Vad är frihet?

I följande inlägg ska jag redogöra för Charles Taylors kritik av den negativa friheten. Taylor riktar huvudsakligen sina argument mot den form av negativ frihet som förespråkas framförallt av Hobbes och Bentham, men även i viss mån av Mill. Enligt dessa filosofer handlar friheten om att inga hinder ska finnas mellan oss och våra mål. Taylor kallar detta för ett ”opportunity-concept” (Pettit, P & Goodin, R. E: 1997, s 419) och kontrasterar detta till sitt eget ”exercise-concept,” som betonar att man endast är fri om man har makt att styra sitt liv mot de mål man har föresatt sig. (Pettit, P & Goodin, R. E: 1997, s 419) 

Fördelen med ”the opportunity-concept” är dess enkelhet, man observerar ett hinder för individens frihet, exempelvis staten, och strävar efter att eliminera detta hinder. Taylor menar att även om fördelen med en pedagogisk enkel frihetssyn är väsentlig, så urholkas den intuition som termen frihet vilar på. Friheten blir en tom fras om man inte skiljer mellan kvalitativt viktigare friheter, såsom yttrandefriheten, och sådana vi anser vara banala, exempelvis friheten att beträda spåret i tunnelbanan. Friheten urholkas även av att man inte beaktar interna hinder, såsom irrationella rädslor, blind svartsjuka och omåttligt kontrollbehov i de situationer där dessa känslor är allvarliga handikapp för vårt självförverkligande och vi anser att dessa egenskaper inte är en del av vår person. (Pettit, P & Goodin, R.. E: 1997, s 420) 

 

Låt oss nu diskutera interna hinder. Taylor menar att vara fri är inte bara att kunna göra som man vill. Att göra vad man vill för stunden, exempelvis att äta en fet och ohälsosam hamburgare eller att röka en cigarett, är inte alltid förenligt med de mer primära mål man har föresatt sig, som att ha en god hälsa. Vi vet dessutom inte alltid vad våra primära mål är. Jag kanske inte tänker på min hälsa nu när jag är ung, men jag kan mycket väl ångra mig om tjugo år när mitt rökande har förstört mina lungor. Kan man då verkligen tala om frihet i det fallet då ingen faktiskt förbjuder mig att sluta röka, och jag ännu inte reflekterat över mitt rökandes hälsomässiga konsekvenser på allvar, fast det uppenbart att det är ett hinder för min mer värderade preferens att åldras med värdighet? Enligt Taylor är vi inte fria i ovannämnda fall, och jag är böjd att följa med. (Pettit, P & Goodin, R.. E: 1997, s 421) Även om det inte är en yttre faktor som utgör problemet, så är konsekvenserna desamma som om det hade varit någon som tvingat eller lurat mig att fortsätta förstöra min hälsa. 

Detta resonemang har anklagats från bland annat liberalt håll för att öppna upp för paternalism. Om individer inte vet vad de vill, så kanske staten bör lägga sig i och ”hjälpa folk” att göra som de ”egentligen vill.” Vi ser praktiska exempel på samhällelig inblandning i folks tillfredsställande av sina preferenser i exemplet Systembolaget. Visserligen ser jag positivt på Systemet, men det är likväl en inskränkning på vår frihet att handla sprit när vi vill som övervägs av en samhällelig nytta, inte ett förverkligande av folkets frihet att inte supa ihjäl sig. Varför? Jo, för att även om jag har svårt att veta vilka primära preferenser jag har, så har nog staten ännu svårare att veta det. Märk väl att det är bara en ofrihet att supa ihjäl sig om man hade andra, mer värdefulla mål i sikte. Att vilja supa ihjäl sig är inte i sig patologiskt. Jag kan tänka många skäl varför folk skulle vilja göra det, och så länge någon anser att det verkligen är det han vill och detta inte skadar någon annan, så ser jag inga skäl att förbjuda honom eller henne.

 

Det huvudsakliga problemet för positiva teorier, enligt Taylor, är att de har utgått från ett antal olika behov som människor per definition har och tvingat folk att uppfylla preferenser som en centralkommitté har bestämt att de ”måste” ha. (Pettit, P & Goodin, R. E: 1997, s 421) Men detta är inget en positiv teori behöver göra. Allt den behöver påstå är att individer inte alltid vet att vad de håller på med är på grund av en felaktig uppfattning om fakta eller en irrationell känsla som de inte identifierar sig med.

Taylor menar även att de negativa teorierna inte tar hänsyn till att vi tillmäter vissa preferenser långt större vikt än andra. Yttrandefrihet är en sådan frihet, medan vi anser att friheten att köra på fel sida av vägen är tämligen ointressant. Om man endast tar hänsyn till kvantitativa mått när man diskuterar frihet kan man mycket väl komma fram till att ett land där inga trafikregler finns, men där yttrandefrihet är förbjudet är mycket friare än till exempel Sverige, där vår frihet att åka som vi vill inskränks flera gånger om dagen, medan vi mer sällan känner oss kränkta av att inte kunna uttrycka våra åsikter. Detta är absurt, därför att vi anser att yttrandefrihet är viktigare än att kunna köra som man vill. Alltså måste det till en kvalitativ aspekt på våra friheter. (Pettit, P & Goodin, R.. E: 1997, s 422)

Visserligen gör John Stuart Mill en kvalitativ bedömning mellan olika friheter, men det är min åsikt att han är en aning oklar i den frågan. Låt oss se hur: Det är nämligen så att vi har två sorters viljeattityder: dels attityder om saker och attityder om dessa attityder. Vi kan tycka att ett behov eller en känsla är bra eller dålig, vi kan identifiera oss med den eller känna oss alienerade inför den. Taylor förklarar att ”This means that we experience some of our desires and goals as intrinsically more important than others” (Pettit, P & Goodin, R. E: 1997, s 423) Om en konflikt skulle uppstå mellan två behov jag värderar lika, finns ingen anledning att tycka att jag är ofri, men om konflikten föreligger mellan en högre önskan (som att vilja åldras med värdighet) och en lägre sådan (som att vara för lat för att idrotta) så finns det skäl att anse att man är ofri om man låter sig vägledas av de värderingar som man anser vara sämre. (Pettit, P & Goodin, R.. E: 1997, s 424) Mill gör inte denna viktiga distinktion, utan förklarar glatt att en människa är fri om ingen hindrar honom att utöva denna frihet, oavsett om det handlar om att bestrida sina andra gradens viljeattityder (attityderna om attityderna).  

Vad som är viktigt att poängtera är att definitionen på en ”sämre” viljeattityd inte baserar sig på en objektiv lista som Taylor gömmer i skjortärmen, utan att det handlar om vår upplevelse av en känsla. Jag kan mycket väl känna att min att
ityd till festande är en käpp i hjulet för min filosofiska mognad, men jag värderar denna attityd högt, då jag anser den vara en väsentlig del av min person. Jag anser att jag skulle bli en tråkigare människa om jag inte roade mig på helgerna. Det är en helt annan sak om jag skulle ha en känsla som jag anser att jag skulle känna mig som en bättre individ om jag saknade den. Om jag styrdes av en sådan känsla, exempelvis en irrationell rädsla för det motsatta könet, så skulle jag känna mig ofri. (Pettit, P & Goodin, R.. E: 1997, s 425)  

En plausibel definition av politisk frihet skulle kunna se ut som följande: 

X är fri om och endast om:

1. X kan göra vad man vill så länge X inte inskränker någon annans rätt att göra vad den vill. 

2. X styrs av viljeattityder som X uppfattar som värdefulla och identitetsskapande. 

Dessutom bör det tillkomma en klausul som säger att: 

Det är ingen frihetsinskränkning för X att X förhindras att göra vissa saker, även om X vill det och även om det inte leder till att någon annan får sin frihet inskränkt. Vad dessa saker är kan variera från samhälle till samhälle men kan aldrig omfatta (1) Yttrandefrihet (2) Mötesfrihet (3) Religionsfrihet. 

Läs även: 

Contemporary Political Philosophy- An Anthology, Blackwell Publishers 1997 Red. Robert E. Goodin & Philip Pettit, sid 418-428; Charles Taylor: What’s Wrong With Negative Libetry?

Publicerad söndag, oktober 2nd, 2005 i Allmänt.

Vad tycker du?