Nationalismen är en än gång på tapeten. Det talas om inskränkt provinsialism och från EU-positiva lägret höjs röster för en Europeisk nationalism. Men, frågar vän av ordning sig, är inte nationalismen en idéströmning med tveksam historia? Har den inte, sedan den väcktes till liv av Europeiska imperiebyggare på 1800-talet använts för att hetsa till krig, rasism och koloniala övergrepp?
Förvisso är idéhistoriska omständigheter inga argument
vare sig för eller emot en företeelse. Att man i läkevetenskapens gryningstider
mätte skallar och lobotomerade patienter mer eller mindre godtyckligt är inget
argument för att vi inte bör använda oss av de rön som man då kom fram till. Däremot
kan historien lära oss att vara vaksamma mot fenomen som omhuldats av dess mörkermän.
Nationalismen är ett sådant.
Problemet med en eventuellt paneuropeisk nationalism är,
som jag ser det, dess trubbighet. Om den söker att efterlikna andra nationella
rörelser som i historien har stampats fram av politiker så lär den inte förmå
att särskilja mellan kulturrelativa värden och universella sådana. Med
kulturrelativa värden menar jag sådana värden som i vår kultur anses vara särskilt
viktiga, men som saknar anspråk på universell giltighet.
En sådan kan vara den starka preferens som många svenskar
har att bevara ett öppet landskap och en levande landsbygd. Denna preferens
delas uppenbart inte i andra kulturer, men likväl är det inte en fråga där
Sverige kan säga: "Vi är bättre än Er, för Vi har en levande
landsbygd."
Detta bör ses i kontrast till t ex vår syn på slaveri.
Detta är inte ett kulturrelativt värde som vi "råkar" omfatta, utan
ett omdöme med universell giltighet. Slaveri är inte OK, oavsett om man heter
Aristoteles, Lincon eller Eriksson.
Vad jag menar med att nationalismen är trubbig är att den
hävdar att allt som vi svenskar står för har universell giltighet, allt med
Sverige är bra i åtminstone i ett avseende, nämligen att det är svenskt. Därför
uppstår det problem när vi ska interagera med andra länder, när vi inte förmår
att urskilja de universellt giltiga från de kulturrelativa värderingarna när vi
utbyter erfarenheter med varandra.
Problem
uppstår i fyra olika lägen: dels när vi, i form av svenska företag eller
myndigheter besöker andra länder och när vi själva tar emot människor från
resten av världen. Dessutom försvårar nationalismens trubbighet oss att dels ta
emot universellt giltiga värden som vi hittills inte omfattat och dels att dela
med oss av endast de värden som omfattas av denna giltighet
Mitt namn är Karim Jebari, och jag är magister i praktisk filosofi. Jag har i flera år aktivt deltagit i samhällsdebatten, främst via min blogg men även i filosofiska rummet och OBS i P1, Sveriges radio.
Jag är intresserad av det mesta som har med politik att göra, även om mitt fokus just nu är på finanskrisen, klimathotet och Kinas nya roll i världspolitiken.