ren skattefinansierad subvention till den högre medelklassen och överklassen så bör vi göra "lönen" progressiv. Det innebär att om en ensamstående förälder skulle vilja vara hemma med sitt barn så är den föräldern berättigad till minst vad han/hon skulle få i föräldrapenning. Denna penning skulle avta, om föräldern var samboende med den andra föräldern, eller hade delad vårdnad med honom/henne, i proportion med den andra förälderns lön. Så, om jag var ensamstående far skulle jag få normal föräldrapenning. Om jag var sambo med barnets mor skulle man dra av på min föräldralön i samma utsträckning som modern tjänade över en viss nivå. Denna nivå skulle kunna läggas på genomsnittsinkomsten.

Om min hustru tjänade vad genomsnittet tjänar skulle min föräldralön alltså förbli 100 % av föräldraersättningen. För varje procentenhet över genomsnittslönen som den andra föräldern tjänar så dras det av hälften så mänga procentenheter från min ersättning. Alltså om modern tjänade 200 % eller mer än genomsnittslönen skulle jag inte vara berättigad till föräldralön alls. Om man var berättigad till föräldralön lika länge som Gerdau förespråkar, tills barnet fyller 10 år, kan vemsomhelst räkna ut att det skulle bli rätt dyrt. Dessutom är det orimligt att barn inte ska få träffa andra barn på dagis. Jag tycker att en rimlig gräns går vid 5 år. Då har de flesta barn utvecklat resistens mot de flesta vanliga barnsjukdomar som de så lätt blir smittade av på dagis och de har ett stort behov av att umgås med andra barn i sin egen ålder.

Publicerad tisdag, mars 14th, 2006 i Allmänt.

Vad tycker du?