Frihet och ideologi

Ibland får jag känslan av att vissa kolumnister inte räknar med att bli tagna på allvar, även om de skriver på ledarsidan i ett av landets största tidningar. Detta tar sig uttryck i att man slänger fram de mest vansinniga påståendena som man för tillfället kommer på. Jag tror att Thomas Idegaard tänkte när han skrev sin kolumn igår: Äh, det är väl ingen som orkar läsa min kolumn, och de som gör det orkar inte ta den på allvar, eftersom det är så mycket vansinnigheter i den. Om han han gjorde det, så  tänkte han fel. Minst en person tar den på allvar. Jag tar den på allvar, och har för avsikt att ta reda på om han kan har rätt i sina påståenden.

Idegaard menar att principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” implicerar följande:

1. Människan existerar inte för sin egen skull, utan för ett ”högre” samhälleligt mål- att ge maximalt men inte få tillbaka för insatsen.

2. Behoven definieras av någon annan.

Låt oss börja med den andra punkten, då den tycks vara lättast att vederlägga. Det verkar inte stå något i principen om vilka behov som är viktiga. Jag och vissa andra, kanske även Idegaard själv, skulle kunna påstå att ett viktigt behov är att definiera sina behov själv. Alltså kan principen förmedla handlingsregeln att var och en som kan ska hjälpa sin nästa, efter möjlighet att definiera sina behov. Eftersom det verkar som om det bästa sättet att definiera sina behov själv är att fritt utbyta åsikter med andra, så verkar det som om principen uppmanar oss att hjälpa andra efter förmåga att göra sin röst hörd. Jag tror att Idegaard skulle kunna acceptera den handlingsregeln. Och jag tror att han skulle acceptera att den är förenlig med ovanstående princip, givet att man accepterar premissen att det är ett viktigt behov att få definiera sina behov själv. 

Idegaard har rätt vad gäller principens uppmaning att ge utan att förvänta sig att få tillbaka lika mycket. Vissa skulle mena att det är detta som utmärker moraliska handlingar. Att helt enkelt vilja ge till en behövande efter förmåga eftersom den behövande behöver ens hjälp, utan att förvänta sig något tillbaka. Det finns en princip som många av oss skulle ställa upp på, som formulerades av Kant. Denna princip säger ungefär: ”handla på det sätt som du skulle vilja att alla andra handlade.” Därför innebär det ingen motsägelse mot Kants princip att inte följa moraliska principer om man samtidigt menar att ingen i samhället borde vara moralisk. Men jag tror inte att Idegaard vill det. Jag tror att Idegaard tycker att moral och principer om att hjälpa sin nästa i nöd är viktiga. 

Publicerad onsdag, november 9th, 2005 i Allmänt.

Vad tycker du?