svar till: Roland Poirier Martinsson

Martinssons svar visar att vår oenighet i den här frågan kräver, som det nästan alltid gör, en förmåga att lyfta problemen till en abstraktare nivå, vilket jag avser att göra. Martinsson har två poänger som gör hans tolkning mer plausibel om vi accepterar dem.
 
1) Det är omöjligt att skilja mellan objektiv och subjektiv riskbedömning.
 
2) Preserenser är alltid (i strikt mening) irrationella.
 
Jag ifrågasätter starkt giltigheten hos dessa två påståenden. Vad gäller det första påståendet inser man lätt att det är uppenbart falskt. Säg att risken att dö av en meteoritnedslag är 0,00001% under sin livstid. Detta är den faktiska, eller objektiva risken. Jag löper samma risk oavsett om jag är medveten om meteorers existens eller om jag råkar vara tvångsmässigt fixerad vid meteoritnedslag. Min subjektiva riskbedömning är, påverkad av ett par löpsedlar, en mystisk expert och en maffig katastroffilm mycket större. Om jag är en förnuftig person, och vet att mina känlor av rädsla och osäkerhet inte är grundade i fakta, kan jag välja att inte handla i enlighet med dessa känslor. Det gör att distinktionen mellan objektiv och subjektiv riskbedömning inte bara är möjlig att göra, det är också viktigt att vi gör den för att kunna leva förnuftiga liv där fakta och goda skäl styr våra val, och inte våra irrationella preferenser.
 
Vad gäller det andra påståendet är det också mycket tveksamt att man ens kan överväga att tro att det är sant. Först måste vi börja med att fråga oss vad en irrationell preferens innebär: enligt etablerad filosofisk expertis innebär att vara irrationell att handla utan att ha några skäl att handla på det sättet. På samma sätt kan en preferens vara irrationell om vi saknar skäl att hysa den.
 
När jag lutar mig över balkongen hos min mor får jag ibland en påtaglig lust att vilja hoppa. Jag saknar i detta fall helt skäl att vilja hoppa. Jag vill inte dö, och jag skulle inte ens tycka att det vore kul att flyga genom luften. Min preferens är i detta fall helt irrationell. Däremot har jag massor av preferenser som är rationella. Jag gillar filosofi därför att det är intressant och fascinerande och för att jag tycker att det är roligt att läsa och skriva om filosofi. Dessa skäl är goda skäl att gilla något. Jag förstår inte varför denna preferens skulle vara irrationell. 
 
Att vara rädd för att bli utsatt för brott kan också vara en rationell preferns, om man bor i Rio de Janeiros slum. Men den rädslan är inte befogad i samma utsträckning Sverige, och definitivt inte befogad i den utsträckning som många omfattar den. Rädslan för brottslighet är en typisk irrationell rädsla, som rädslan att dö av ett meteoritnedslag, rädslan för ofarliga spindlar, mörker eller disktrasor.
 

Skillnaden är att rädslan för brottslighet hos folket motiverar politiker att förlänga straffen, öka bevakningen, öka registreringen, göra samhället mindre öppet och mer misstänksamt. Detta är ett problem, det borde Martinsson kunna hålla med om. 

 

 

 

Publicerad torsdag, juli 21st, 2005 i Allmänt.

Vad tycker du?