Ropen skalla, pigor åt alla!

Det finns ett enkelt och mycket elegant argument för att driva igenom det som i folkmun har kommit att kallas för ”pigavdraget”. 

Jag talar om argumentet för arbetsdelning. I korthet lyder det som följande: vi har ett komplicerat och tekniskt samhälle där vi måste ha väldigt specialiserade arbetsuppgifter. Ju mer specialiserade vi blir desto bättre kan vi utnyttja de komparativa fördelarna hos varje individ. Detta gör  att vi kan utnyttja var och ens talang bättre samtidigt som de som får ägna sig åt det de är bra på förhoppningsvis blir lyckligare. 

Pigavdraget, eller avdrag för hushållsnära tjänster, innebär att en stor del av befolkningen skulle ha råd att anställa en person som kunde ta hand om hemarbetet, såsom städning, matlagning, trädgårdsskötsel, reparationer mm. På så sätt skulle den som anställer en ”piga” kunna antingen gå upp i arbetstid eller ägna sig åt mer fritid.

Den kritik som har riktats mot förslaget påpekar att endast de människor som idag skulle ha råd med att anlita svart städhjälp, det vill säga medelklassen, skulle ha råd att anlita en städare. Städaren skulle inte, enligt de förslag som har lagts fram, har råd med att anlita en städare. Avdraget skulle bli en subvention som gynnade de bäst ställda på bekostnad av alla skattebetalare.

Kritiken är i min mening rättfärdigad men inte särskilt visionär. För om staten skulle subventionera hushållsnära tjänster som man idag subventionerar barnpassningen, så skulle det istället bli en radikal och samhällsomvälvande reform. Min tanke är att en ensamstående mamma med disponibla inkomster (lön efter hyra och skatt) på 4000 kronor ska ha råd med städhjälp. Tanken är att sexton timmars städhjälp eller motsvarande i månaden skulle kosta max 400 kronor.

Detta skulle, som man lätt inser, bli en betydande utgiftspost för staten. Huruvida det skulle vara ekonomiskt möjligt är en öppen fråga, men det finns vissa aspekter som kan göra det åtminstone tänkbart ur ett nationalekonomiskt perspektiv.

Omstruktureringen av industrin i Sverige har skapat en bestående massarbetslöshet. Denna arbetslöshet kan inte helt utbildas bort, många av de som har blivit friställda är äldre och saknar helt akademisk bakgrund och förmåga att ställa om sig till kvalificerade yrken i tjänstesektorn. Som det är nu är dessa människor en enorm utgiftspost för staten, oavsett om de får förtidspension, ams-åtgärder, a-kassa eller socialbidrag. Om dessa kom i arbete så skulle de åtminstone göra någon annans liv bättre.

Pigavdraget skulle skapa en enorm efterfrågan på okvalificerad arbetskraft, arbetslösheten skulle kunna pressas tillbaka och därmed också kostnaderna för denna.

Publicerad torsdag, september 22nd, 2005 i Allmänt.

Vad tycker du?