Demokrati som moralens garant.


Det hävdas bland demokratins anhängare att demokratin skulle tillåta och stimulera personer att utveckla sin moral. Detta är en premiss för följande instrumentala försvar av demokratin. Vissa demokrater påstår följande:

 

(a)    Att fatta moraliska beslut ökar ens moraliska känslighet

(b)   Demokrati ger människor större utrymme att fatta moraliska beslut än alla andra alternativa politiska system.

(c)    Det är att föredra att människor är så moraliska som möjligt.

Alltså:

(c)  Demokrati är att föredra framför alla andra alternativa politiska system.

 

Märk väl att detta argument endast ger ett instrumentalt försvar av demokratin. Där andra argument hävdar att demokrati har ett intrinsikalt värde, då det tillåter människor att utöva sin moraliska potential, är ett fundamentalt rättvist system osv så är det argumentet som presenteras här ett instrumentalt sådant. Demokrati är ett medel för att uppnå ett mål, nämligen moralisk fostran; snarare än ett mål i sig själv.

 

 

En noggrannare undersökning av argumentets första premiss (a):

Problemet med premiss (a): är att en heltäckande diskussion av den premissen skulle erfordra viss empirisk bevisföring som jag inte har kompetens att redogöra för. Jag tror dock att det finns vissa aspekter av premissen som är möjliga att föra en filosofisk diskussion kring.

 

Ett stort problem som demokratins försvarare har när de försvarar sin position är att de tycks sammanblanda två betydelser hos ordet. Som jag ser det är det en avsevärd skillnad mellan:

 

(a)    Demokratin som ett system med mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, respekt för människors autonomi och lika värde.

(b)   Demokratin som politisk beslutsmetod.

 

Jag kan utan problem både föreställa mig ett land med demokratisk beslutsmetod utan att det nödvändigtvis råder respekt för de olika rättigheter som vi anser vara en så värdefulla. Samtidigt föreställer jag mig också att ett land utan en demokratisk beslutsprocess kan ha stor respekt för mänskliga rättigheter och för människor rätt till självbestämmande. Alltså, om demokrater menar att demokratin är en moralens garant, en uppfostrare av folkets moraliska känslighet, så kan de inte hänvisa till demokrati som betydelsen i (a), eftersom det vare sig är nödvändigt eller tillräckligt att demokrati som beslutsmetod föreligger för att (a) ska råda. 

 

 

Demokratin som incitament att deltaga i samhällsdebatten

Så låt oss diskutera hur demokrati som beslutsmetod kan tänkas uppfostra och utbilda människor. Dels finns det en aspekt där man kan föreställa sig att folk känner sig tvungna[1] att sätta sig in i samhällsdebatten och att de därmed ökar sina kunskaper om samhällets olika instanser, institutioner, politiska partier osv. Denna aspekt är dock irrelevant, eftersom nyttan av att människor som vanligtvis inte är insatta i samhällsdebatten blir insatta är bara en nytta som förutsätter demokrati. Jag ser ingen nytta med att folket blir insatta i beslutsprocedurer i ett samhälle som inrättats för att de inte ska styra med hänvisning till deras bristande kompetens.  Det är snarare, med hänvisning till Platons argument om arbetsdelning,[2] bättre om var och en sysslar med vad han eller hon är bäst på. Om inte detta är politik, så är det bara bra att personer inte slösar bort sin tid på det.[3] Att mena att demokrati skulle vara bra för att det ökar deltagandet i samhällsdebatten samt höjer människors politiska medvetenhet förutsätter helt enkelt det som ska bevisas. För att demokraten ska övertyga oss om att premiss (a) är sann måste han visa att det föreligger en moralisk uppfostrande mekanism i demokratin.

 

 

Demokratin som moralisk fostrare

 Nu närmar vi oss problemets kärna. Men innan dess måste vi diskutera ett par andra antaganden som demokraten gör när han hävdar att demokratin fostrar oss moraliskt.

(a)    Att fatta moraliska beslut ökar ens moraliska känslighet[4]

(b)   Att rösta i en demokrati är att fatta ett beslut som är moraliskt till sin natur

Alltså:

(c)    Demokrati ökar vår moraliska känslighet

 

Hur påverkas vi moraliskt av att fatta moraliska beslut? Det är delvis en empirisk fråga, men det är helt klart att svåra moraliska situationer, som får oss att tänka kritiskt, ifrågasätta våra fördomar, väga nackdelar mot fördelar och belysa våra principer kan tänkas få oss att bli mer moraliska, eller mer kapabla att lösa liknande problem i framtiden. Men det är inte givet att moraliska beslut föregås av en lång och givande tankeprocess. Många moraliska beslut fattar vi av vana eller genom att slaviskt följa illa underbyggda principer. Jag tror att det är svårt att ge ett kategoriskt svar på frågan om moraliskt beslutsfattande ökar vår moraliska känslighet.

 

Att rösta på ett parti eller på ett beslut i en demokrati ses av vissa demokrater som ett moraliskt beslut, som föregås av en moralisk reflektion. På samma sätt som den första premissen är det en empirisk fråga. Men som jag ser det är det inte alls självklart att vi i första hand tänker moraliskt när vi röstar. Vissa röstar ”efter plånboken” och det är knappast något som inte uppmuntras av det politiska etablissemanget. Vi lockas att rösta på det olika partierna alltför ofta med hänvisning till att deras förslag kommer att ge oss mer pengar. Andra röstar som deras föräldrar, grannar eller arbetskamrater gör, utan att reflektera det minsta kring vare sig sitt egenintresse eller de moraliska aspekterna i sina val. Det är oklart hur dessa människor ökar sin moraliska känslighet i den demokratiska processen.

 

En invändning är att även om en okänt stor grupp människor inte blir mer moraliska är det bättre än Platon alternativ, där ingen erbjuds möjligheten. Eftersom det enda vi med säkerhet kan veta är att några människor blir mer moraliska av att delta i en demokratisk beslutsprocess, men att ingen[5] blir mindre moralisk av det så kan man ändå säga att en moralisk
beslutsprocess är att föredra.

 

Problemet blir då är att demokratiförespråkare måste visa att det inte är så att det finns några människor vars moraliska känslighet påverkas negativt av ett deltagande i den demokratiska processen. Jag tänker framförallt på de människor som hetsas av populistiska politiker till att i hat och rädsla mobilisera sina politiska resurser för att förtrycka eller utplåna etniska, sexuella eller religiösa minoriteter. Detta förblir också ett antagande som vilar på rent empiriska premisser, och som liksom det föregående antagandet måste brottas med olösliga metodologiska problem.

 

Min slutsats blir att vad gäller argumentet att demokrati bör eftersträvas  på grund av att det ökar vår moraliska kompetens, så bör det överges eller invänta en lämplig empirisk undersökning, även om jag tvivlar på att en sådan är möjlig.



 


[1] Detta ska tolkas i den svagare betydelsen av ”tvungna”. Jag menar givetvis inte att människor i vårt samhälle tvingas till att bli insatta i samhällsfrågor. Däremot har jag observerat viss nedlåtenhet mot människor som t ex av okunskap inte vill rösta.

[2] Platon (2003) Övers: Jan Stolpe ”Staten”, Atlantis: 370a-c

[3] Märk väl att folk som är helt inkompetenta fortfarande kan tänkas följa i samhällsdebatten som en hobby. Jag ser inga skäl till att försvåra en sådan verksamhet, men inte heller några skäl att underlätta den mer än andra hobbyn som t ex musikskapande verksamhet eller måleri.

[4] Jag behandlar meningen ”ökar vår moraliska känslighet” som synonym med ”fostrar oss moraliskt”

[5] Möjligtvis så blir politikerna mer cyniska i sitt retoriska tal och andra försök att förenkla och försköna verkligheten för sina väljare.



Kommentarer:
Postat av: Niklas

jag tror du/platon har missat en väldigt central poäng, "vi" finns inte till för "systemet", "systemet" get oss inte ett syfte med livet, det finns till för oss! Det är inte "demokratin" som ska fostra oss det är vi som ska fostra "demokratin"!

2005-jun-06 @ 16:36:57
E-post: sirsork@gmail.com


svar: Jag håller helt och hållet med dig i försatsen men inte i eftersatsen av ditt p&a
ring;stående. "Systemet", eller snarare staten finns till för sina medborgare, inte tvärtom. Det finns inget som är "bra för" en stat som inte samtidigt är bra för dess medborgare. Däremot, anser vissa har staten vissa uppdrag gentemot sina medborgare. Dessa uppdrag kan bestå i att erbjuda en god skolgång, sjukvård osv. Att vara en moralisk fostrare kan vara ett sådant uppdrag. Mitt argument visar att demokratin som statsskick inte nödvändigtvis kan hantera det här uppdraget.
Publicerad tisdag, juni 7th, 2005 i Allmänt.

Vad tycker du?