Jag sörjer socialliberalismen

Thomas Idegard, kolumnist på Svenska Dagbladet och ”omvärldsanalytiker”, undrar i raljant ton vem som kan sörja Folkpartiets mer eller mindre begravda socialliberala profil.

Vad som skiljer socialliberalism från den nyliberalism som förespråkas från högerkanten är att socialliberalismen menar att individen måste, för att kunna vara fri, också ha de ekonomiska förutsättningar för att kunna utöva sin frihet. Detta innebär att socialliberaler har, sedan John Stuart Mills dagar, propagerat för progressiv beskattning och en skattefinanserad välfärdsstat som haft som uppgift att ge de som inte fötts med silversked i mun den chans som ödet förvägrat dem. 

Av samma skäl drar socialliberalen slutsatsen att anledningen till att arbetarklassen är överrepresenterad i brottsstatistiken inte beror på särskild ondska bland dessa människor som av fri vilja valt brottets bana, utan att sociala faktorer faktiskt spelar stor roll i människors livsval. Därför är det naturligt att den som utmäter straff tar hänsyn till de omständigheter som föregick dådet och missdådarens bakgrund. Om skäl att ansvaret för ett brott ligger hos de omständigheter som har format en människa föreligger, bör dessa ses som förmildrande. Allt detta är rimligt och väl förankrat i det sunda förnuftet.

Hårdare tag varken minskar brottsligheten eller för de mördade tillbaka till livet. De skapar bara ett samhälle där offrens tröst söks i brottslingens lidande. Det är dåligt samhälle.

Publicerad måndag, augusti 29th, 2005 i Allmänt.

Vad tycker du?