Politisk Filosofi

Många av mina vänner är väldigt oroade över SD. Deras oro gränsar till paranoia, något som de delar med många inom SD-kretsar. Vänsterfolk i Stockholm föreställer sig Åkesson som en förklädd Hitler, som sakta men säkert hjärntvättar Sveriges befolkning och vrider det politiska klimatet i en högerextrem riktning. De tror att SD kommer att utnyttja en eventuell recession till att ta makten och föra en dansk/österrikisk politik, där vänstermänniskor trakasseras, där flyktingar skickas hem en masse och slutligen där staten blir en slags nyfascistisk autokratisk polisstat, typ som Ryssland.

Den här vanföreställningen är lika absurd som counterjihads och andra organisationers paranoida fantasier om att vänstermedia, EU-politiker, feminister, kommunister och Saudiarabien har ingått en slags ohelig allians vars syfte är att ta över Europa med ”livmodern som vapen”.

Jag ser följande: Sverige var ett extremt homogent och isolerat land för två generationer sedan. Vi har på kort tid tagit emot många invandrare. Detta har lett till en del social friktion. Det är inte alls konstigt. Vissa utlänningar kommer hit från väldigt primitiva kulturer och anpassar sig långsammare än andra till moderna seder och bruk. Det förekommer en del rasism, och det gör det hela lite svårare. Men den generation som du och jag tillhör har redan funnit, i det stora hela sin plats. De flesta i vår ålder har vänner, flickvänner eller till och med ingifta släktingar från en rad olika kulturer.

Problemet med ”invandringskritiken”, är att de problemen som de ser med invandringen är obefintliga, övergående eller nödvändiga. Jag har förklarat varför jag tror att problemen associerade med invandring är övergående. Låt mig förklara varför jag tror att de är obefintliga. Det snackas mycket om brottsliga invandrare. Men trots att anmälda brott har ökat, så har brottsligheten inte ökat i samma utsträckning de senaste decennierna. Och brottligheten har ökat ungefär lika mycket i länder med obefiontlig invandring. Och det bästa sättet att minska brottsligheten ytterligare vore att ändra narkotikapolitik för att dra undan mattan under knarkkartellerna. Föreställningen att invandring skulle kosta massa pengar är rent nonsens. Problemet ligger i de fackliga restriktionerna som länge funnits på flyktingar, som har försvårat eller omöjliggjort för dem att gå ut i arbetsmarknaden. Den borgerliga regeringen (som jag inte röstade på) har gjort helt rätt i att göra det möjligt för folk som är flyktingar att jobba. Men det största problemet med ”invandringskritikerna” är att de inte inser att vi måste ha invandring för att klara välfärden.

Så här: Sveriges befolkning åldras snabbt. Om fem år kommer nästan alla 40-talister ha gått i pension. Vi måste vara fler svenskar som jobbar och skapar värde för att försörja våra gamla. Det finns lite olika alternativ (1) Vi kan höja pensionsåldern, och knyta den till den genomsnittliga livslängden. Jag tror att vi måste göra detta så småningom ändå, när livsförlängande mediciner uppfinns. Men än så länge är detta mycket impopulärt, och kommer inte att godkännas av svenskarna. (2) Vi kan tvinga ”pursvenska” kvinnor att skaffa fler barn. Men förutom att detta vore motbjudande, så skulle det sannolikt få massa negativa konsekvenser. (3) Vi kan ta in invandrare för att minska den demografiska chocken.

Av dessa tre alternativ tror jag att (3) är enklast just nu, även om (1) är nödvändigt på sikt. Hursomhelst så är det osannolikt att (1) och (3) ensamma kan fungera för att bibehålla vår höga levnadsstandard. Jag tror att det är problematiskt att SD och andra ”invandringskritiska” röster inte har fattat den ekonomiska nödvändigheten i en ökad invandring, något de för övrigt delar med stora delar av vänstern. Trots att jag uppfattar mig som vänster så tror jag att Annie Lööfs linje i den här frågan är vettigast, även om jag själv hade föredragit en mer radikal invandringspolitik.

Låt mig avslutningsvis nämna de kulturella aspekterna av invandringen. SD och dess allierade anser att Svensk Kultur är fin och värdefull och får inte förstöras eller blandas med andra kulturyttringar. Låt mig för enklhetens skull göra en distinktion mellan två kategorier av kulturyttringar. (1) Etiketter och sedvänjor (2) Normer. Det är inte alltid lätt att separera dess från varandra, men tillåt mig att göra det nu för diskussionens skull. Vad gäller SD:s uppfattningar om främmande etiketter och normer så tror jag att deras uppfattningar delas av få. De flesta anser att utlänningar ska få fira muslimska högtider, ha på sig slöja, be till helgon, klä sig konstigt och göra saker och ting på sitt sätt. SD är här en minoritet, därför att de upphöjer något som de uppfattar vara ”pursvenskt” till skyarna. Men de flesta svenskarna bryr sig inte särskilt mycket. Jag tror att de flesta inte skulle bry sig om vi svenskarna äter med ätpinnar eller gafflar om hundra år. Vad gäller den andra kategorin, Normerna, är det viktigare vad som händer. Sverige är unikt i ett avseende. Det är förmodligen världens mest sekulära, moderna, individualistiska och progressiva land. Det finns en legitim farhåga att denna modernism kan hotas av invandring. Även om SD:s värderingar i många fall är lika rekationära som de mest efterblivna islamisterna, är det inget argument för att luta sig tillbaka och låta vår progressiva kultur kidnappas av några reaktionärer, vare sig de är vita eller bruna. Men jag tror att det finns två skäl till att andas ut, för tillfället.

(1) De moderna, sekulära värderingarna är överlägsna.
(2) Vi har ett demokratiskt ramverk att jämföra våra normer och värderingar inom.

Vad jag menar med (1) torde vara klart. Jämlikhet, individualism, rättsäkerhet, yttrandefrihet, friheten att välja sitt liv och sin väg är moraliskt överlägsen allehanda rekationära och kollektivisitska tendenser. Få moderna anammar den kollektivisitiska kulturen. Miljontals anammar den moderna. Varje dag, i Sverige och i städer runt om i världen. De unga vill bort från sina hem och förtrycket som byn innebär, och till friheten som storstaden innebär.

Men det andra skälet är kanske viktigare. Det kanske finns aspekter i vår individualistiska kultur som inte är optimla. Vi är kanske för individualistiska, vi är kanske för egocentriska. Vi kanske har förlorat den simpla glädjen i gågna tiders gemenskap. Vad vet jag. Det viktiga är att vi har en fri press och en otroligt rik offentlig debatt om dessa saker hela tiden. Det sägs tonvis med skit, men till slut kommer rätt idéer att vinna. För när folk är fria att bilda sig en uppfattning kommer de att välja vad de tycker är bäst. Och det som är intressant är att det knappt finns någon i Sverige, inte ens bland de mest fanatiska muslimerna, som vill avskaffa demokratin eller det fria samtalet. De vill bara bli erkända, och respekterade. De vill höra att de har en plats i vår diskussion om vilka värderingar och liv man kan leva och erkännas som ett alternativ. Om vi tror på våra normers överlägsenhet ska vi inte vara rädda att ge dem den platsen, eller det erkännandet.

Share on Facebook