Carl Sagan om mänsklighetens undergång

Carl Sagan är en av min stora inspirationskällor. En vän till mig bestämde sig nyligen att sluta röka efter att ha sett Kosmos, för hon kände att hon ville leva så länge som möjligt för att uppleva framtiden. Följande citat illustrerar hoppet men också allvaret i Sagans verk.

A nuclear war imperils all of our descendants, for as long as there will be humans. Even if the population remains static, with an average lifetime of the order of 100 years, over a typical time period for the biological evolution of a successful species (roughly ten million years), we are talking about some 500 trillion people yet to come. By this criterion, the stakes are one million times greater for extinction than for the more modest nuclear wars that kill ”only” hundreds of millions of people. There are many other possible measures of the potential loss–including culture and science, the evolutionary history of the planet, and the significance of the lives of all of our ancestors who contributed to the future of their descendants. Extinction is the undoing of the human enterprise.

Här är hela texten.

Lämna den första kommentaren

Efter floden

En existentiell katastrof är en möjlig händelse som antingen utplånar mänskligheten eller på ett drastiskt och permanent sätt minskar vår potential att omvandla energi till värde. Med värde menar jag inte ekonomiskt värde, utan moraliskt värdefulla saker, som till exempel lycka. Skälet till att vi bör oroa oss för existentiella katastrofer är att.

1. Sannolikheten för att en sådan kan inträffa den närmsta 100 åren är inte försumbar. >1%
2. Den förväntade negativa nyttan av en sådan händelse skulle vara astronomisk.

Låt mig förklara 2. Om vi överlever det här århundradet och etablerar en närvaro på andra planeter, så kommer riksen för vår förintelse att minska tämligen dramatiskt. Men om vi skulle förintas av ett genetiskt designat virus, totalt kärnavapenkrig, misslyckad geoingeniörskonst eller en annan global olycka innan vi etablerat självförsörjande kolonier på andra planeter så skulle skadan vara enorm. Om vi inte tar kål på oss själva kan vi komma att leva mycket länge till. Den här planeten kommer att ha ett behagligt klimat i ungefär en miljard år till. Det är 100 000 gånger så lång tid som den mänskliga civilisationen har funnits. Under denna tid skulle otaliga människoliv kunna existera, även om vi begränsade oss till att kolonisera detta solsystem. Dessa människor skulle kunna leva fantastiska och lyckliga liv, fulla av kunskap, nyfikenhet, vänskap och lycka. En existentiell katastrof skulle beröva oss framtiden och, så vitt vi vet, allt intelligent liv i Universum.

Men vi kommer inte att befolka solsystemet på mycket lång tid, ens under de mest optimistiska antagandena. Vad kan vi göra innan dess? En möjlighet som jag uppfattar som rimligen kostnadseffektiv är att upprätta en “livsark” på jorden, utom räckhåll för de mest sannolika riskerna. Den här “arken” skulle kunna vara ett bergsrum som kontinuerligt befolkas av 150 frivilliga. I bergsrummet skulle tillräckligt med mat, vatten, bränsle och luft finnas för att kunna vara förseglat under minst 50 år. Bergrummet skulle vara förseglat ett år i taget, och byta bosättare varje år. Under ett dygn skulle “arkens” reserver fyllas på och material uppdateras. I arken skulle tusentals befruktade ägg förvaras i flytande kväve och databaser med information om mänsklig kultur, konst och vetenskap lagras. I händelse av en katastrof skulle arken förseglas i åtminstone 2 år. I händelse av kärnvapenkrig, dödlig pandemi, dödlig gammastrålning, förgiftad atmosfär, samhällelig kollaps eller andra existentiella katastrofer skulle invånarna kunna återbefolka jorden och bygga upp vår civilisation igen. En risk är att vi redan nu har tömt jorden på resurser till den punkt att det skulle bli svårt att bygga upp en ny industriell modern civilisation Därför bör bergsrummet utrustas med moduler för att snabbt kunna bygga upp en industriell bas för att snabbt kunna etablera effektiv produktion av mat när arkens invånare återvänder till ytan. Till exempel moduler för hydrokulturodlingar, och husmoduler för att snabbt kunna återbefolka planetens yta. En sådan ark skulle vara dyr, men i jämförelse med vad en existentiell katastrof skulle innebära skulle kostnaden vara försumbar. Mänskligheten skulle överleva, och kanske blir visare på kuppen.

En kommentar än så länge, lämna en till

Apocalypse now?

David Jonstad är miljödebattör, journalist och författare. Han är chefredaktör för klimatmagasinet effekt och har nyligen kommit ut med boken Kollaps – Livet vid civilisationens slut. I den här boken fokuserar Jonstad på en av den radikala miljörörelsens mest kända troper: att vårt samhälle är ohållbart och på randen till kollaps. Skälet till kollapsen har varierat genom miljörörelsens historia. Befolkningsexplosionen, mängden kemikalier i vår vardag eller en ny istid. Än så länge har dessa hot inte materailiserat sig. Idag finns nya härolder för kollapsen, enligt Jonstad: ökad komplexitet, sinande olja och en skenande växthuseffekt. Låt mig för klarhetens skull erkänna en sak: jag tror att Jonstad dessvärre kan har rätt. Vi kanske står inför en kollaps. Ingen ansvarig politiker eller samhällsdebattör bör utesluta den möjligheten från sina riskkalkyler. Men jag finner det osannolikt att samhället kommer att kollapsa av de skäl som Jonstad räknar upp.

Jag antar att du som läsare läst om peak oil och oroar dig över det. Det är inte konstigt, om du läser Jonstads bok kan man tro att det i princip är kört. Men den slutsatsen kan man bara dra om man är väldigt selektiv med sin information. Jag skulle inte vilja påstå att Jonstad ljuger, men genom att bara beskriva en del av verkligheten så är bilden han målar upp djupt vilseledande.

Det stämmer att IEA har sagt att de nya oljefynden av konventionell olja minskar och att efterfrågan samtidigt ökar. Men nya oljefynd av icke-konventionell olja, som till exempel Kanadas och Venezuelas tjärsand, oljan som görs tillgänglig av smältande istäcken i Arktis eller Brasiliens Pre-sal fyndigheter skulle kunna för många år framöver stilla den förväntade ökningen i efterfrågan. Det stämmer att den här okonventionella oljan är dyr, mycket dyrare att utvinna än Saudiarabiens lättflytande olja. Så givet att dessa okonventionella oljekällor utgör en väsentlig och ökande andel av världens oljeproduktion så kommer priset på olja att förbli högt, kanske 100 USD/fat. Men det priset är knappast en katastrof, och det är osannolikt att det i sig kommer att leda till en kollaps.

När Jonstad beskriver oljeutvinningen som ett gäng barn som plockar lågt hängande äpplen så lurar han dig med sin metafor. En oljefirma idag har resurser och teknologi som oljebaronerna i början av 1900talet bara kunde drömma om. Dödstalen från oljeutvinningen i den tidiga Texasruschen vittnar om att den olja de utvann var långtifrån “enkel” för dem, när de borrade med åsnor och för hand. Av samma skäl kan vi hoppas att den olja vi finner “svår” idag en dag kommer att vara “enkel”.

Men även om Jonstad hade haft rätt med avseende på peak oil, så är det inte heller hela bilden. Världen använder olja till två saker: att generera elektricitet och att transportera människor och saker. Skulle olja kunna ersättas inom en av dessa sektorer, skulle mängden olja tillgänglig för den andra sektorn vara garanterad. Det som håller på att ske är just detta: kol och gas håller på att ersätta olja. Kolgruvorna, som under den billiga oljans tid stängdes i den rika världen har öppnats igen. Kina, Indien och Sydafrika bränner kol som om det inte fanns någon morgondag. Kolet ökar starkt på alla fronter, tack vare den dyra oljan. Och det finns massor av kol, så att det räcker i många decennier till. Samtidigt har en ny teknologi fracking, möjliggjort gasutvinning ur berggrunden. Det har lett till en kollaps i priset på naturgas i USA. Nu prospekteras naturgaskällor i EU och Kina. Prognoserna är goda, reserverna tycks outtömliga. Skulle priset på olja stabiliseras på 100 USD/fat, så kommer naturgas att helt ersätta oljan i elgenerationsprocessen.

Prognoser från solceller är ännu mer hoppingivande. Elgeneration från solenergi har rasat i pris. Det är redan billigare än kärnkraft. Före år 2020 kommer sol att vara billigare än olja och före 2030 kommer el från solceller att vara billigare än kol överallt förutom i de kallaste klimaten, givet konservativa antaganden. Trots att mängden energi producerat från sol fördubblats varje år de senaste tio åren har detta skett främst i de rika länderna tack vare subventioner. När solenergi blir billigare än kol kommer solcellerna att slå igenom på allvar i de fattiga länderna.

Samtidigt sker enorma energibesparingar inom energisektorn. Fraktskepp har blivit kollosala för att kunna frakta mer per fat olja. Elhybrider och elbilar kommer att på sikt att minska transportsektorns oljeberoende. En elektrifiering av vägnätet och av motorvägar skulle kunna öka elbilars räckvidd mångfaldigt. Teknologin finns. Det enda som krävs är den politiska mognaden att utforma rätt styrmedel. En koldioxidskatt skulle flytta fram tidpunkten då solceller kan konkurrera ut kol och olja. Slopade oljesubventioner kommer att få hushåll att ändra sina beteenden och agera mer förnuftigt. Denna politiska mognad kan vi skymta idag. Nigerias president har utmanat landets oljelobbyister. Iran likaså.

Hur blir det då med växthuseffekten, om kol och gas ersätter olja? Växthuseffekten är och kommer att förbli ett stort problem, ett hot mot vår civilisation. Kanske till och med ett hot mot mänsklighetens långsiktiga överlevnad. Jag avser att diskutera detta hot, och hur de flesta debattörerna missförstår hotets natur, i kommande inlägg.

Lämna den första kommentaren

Derek Parfit on existential catastrophes

I believe that if we destroy mankind, as we now can, this outcome will be much worse than most people think. Compare three outcomes:
(1) Peace.
(2) A nuclear war that kills 99% of the world’s existing population.
(3) A nuclear war that kills 100%.
(2) would be worse than (1), and (3) would be worse than (2). Which is the greater of these two differences? Most people believe that the greater difference is between (1) and (2). I believe that the difference between (2) and (3) is very much greater. … The Earth will remain habitable for at least another billion years. Civilization began only a few thousand years ago. If we do not destroy mankind, these few thousand years may be only a tiny fraction of the whole of civilized human history. The difference between (2) and (3) may thus be the difference between this tiny fraction and all of the rest of this history. If we compare this possible history to a day, what has occurred so far is only a fraction of a second.

Derek Parfit, Reasons and Persons:pp. 453-454

Lämna den första kommentaren

Ta det lugnt

Många av mina vänner är väldigt oroade över SD. Deras oro gränsar till paranoia, något som de delar med många inom SD-kretsar. Vänsterfolk i Stockholm föreställer sig Åkesson som en förklädd Hitler, som sakta men säkert hjärntvättar Sveriges befolkning och vrider det politiska klimatet i en högerextrem riktning. De tror att SD kommer att utnyttja en eventuell recession till att ta makten och föra en dansk/österrikisk politik, där vänstermänniskor trakasseras, där flyktingar skickas hem en masse och slutligen där staten blir en slags nyfascistisk autokratisk polisstat, typ som Ryssland.

Den här vanföreställningen är lika absurd som counterjihads och andra organisationers paranoida fantasier om att vänstermedia, EU-politiker, feminister, kommunister och Saudiarabien har ingått en slags ohelig allians vars syfte är att ta över Europa med ”livmodern som vapen”.

Jag ser följande: Sverige var ett extremt homogent och isolerat land för två generationer sedan. Vi har på kort tid tagit emot många invandrare. Detta har lett till en del social friktion. Det är inte alls konstigt. Vissa utlänningar kommer hit från väldigt primitiva kulturer och anpassar sig långsammare än andra till moderna seder och bruk. Det förekommer en del rasism, och det gör det hela lite svårare. Men den generation som du och jag tillhör har redan funnit, i det stora hela sin plats. De flesta i vår ålder har vänner, flickvänner eller till och med ingifta släktingar från en rad olika kulturer.

Problemet med ”invandringskritiken”, är att de problemen som de ser med invandringen är obefintliga, övergående eller nödvändiga. Jag har förklarat varför jag tror att problemen associerade med invandring är övergående. Låt mig förklara varför jag tror att de är obefintliga. Det snackas mycket om brottsliga invandrare. Men trots att anmälda brott har ökat, så har brottsligheten inte ökat i samma utsträckning de senaste decennierna. Och brottligheten har ökat ungefär lika mycket i länder med obefiontlig invandring. Och det bästa sättet att minska brottsligheten ytterligare vore att ändra narkotikapolitik för att dra undan mattan under knarkkartellerna. Föreställningen att invandring skulle kosta massa pengar är rent nonsens. Problemet ligger i de fackliga restriktionerna som länge funnits på flyktingar, som har försvårat eller omöjliggjort för dem att gå ut i arbetsmarknaden. Den borgerliga regeringen (som jag inte röstade på) har gjort helt rätt i att göra det möjligt för folk som är flyktingar att jobba. Men det största problemet med ”invandringskritikerna” är att de inte inser att vi måste ha invandring för att klara välfärden.

Så här: Sveriges befolkning åldras snabbt. Om fem år kommer nästan alla 40-talister ha gått i pension. Vi måste vara fler svenskar som jobbar och skapar värde för att försörja våra gamla. Det finns lite olika alternativ (1) Vi kan höja pensionsåldern, och knyta den till den genomsnittliga livslängden. Jag tror att vi måste göra detta så småningom ändå, när livsförlängande mediciner uppfinns. Men än så länge är detta mycket impopulärt, och kommer inte att godkännas av svenskarna. (2) Vi kan tvinga ”pursvenska” kvinnor att skaffa fler barn. Men förutom att detta vore motbjudande, så skulle det sannolikt få massa negativa konsekvenser. (3) Vi kan ta in invandrare för att minska den demografiska chocken.

Av dessa tre alternativ tror jag att (3) är enklast just nu, även om (1) är nödvändigt på sikt. Hursomhelst så är det osannolikt att (1) och (3) ensamma kan fungera för att bibehålla vår höga levnadsstandard. Jag tror att det är problematiskt att SD och andra ”invandringskritiska” röster inte har fattat den ekonomiska nödvändigheten i en ökad invandring, något de för övrigt delar med stora delar av vänstern. Trots att jag uppfattar mig som vänster så tror jag att Annie Lööfs linje i den här frågan är vettigast, även om jag själv hade föredragit en mer radikal invandringspolitik.

Låt mig avslutningsvis nämna de kulturella aspekterna av invandringen. SD och dess allierade anser att Svensk Kultur är fin och värdefull och får inte förstöras eller blandas med andra kulturyttringar. Låt mig för enklhetens skull göra en distinktion mellan två kategorier av kulturyttringar. (1) Etiketter och sedvänjor (2) Normer. Det är inte alltid lätt att separera dess från varandra, men tillåt mig att göra det nu för diskussionens skull. Vad gäller SD:s uppfattningar om främmande etiketter och normer så tror jag att deras uppfattningar delas av få. De flesta anser att utlänningar ska få fira muslimska högtider, ha på sig slöja, be till helgon, klä sig konstigt och göra saker och ting på sitt sätt. SD är här en minoritet, därför att de upphöjer något som de uppfattar vara ”pursvenskt” till skyarna. Men de flesta svenskarna bryr sig inte särskilt mycket. Jag tror att de flesta inte skulle bry sig om vi svenskarna äter med ätpinnar eller gafflar om hundra år. Vad gäller den andra kategorin, Normerna, är det viktigare vad som händer. Sverige är unikt i ett avseende. Det är förmodligen världens mest sekulära, moderna, individualistiska och progressiva land. Det finns en legitim farhåga att denna modernism kan hotas av invandring. Även om SD:s värderingar i många fall är lika rekationära som de mest efterblivna islamisterna, är det inget argument för att luta sig tillbaka och låta vår progressiva kultur kidnappas av några reaktionärer, vare sig de är vita eller bruna. Men jag tror att det finns två skäl till att andas ut, för tillfället.

(1) De moderna, sekulära värderingarna är överlägsna.
(2) Vi har ett demokratiskt ramverk att jämföra våra normer och värderingar inom.

Vad jag menar med (1) torde vara klart. Jämlikhet, individualism, rättsäkerhet, yttrandefrihet, friheten att välja sitt liv och sin väg är moraliskt överlägsen allehanda rekationära och kollektivisitska tendenser. Få moderna anammar den kollektivisitiska kulturen. Miljontals anammar den moderna. Varje dag, i Sverige och i städer runt om i världen. De unga vill bort från sina hem och förtrycket som byn innebär, och till friheten som storstaden innebär.

Men det andra skälet är kanske viktigare. Det kanske finns aspekter i vår individualistiska kultur som inte är optimla. Vi är kanske för individualistiska, vi är kanske för egocentriska. Vi kanske har förlorat den simpla glädjen i gågna tiders gemenskap. Vad vet jag. Det viktiga är att vi har en fri press och en otroligt rik offentlig debatt om dessa saker hela tiden. Det sägs tonvis med skit, men till slut kommer rätt idéer att vinna. För när folk är fria att bilda sig en uppfattning kommer de att välja vad de tycker är bäst. Och det som är intressant är att det knappt finns någon i Sverige, inte ens bland de mest fanatiska muslimerna, som vill avskaffa demokratin eller det fria samtalet. De vill bara bli erkända, och respekterade. De vill höra att de har en plats i vår diskussion om vilka värderingar och liv man kan leva och erkännas som ett alternativ. Om vi tror på våra normers överlägsenhet ska vi inte vara rädda att ge dem den platsen, eller det erkännandet.

En kommentar än så länge, lämna en till

Pliktetik

Bioteknologins etik: Föreläsning 2, del 2: Pliktetik from Stiftelsen Människan on Vimeo.

Här föreläser Karim Jebari om pliktetik i kursen BB1010

Lämna den första kommentaren

Utilitarism

Bioteknologins etik: Föreläsning 1, del 1: Utilitarism from Stiftelsen Människan on Vimeo.

Här föreläser Karim Jebari om skillnaden mellan moral/etik, och om utilitarismen.

Lämna den första kommentaren

In vitro veritas?

Meat The Future from Beckmans College of Design on Vimeo.

Lämna den första kommentaren

Det går förmodligen åt skogen.Om mänsklighetens undergång och vad vi kan göra för att rädda oss

Vi bryr oss mest om våra närmaste och startar gärna krig med alla andra. Vi tänker kortsiktigt, kan bara planera för den närmaste framtiden och för det som ligger närmast framför näsan. Det fungerade förr, i småskaliga samhällen, men hur ska det gå i den globaliserade byn där det tekniska framsteget gjort det möjligt, för att inte säga troligt, för oss att ta kål på varandra och oss själva många gånger om?

Åt skogen, är tesen. Människans moraliska utveckling har rent evolutionärt inte hängt med. Kanske måste vi hjälpa moralen på traven, biokemiskt? Eller måste vi politiskt tvinga människans räckvidd tillbaka ner till det lokala planet?

Meningarna krockar när filosoferna Ingmar Persson och Karim Jebari och humanekologen Alf Hornborg tänker högt, inför publik på Moriska paviljongen i Malmö, under ledning av Lars Mogensen. Producent: Thomas Lunderquist

Filosofiska rummet besöker Grubbelklubben på Moriska paviljongen i Malmö under fyra veckor: Måndagarna 3, 10, 17 och 24 oktober. Kl 19.30 börjar samtalen. Inträde 60 kr.

 

Här finns programmet. Här fortsätter samtalet.

2 kommentarer, Tyck till du med

Bertrand Russells tio budord

  1. Känn dig inte helt säker på någonting.
  2. Tro inte det är värt mödan att dölja bevis, för att bevisen kommer säkert att uppdagas.
  3. Försök aldrig att avskräcka någon tänka fritt, eftersom du kan vara säker på att lyckas.
  4. När du möter motstånd, även om det är från din man eller dina barn, sträva efter att övervinna det genom argument och inte med din auktoritet. En seger baserad på auktoritet är overklig och illusorisk.
  5. Ha ingen respekt för den auktoriteten i andra, för det finns alltid andra auktoriteter att finna.
  6. Använd inte makt att undertrycka åsikter du tror tarvliga, ty om du gör det kommer åsikterna undertrycka dig.
  7. Var inte rädd att vara excentriska i dina åsikter, för varje uppfattning som numera accepteras  var excentrisk en gång.
  8. Finn glädjen i intelligenta meningsskiljaktigheter istället för passivt medhåll, för om det är intelligens du värderar, som du bör, innebär det tidigare en djupare överenskommelse än den senare.
  9. Var noga i din sanningsenlighet, även om sanningen är obekväm, är det mer obekvämt när du försöker dölja den.
  10. Känn inte avundsjuka på lyckan hos dem som lever i en dåres paradis, för endast en dåre kan tro att det är lycka.
Bertrand Russell: A Liberal Decalogue (1951)
Min översättning.

Lämna den första kommentaren