Motsägelsefull moral

Vad som är värre än en utilitarist som säger sig ha ett instrument att mäta samhällets totala lycka är en sådan som har tillgång till det politiska beslutsmaskineriet, menar Joakim Stymne, chefsekonom och kolumnist i Svenska dagbladet i dagens 27/7 ledare. Stymner menar att detta kan och har tidigare urartat i en inhuman människosyn. Tråkigt nog ger han inga vidare argument än dessa för sin fantasilösa hållning. 

Även militanta antiutilitarister har svårt att värja sig mot påståendet att lycka är viktigt för de allra flesta av oss, och att ingen aktivitet känns meningsfull om den inte gör oss lyckliga i någon mening. Menar Stymne att han hellre skulle vara olycklig än att få information av en annan part om hur han kan bli lycklig? 

Dessutom finns det en annan svårighet med hans resonemang: få av oss vet vad som ligger i vårt intresse i alla olika situationer. Det är därför vi har läkare, psykologer, skomakare inredningsarkitekter och andra experter som kan hjälpa oss att uppnå ett bra liv. Det är inget konstigt med det, så varför är det egentligen så dåligt att staten hjälper oss att bli lyckligare med moralisk uppfostran och upplysningskampanjer? Vad är mer angeläget ur ett politiskt eller filosofiskt perspektiv än att medborgare i ett samhälle blir lyckligare? Hur kan det vara dåligt med en åtgärd som, allt annat lika, gör människor lyckligare?

Slutligen har Joakim en märklig, för att inte tala om kuslig syn på vad det innebär att vara människa. För att förbli en sådan, menar Stymne, måste personen ifråga själv söka sin lycka. En person som låter sig behandlas paternalistiskt är enligt denna logik alltså inte en människa, eller åtminstone inte en lika bra människa. Ett minderårigt barn är alltså inte en människa alltså. Inte heller en dement person som omhändertas på ett hem. Inte heller en person som litar på andras råd och på traditionens sedvänjor, eller som helt enkelt tar vetenskapliga auktoriteter på allvar. 

Det visar sig att enligt Stymnes hårda krav för att kvalificeras i människosläktet så finns det ganska få människor på vår planet. Det duger inte, ett sådant krav är helt enkelt orimligt.

Publicerad onsdag, juli 27th, 2005 i Allmänt.

Vad tycker du?