Vill vi ha en assimilationistisk nationalism?

Thomas Gür avfärdar från ledarplats i lördagens SvD den statliga utredningen som kom i veckan (och väckte ont blod bland blåblodiga ledarskribenter) och påstod helt befängt att Sverige är ett rasistiskt land. Gür menar att den är ett beställningsjobb från regeringen. Nåväl, hur förhåller det sig egentligen då? Gür pekar på en undersökning gjord av Göteborgs Universitet  för att kartlägga svenskarnas attityder till utlänningar.

Gür menar att undersökningen, tillsammans med en aktuell Temo-undersökning, bekräftar ett mönster som konstaterades redan på 70-talet: att acceptansen är grundad i "välkomnande" assimilation. Det innebär att invandrarna är välkomna att komma hit och jobba (läs: städa toaletter) om de inte sticker ut, syns eller hörs. Gür menar att denna syn bekräftas även av en utbredd skepsis mot fri religionsutöving.
Nu skulle man kunna tro att Gür, som förhoppningsvis har en liberal och tolerant syn på religionsutövning, rätten till ett eget språk och en kulturell identitet är upprörd över att svenskarna motsätter sig invandrares rätt till grundläggande mänskliga friheter.

Så är det inte. Gür menar att det är fantastiskt hur toleranta och gästvänliga vi är så länge invandrarna ger upp sin identitet, sitt språk, sin religion, ja kanske till och med sin hårfärg, hudfärg och matkultur. Vi skulle kunna döpa om integrationsverket till assimilationsverket; här skulle man kunna bleka svartskallarnas hår och ge Michael Jackson-behandlingar till alla som var "stötande mörka". I Gürs fina, homogena samhälle finns ingen rasism, för alla människor är ju ändå likadana.

När det finns mörkermän som spyr ut sådan rasism i en av Sveriges mest ansedda dagstidningar är jag ändå glad att Masud Kamali sätter fingret på det som är mest problematiskt för en integrationsprocess: nämligen den form av kulturell och etnisk nationalism som exkulderar det som är annorlunda. 

 
 

Publicerad söndag, juni 5th, 2005 i Allmänt.

Vad tycker du?