Skillnaden mellan filosofi och filosofi

Det finns två sätt att se på filosofi, såvitt jag förstår: en som ser filosofernas gärning som ett konstnärligt skapande och en som ser filosfin som en vetenskap. Båda dessa sätt är något förvrängda och dragna till sin extrem, men likväl kan man sortera in filosofer i dessa två läger med förvånansvärd lätthet.

 

De filosofer som ser sig som konstnärer är ofta samtidigt enastående författare och poeter: Sartre, Beavoir, Camus, Nietzsche. Dessa ser sin filosofi som en fortsättning på eller snarare en oskiljaktig del av sin litterära gärning. Det dunkla och måntydiga språket som berikar deras romaner och dikter, metaforerna och allegorierna, de återfinns alla i deras filosofiska verk.

 

Det problem jag ser i detta är att jag inte förstår vad de bidrar med rent filosofiskt. Filosofernas uppgift har sedan de antika grekerna varit att diskutera de frågor som den empiriska vetenskapen ännu inte förmått svara på, visa oss sätt att ge nya tolkningar och vidareutveckla de eviga frågorna.

 

Man kan göra detta på många sätt, men jag tror att det finns en distinkt skillnad mellan det konstnärliga sättet och det vetenskapliga att närma sig en fråga av filosofisk dignitet. Där den vetenskapligt lagde filosofen försöker reda ut, sprida ljus, kritiskt, och torrt pedantiskt granska och värdera sina egna och andras ömdömen leker den konstnärliga filosfen med sina tankar ord. Ibland tar hon spjärn mot idéhistorien, ibland mot något nytt rön inom vetenskapen. Konstnären sprider inte ljus utan smetar gärna ut färgerna i vårt försök att skapa oss en bild av verkligheten kring oss. De hittar på egna begrepp för det vi redan känner till, förnekar de mest grundläggande av våra intuitioner utan att ge skäl för det eller postulerar teser utan att ge argument för dem.

 

Ingen har givetvis monopol på en akademisk disciplin, men den skola som i existensialisters och fenomenologers bakvatten bildats på kontinenten har lite eller inget gemensamt med de som en gång drog upp riktlinjerna för filosofin. De må sälja sina böcker i massupplagor och de lockar både unga och gamla att samlas i deras föreläsningssalar med sina upproriska pamfletter. Men det är de analytiska filosoferna som med sin snustorra logik och sin sakliga argumentation som bär vidare på den filosofiska traditionen.

Publicerad torsdag, juni 9th, 2005 i Allmänt.

Vad tycker du?